OPINION * I BÖRJAN AV MARS slog beskedet ned som en blixt från klar himmel. Skogsstyrelsen tar en paus. Men inte vilken paus som helst, utan en paus från ett av myndighetens viktigaste uppdrag: att inventera och registrera nyckelbiotoper i nordvästra Sverige. Med start omedelbart, meddelade myndigheten, kommer det inte att göras några inventeringar på ett tag i nordvästra Sverige. 

Det är ett mycket hårt slag mot naturvården. Det är också ett mycket hårt slag mot regeringens och tidigare rege-ringars tydligt uttalade ambition om att skyddsvärda skogar inte ska avverkas. 

Men nyckelbiotoper, tänker kanske någon, är de så viktiga då? Ja, det är de faktiskt. Nyckelbiotoper är unika och känsliga områden som spelar en avgörande roll för skogens hotade växt-, svamp- och djurarter. Att inventera skogar, och på så sätt få reda på var dessa viktiga områden finns, är en förutsättning för att kunna bevara dem. Nyckelbiotoperna skyddas inte av lagen, men enligt det FSC-regelverk som skogsbruket själv varit med och tagit fram är de inte tillåtna att avverka.

Forskningen talar sitt tydliga språk: i mänsklighetens historia har arter aldrig tidigare utrotats i en sådan hastighet som sker i dag. Denna artutrotning är ett minst lika allvarligt hot mot mänskligheten som klimatförändringarna. Enligt WWF:s Living Planet Report har populationerna av fisk, fåglar, däggdjur, groddjur och reptiler minskat med nästan 60 procent sedan 1970. Värst är det för sötvattenarter, där förlusten är drygt 80 procent. Den biologiska mångfalden är avgörande för att ekosystemen ska fungera och leverera tjänster som rent vatten och ren luft, kolinlagring och pollinering av grödor. De samhällsekonomiska konsekvenserna av denna förlust är uppenbar. 

Att i detta skede pausa kunskapsuppbyggnaden om nyckelbiotoper i de län som helt eller delvis berörs av Skogsstyrelsens beslut — Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Dalarna, Värmland — är minst sagt anmärkningsvärt. Bollen landar nu hos skogsbolagen, som förväntas hantera situationen på ett ansvarsfullt sätt och undanta skogar med höga naturvärden. I den bästa av världar kanske det hade kunnat fungera. Men verkligheten talar ett annat språk. Det finns gott om exempel på avverkningsanmälda områden där den ideella naturvården slagit larm när skogsbolagen inte klarat av att identifiera nyckelbiotoper. Så nu, i ett läge där myndigheten abdikerat från att tillhandahålla denna helt nödvändiga kunskap blir den ideella naturvården än viktigare. 

Klimatförändringarna gör sig dagligen påminda genom smältande isar i Arktis, översvämningar i tropikerna och ex-trem torka vid ekvatorn. Läget är allvarligt och omställningen mot ett fossilfritt samhälle behöver ske omgående. Den svenska regeringen vill bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer, ett land som andra kan ta rygg på och inspireras av. Bioekonomin står i centrum och skogens resurser kommer att bli viktiga i omställningen. Men för att bli ett föregångsland värt namnet gäller det att ha förmågan att hålla flera saker i huvudet samtidigt. Miljömålet om begränsad klimatpåverkan måste nås, men det ska även andra miljömål, som det om levande skogar och ett rikt växt- och djurliv. Den skyddsvärda skogen och dess arter måste bevaras. För det krävs mer kunskap, inte mindre. 

Johanna Sandahl, ordförande i Naturskyddsföreningen

FALKÖGAT

Verkligen, Myron?

… hör Myron Ebell, klimatförnekare och rådgivare till president Donald Trump, oja sig över miljörörelsen som ”det största hotet mot frihet och välstånd i den moderna världen”. 

Obegripligt motstånd

… undrar vad allianspartiernas infernaliska motstånd mot mål för ekologisk mat egentligen handlar om? Varför motarbeta den gren av svenskt lantbruk som går riktigt bra? Stor efterfrågan, större lönsamhet och mer miljönytta tycks inte räcka. Argumenten mot eko ekar tomt. 

Ohälsosam matematik

… lär sig att hälsoeffekterna av hormonstörande ämnen kostar skjortan, i EU lågt räknat 160 miljarder euro varje år, eller en dryg procent av EU:s samlade BNP. Jordbruket får sig en rejäl subvention – kemiska bekämpningsmedel är den största källan – och samhället får stå för notan.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.