Efter sommaren 2000 insjuknade landets nymålade hus. Åtminstone talades det om en epidemi i stora bokstäver på tidningslöpen. Svartmögel hette sjukan, och smittokällan var en ovanligt varm och fuktig sommar. Men också en miljöanpassning av färger som vissa menar gått för långt.- Det är ungefär som att ta bort alla effektiva beståndsdelar i en medicin och hoppas att den ändå ska fungera, säger Stefan Hjort, teknisk doktor och forskare på ytbehandling av trähus vid IVF Industriforskning och utveckling i Mölndal.De senaste årtiondena har målarfärger miljöanpassats allt mer. Först förbjöds skadliga biocider (gifter) som bly och kvicksilver. Nästa steg var att Kemikalieinspektionen pekade ut ett antal ämnen som olämpliga eftersom de kan vara cancerframkallande. Färgindustrin tog bort dem, och några till för säkerhets skull.Tidigare läckte den målade ytan lite gift hela tiden, vilket oftast räckte för att hålla undan svartmögel och alger. Nu är det inte lätt att återinföra giftiga komponenter i färgen igen. Då måste färgen nämligen klassas som bekämpningsmedel, något som är både krångligt och dyrt för tillverkaren.Lägre gifthalter i färgen är förstås positivt för både natur och målare. Samtidigt gäller det att hitta en balans mellan miljövänlighet och livslängd, färger som fungerar i svenska förhållanden. Miljöeffekten blir tveksam om förändringen medför återkommande fasadtvättar med skurborste och starka klorinliknande rengöringsmedel – och kanske rent utav skrapning och ommålning.- Det är svårt att tvätta bort möglet. Det finns skrymslen där det sitter kvar och ofta kommer det tillbaka, säger Stefan Hjort.Tillverkarna menar att det speciella vädret sommaren 2000 var huvudorsaken till mögelepidemin. Men en delrapport förra våren ur Folksams pågående test av vanliga utomhusfärger visade att flera färger möglade redan efter ett år i väder och vind – och den sommaren var inte särskilt fuktig.- Det finns ingen som gör opartisk kvalitetskontroll av de utomhusfärger som säljs i dag, säger Folksams miljöchef Jan Snaar.För enskilda konsumenter är det svårt att bilda sig en uppfattning om vilken typ av färger som är att föredra när det gäller hållbarhet och miljövänlighet. Dels finns väldigt lite forskning att tillgå, dels redovisar tillverkarna inte innehållet tydligt.- Här finns många fallgropar. Färgtillverkarna kan välja billiga eller dyra råvaror. I vissa fall till och med utelämna råvaror av besparingsskäl, säger Stefan Hjort.Han anser att viss säkerhet kan uppnås genom att välja en välkänd tillverkare med stora serier. Ur miljösynpunkt tycker han också att vattenburen färg är att föredra framför lösningsmedelsbaserad, som har många negativa miljöeffekter. Plastfärger (akrylat/latex) har rykte om sig att stänga inne fukt, men när de används i system med grundmålning och grundoljning av ändträytor ser han dem som ett bra val.- Alkydoljefärger, linoljefärger och slamfärg – allt som inte är plast – drabbas lättare av mögelpåväxt.

Men åsikterna om bästa färgtyp går isär. Målerikonsulten Michael Brantsjö med lång erfarenhet av fasadmålning har varnat för risker med plastfärger även om de grundats omsorgsfullt. Efter flera ommålningar kan färgskiktet bli så tjockt att fukt stängs inne samtidigt som grundfärgen tappar sin konserverande förmåga. Då är risken stor för rötskador. Något som egentligen är mycket allvarligare än svartmöglet, som stannar i färgskiktet och inte angriper själva fasadvirket.Han och andra inom byggnadsvården talar i stället ofta om ­traditionella färgtyper som linoljefärg och slamfärg. I första hand för gamla hus, men också för nymålning.- Mitt viktigaste argument mot plastfärger är tätheten. Linolje­färg impregnerar träet medan slamfärg släpper ut fukten, säger byggnadsantikvarien Anders Franzén.Linoljefärger för hyvlade ytor har lång livslängd och åldras genom långsam nedbrytning. Färgen kan målas i nya lager utan renskrapning. Egenskaper som är positiva ur miljöperspektiv. Detsamma gäller i viss mån slamfärger för ohyvlade ytor. Där är underhållsintervallen tätare, men å andra sidan är arbetet enkelt.Men även när det gäller de gamla färgtyperna är det svårt för konsumenten att veta vad man köper. Många varianter kallas för traditionella, men har annan sammansättning än de beprövade typerna. Exempelvis kan vissa linoljefärgsmärken kräva en hög tillsats av lacknafta som lösningsmedel. Det traditionella lösningsmedlet för linoljefärger var balsamterpentin som är en träprodukt och därmed en förnyelsebar råvara. Men många produkter som säljs under namnet i dag håller låg kvalitet och kan vara allergiframkallande.- Det rör sig om biprodukter från pappersmassatillverkning. Vill man vara riktigt säker får man köpa så kallad äkta fransk terpentin som är tappad från träd på det sätt man gjorde förr i Sverige.I många fall är linoljan inte heller förädlad på det sätt den var i äldre tiders färg. Förr kokades linoljan vid högre temperaturer och färgen innehöll aldrig bara rå kallpressad linolja som är på modet i dag. Det kan bidra till att svartmöglet får fäste. De moderna recepten leder också till kortare livslängd, genom att traditionella men hälsovådliga pigment tagits bort.- Blyvitt gav en tekniskt mycket bra och klimattålig färg. Men även zinkvitt som finns att köpa i dag verkar kunna ha fungicid (svampdödande) verkan.De finns de som tillsätter blysickativ för att undvika påväxt (blyhalter på fem till femton promille, lägre än vad som finns i Falu rödfärg). Ett annat alternativ är förmålning med svaga lösningar av exempelvis borpreparat (Boracol).- Linoljefärgens styrka ligger i att den målas i flera tunna lager, som ger bättre samspel med underlaget än plast/alkydfärg applicerad ”en gång tjockt”, säger Anders Franzén.

Men vad skulle hända> om man lät bli att måla? Bara lät den nyuppförda fasaden vara som den är?Jo, vid regn skulle virket suga upp fukt och svälla. Men under torra perioder torkar det ut igen utan att ta skada. Huset skulle dock snabbt bli gråflammigt. Solens ultravioletta strålar gröper efter några år ur det mjukare träet mellan årsringarna på söderfasaden. Virket skulle spricka, men också klara sig från röta, i varje fall om fasaden är uppspikad på rätt sätt.Färg kan ge visst skydd mot röta och insektsangrepp, men oftast klarar sig träet utan. Det är faktiskt fler fasader som röt­skadats av felaktig målning än som skadats av brist på målning.Men alternativet omålad är nog inte aktuellt för de flesta ändå. Estetiska normer och grannsämja talar emot. Och har man väl låtit fasaden stå är det svårt att tänka om. En obehandlad väderbiten träfasad är inget bra underlag för färg.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.