HUR VAR HON, FRÅGAR en kollega dagen efter att jag träffat Karolina Skog.

Bra, svarar jag spontant. Hon kändes ungefär som jag.

Ett klassiskt charmtrick förstås, men kanske är det just den sociala smidigheten som är miljöminister Karolina Skogs främsta tillgång i jämförelse med sin företrädare. Hon talar så att folk förstår och kan konsten att framstå som vem som helst. Någon som försöker så gott hon kan men som flyger ibland (till en globalt utspridd familj) och äter kött ibland (var vegetarian men mådde inte bra av det).

Andra säger att hon fick jobbet för att hon var absolut ren. Inte en skandal att gräva upp någonstans. 

Officiellt är det dock valet av Skog som en handlingsinriktad pragmatiker som dominerar. Vem är hon egentligen? 

Född och uppväxt i skånska Åhus var hon ett barn som tidigt fick reda sig själv. Hennes pappa dog tidigt och hon växte upp tillsammans med mamma och två storasystrar.

– Jag tror att det har format mig mycket. Vi var en familj där det fanns väldigt lite regler och väldigt mycket förtro-ende. Min mamma har som princip aldrig packat en gympapåse eller förhört en läxa. Och vi växte upp till tre kom-petenta, handlingskraftiga kvinnor med högskoleexamen. 

Miljöengagemanget tog form i tonåren.

– Det var 1980-tal och mycket diskussioner om regnskogen och om försurning. Jag var en sådan där unge som satt hemma och tittade på Barnjournalen och blev väldigt bekymrad och tänkte att så här kan vi inte ha det.

På gymnasiet blev hon engagerad i Q2000, en akademisk miljörörelse med globalt fokus. Därifrån var steget inte långt till att grunda Miljöpartiets studentförbund där hon senare blev språkrör. Och någonstans där trattades det lite fluffiga globala engagemanget till ett konkret arbete med vägkorsningar i Malmö. 

– Det var så mycket snack att jag efter ett tag längtade efter att göra något konkret. På ett personligt plan behövde jag det. Jag halkade in i kommunpolitiken och hade från början fördomar om att den var småaktig och tråkig, men så var det inte alls. Jag hittade både strategi och kopplingar till globala frågor men också en konkret del som gjorde att jag kunde fatta beslut och gå ut och titta på när det faktiskt byggdes.

Som kommunalråd i Malmö gjorde hon sig känd som en duktig förhandlare. De allra bästa knepen vill hon hålla hemliga, säger hon. Dem lärde hon sig av Socialdemokraternas starke man i Malmö, Ilmar Reepalu. 

– Men jag kan säga att det absolut viktigaste är att veta vad du vill. Det andra är att ha respekt för din motpart och då menar jag verklig respekt. Att se sin roll och veta att jag vill det här och detta är min motpart och han har sitt perspektiv. Så att man kan mötas. 

Nu har Karolina Skog landat på miljödepartementet där förhandlingsläget är tuffare. Har hon hunnit bli frustrerad ännu?

– Nej, jag triggas av utmaningen av att få igenom till exempel styrmedel i det här politiska läget. 

Som miljöminister blir en av hennes främsta utmaningar att vända trenden med stigande koldioxidutsläpp i Sverige. Lösningen är framför allt att ställa om trafiken, säger hon.

– Då måste man verkligen ta ett helhetsgrepp. Förutsättningen att göra omställningen snabbt och bra finns främst i tätorter. Det handlar om god samhällsplanering men vi måste också radikalt bygga ut kollektivtrafiken. 

Vilka drivmedel ska vi använda till trafiken?

– Vi kommer att behöva en mix. El kommer att vara betydelsefullt men jag tror också det är möjligt för Sverige att bli självförsörjande på biomassa. Det pågår till exempel en jätteintressant utveckling av biobränslen som baseras på alger från havet.

När Karolina Skog studerade humanekologi i Lund skrev hon sitt examensarbete om antroposofernas miljösyn. Innan dess hade hon bott ett år i Järna och läst på den antroposofiska högskolan. Ändå vill hon inte kalla sig själv antroposof.

– Nej, men mycket fascinerar mig i den antroposofiska världsbilden som ju handlar om att sätta saker i ett riktigt stort perspektiv och se människan som mer än biologisk varelse. Att även se de andliga dimensionerna. 

Antroposoferna ser klimatförändringarna som en utmaning för mänskligheten, är det också hon själv tänker? 

– Man kan väl definitivt säga att de är ett stresstest på vårt moderna samhälle.

Resonemanget för oss in på frågan om synen på ekonomisk tillväxt, en fråga som länge har splittrat Miljöpartiet. Var står hon själv?

– Alltså, jag kan verkligen allt om de tillväxtkritiska perspektiven och teorierna. Men i mitt politiska i värv och där jag står i dag upplever jag att klimatförändringarna är väldigt brådskande. Som politiker har vi inte tiden att sitta ned och komma på ett perfekt ekonomiskt system. Vi måste jobba med det system och de politiska beslutprocesser som finns.

Bör Sveriges BNP öka?

– Ja.

Varför?

– Vi behöver stärka svensk ekonomi därför att välfärden på kort sikt behöver stärkas på flera områden. En stark välfärd är en förutsättning för att människor ska må bra och för att vi, som det ser ut i dag, ska klara av att ha ett starkt miljöarbete.

Vad säger du till dem som tycker att vi redan har tillräckligt?

– Att det inte finns någon som har presenterat ett annat ekonomiskt system som är genomförbart i dag. Sedan betyder inte det att vi ska ifrågasätta tillväxtbegreppet alls. Vi har gett SCB i uppdrag att utreda hur BNP ska mätas framöver eftersom nuvarande begrepp inte tar hänsyn till alla värden i en utvecklad ekonomi. Men det får absolut inte tas till intäkt för att vi inte ska uträtta ett arbete i dag. 

Hon tystnar en stund, förefaller väga sina ord för att på ett diplomatiskt sätt avsluta resonemanget i den känsliga frågan. Slutligen hittar hon ett oantastligt argument:

– Allt annat vore att svika klimatet, säger hon bestämt. 

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.