NATURSKYDDSFÖRENINGEN KOMMER under våren att presentera en granskning av partiernas miljöförslag inför valet. Vi ska ligga på för att partierna inte förtränger de stora ödesfrågorna till förmån för de kortsiktiga plånboksförslagen.

Vi vill visa att klimatfrågan i grunden är en välfärdsfråga, både kortsiktigt och långsiktigt, både nationellt och internationellt. Det går inte i längden att få en bra social och ekonomisk utveckling om inte klotet blir friskare. Det krävs i vissa fall ett nytt språk för att fler ska förstå att våra ekosystem är grunden för det goda livet.

Klimatfrågan är i allt väsentligt en fördelningsfråga. Vi måste utveckla ett samhälle där energi- och koldioxidskatter kan stiga i utbyte mot framför allt sänkta skatter på arbets­intensiva tjänster. Skattepolitiken kan styra moder Svea och andra länder så att miljöskadligt beteende blir allt dyrare och miljöskadliga subventioner tas bort.

Valdebatten kommer annars med stor sannolikhet att handla om jobben och den så kallade arbetslinjen. Arbetslösheten är hög samtidigt som ofantligt mycket arbete måste utföras för att skapa ett fossilfritt samhälle. Tyvärr används stora mängder pengar för att förvärra tillståndet i miljön. Det är hög tid att nu lägga om kursen och skapa en utveckling som styr mot ökad hushållning och långsiktigt ansvar.

Men redan på kort sikt kan en satsning på förnybar energi och naturvård ge nya jobb och exportinkomster för Sverige.

NATURSKYDDSFÖRENINGEN OCH forskare har visat att kärnkraften är både farlig, onödig och dyr. Den löser inga klimatproblem och ger ett avfall som ännu inte hanteras långsiktigt. Kärnkraften är dessutom subventionerad och opålitlig, vilket de senaste årens stillestånd visat.

En gång hette det att kärnkraften skulle vara avvecklad år 2010. Trots åtskilliga turer lever frågan kvar som ett spöke. Centern har dessvärre lämnat sitt kärnkraftsmotstånd, men litar av allt att döma på att den ska självdö. Folkpartiet vill däremot se fler nya svenska kärnkraftverk och uppträder med en sådan kaxighet att Centern bleknar. Under våren är det sagt att alliansen ska konkretisera ett ”gemensamt kärn­kraftsförslag”. Om centern vill ha kvar minsta trovärdighet i miljöfrågorna måste partiet då säkerställa att både direkta och indirekta subventioner till kärnkraften helt avvecklas.

Splittring i frågan finns också inom socialdemokratin, så allt talar för att kärnkraften blir viktig i valrörelsen. Det är bra eftersom flertalet väljare prioriterar effektivisering och förnybar energi.

Världen har utsett 2010 som mångfaldens år. Det förpliktigar. Den nedmontering av mångfaldspolitiken som vi sett under senaste mandatperiod är illavarslande. Regeringen har sänkt anslagen till kalkning och områdesskydd ett par år i rad och varit ointresserad av ett miljömål för skogsskydd värt namnet.

Signalerna från det rödgröna blocket är inte stort bättre. Mona Sahlin tävlar med Jan Björklund om att tala minst om naturvård.

De senaste årens debatt har med all önskvärd tydlighet visat att partierna ofta inte förstår naturvårdsfrågor. Riktigt bedrövligt har det varit att åse rovdjurspolitikens förfall. Den osmakliga hetsjakten på varg – framröstad av regeringen och socialdemokraterna – som fällde i stort sett alla tillåtna djur första jaktdagen bekostas av pengar från anslaget för den biologiska mångfalden. Låt oss slippa ännu en olaglig och förnedrande vargjakt. Det finns andra vägar: Ökat stöd till rovdjursstängsel och metoder för att skrämma framfusiga djur, bättre ersättningssystem för skador på boskap och skydds­jakt vid stora problem.

Partierna måste också ta fram skarpare förslag för att rädda havets mångfald och för att motverka spridningen av farliga kemikalier.

Varken Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt eller de andra parti­ledarna ska komma undan miljöfrågorna ens under valrörelsens slutskede. Vi ska slita som bävrar fram till den 19 september.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.