Frostnupet breder landskapet ut sig; böljande fält med spirande vete och råg, enstaka träd, ibland en hel dunge i någon otillgänglig sänka.

Det är vintersäsong och den strängaste vintern på 48 år, berättar Alvir Longhi, som tar oss med till byn Água Santa, några mil öster om Passo Fundo, en av de större städerna i Brasiliens sydligaste delstat Rio Grande do Sul. Morgonlivet har just kommit igång och en och annan traktor dammar förbi på den röda bygatan.

Regeringen i Rio Grande do Sul har förbjudit all odling av genmodifierade grödor. Vi befinner oss alltså i en GMO-fri zon. Det har öppnat nya möjligheter på världsmarknaden. Men för fattiga småbönder är det inte självklart att välja ekologisk odling när GMO-sojan framställs som en mirakelgröda.

Alvir Longhi arbetar på CETAP (Centrum för alternativ och folklig teknologi), en av de miljöorganisationer som arbetar för att få bönderna att förstå och respektera GMO-förbudet. I dag ska han leda en kurs för det 20-tal ekobönder som finns i Água Santa.

Ett 30-tal kvinnor och män har samlats i lantarbetarfackets lokaler ett stenkast från torget. Förvånansvärt många är unga. En av dem är Odasir Belegante, 21 år och helt inställd på att bo kvar i Água Santa och bedriva jordbruk resten av sitt liv.

– Alla här ägnar sig åt jordbruk, säger Odasir. Och någon lust att flytta in till Passo Fundo eller Porto Alegre har han inte.

Kanske beror det på att familjen Belegante har en förhållandevis stor gård, 65 hektar. De flesta av kommunens 5 000 invånare har gårdar på 10-20 hektar och då är framtidsutsikterna inte lika goda.

Alla bönder har inte ställt om hela gården till ekologisk odling. Många har ett fält för ekologisk odling och ett annat för konventionell.

– Kring de ekologiska fälten sätter vi en barriär av träd så att inte grannarnas gifter eller genmodifierade pollen når odlingen, säger Odasir. Vi använder fårgödsel och självklart får vi inte använda några kemikalier på de ekologiska fälten.

Familjen Belegantes skördar räcker både till djurfoder och familjens försörjning.

– Det enda vi köper utifrån är socker, säger husfader Luiz Belegante när vi besöker ägorna några kilometer utanför byn. Och mycket riktigt bjuds vi snart att smutta på husets sockerrörsbrännvin.

Självklart behövs ändå inkomster, kontanter, här som på andra gårdar. Och där kommer sojan in i bilden. Under de senaste 25 åren har den utvecklats till den viktigaste avsalugrödan för småjordbruken i Rio Grande do Sul.

– Sojan lönar sig egentligen bäst på större jordbruk, men bara man har traktor och hyfsat stora fält går det att få god utdelning, berättar Luiz Belegante.

En förutsättning för en bra sojaskörd anses dessutom vara kemiska bekämpningsmedel. Ett av växtgifterna som använts i många år för att ta död på ogräs innan man sår är glyfosatbaserade Roundup, som tillverkas av amerikanska Monsanto. Men Roundup går inte att använda under växttiden.

För tre år sedan erbjöds bönderna i Rio Grande do Sul en lösning på det dilemmat. Tv-reklamen presenterade en ny sojasort, mycket lättare att sköta än de gamla sorterna. Den nya sojan var motståndskraftig mot Roundup och kunde därför besprutas när som helst. Man behövde heller inte förarbeta jorden, utan ”planterade direkt”. Det skyddade enligt reklamen jorden från erosion – ett stort problem i Rio Grande do Sul.

Ryktena om den nya sojan spreds från gård till gård. Få visste att den hade fått en extra gen som gjorde att den tålde bekämpningsmedlet. Få förstod att GMO-sojan var utvecklad av samma företag som säljer Roundup. Ännu färre visste att den brasilianska biosäkerhetslagen från 1995 förbjuder genmodifierade grödor tills en mängd villkor uppfyllts.

När skymningen faller gulglödgad över vetefälten är hela familjen Belegante samlad. De två äldsta sönerna har egna familjer och var sitt hus nedanför huvudbyggnaden. Näst äldste sonen Orildo har inte varit hemma så mycket på sista tiden. Han kandiderar till borgmästare i de stundande kommunalvalen. Dessutom är han ordförande i ett fem år gammalt kooperativ som anslutit 60 familjer.

– Bland annat söker vi gemensamma marknader för ekologiska produkter, säger Orildo.

Det senaste året har en ny marknad öppnat sig för kooperativet. Sojauppköpare som CEVAL, tillhörande internationella Bunge Group, kräver garanterat icke-genmodifierad soja. Vid kooperativets silo görs därför tester som visar om sojan är den genmodifierade Roundup Ready. Ibland upptäcks Roundup Ready-soja och då får bonden köra hem sin skörd till gården igen.

Orildo tror att det finns kooperativmedlemmar som provat att odla Roundup Ready-soja, men det är inget man pratar vitt och brett om, särskilt inte sedan delstatsregeringen utropat Rio Grande do Sul som GMO-fri zon. Och de flesta fortsätter nog med någon av de 30 olika sojavarianter som traditionellt odlas i delstaten, säger Orildo. Det gör att den genmodifierade sojan inte sprids så lätt.

Men sprids gör den. För ännu efter tre säsonger är tron på dess fantastiska egenskaper stark och utsäde förs in från Argentina, där 60 procent av sojan är Roundup Ready.

– Vissa kommuner stödjer den illegala sojaodlingen, säger Márcia Mandagará, lantbruksreporter på Rio Grande do Suls största dagstidning Zero Hora. Bönder har också vägrat att lämna prover till jordbruksdepartementet.

1998 sköt priset på det mytomspunna utsädet i höjden. Medan traditionellt utsäde kostade två kronor per kilo, kostade Roundup Ready-soja 13 kronor per kilo. Vid 1999 års sådd sjönk priset till hälften.

– Helt klart är att många bönder blivit grundlurade, säger Márcia Mandagará.

– Om det blir lagligt ska jag nog odla Roundup Ready-soja, säger Adielso Preto, som är med på kursen för ekologiska bönder. Han är ungkarl, men om han får familj att försörja behöver produktionen öka.

– Jag har hört att ett kilo Roundup Ready kan ge 55 kilo sojabönor istället för 35, säger Adielso.

De andra kursdeltagarna säger emot. GMO-sojan ger inte större skörd än traditionell soja. De försök som gjorts har snarare gett sämre avkastning, eftersom den insmugglade sojan från Argentina är anpassad till ett kallare och torrare klimat.

– Här i trakten finns ett ogräs som blivit resistent mot växtgifter, fyller Alvir Loghi på CETAP i.

Argumenten finns till hands. Kritikerna kan få stöd i broschyrer från miljöorganisationer och jordbruksdepartementet radar upp riskerna med GMO. Men för de flesta lantbrukare är de tänkbara hälso- och miljöriskerna ännu abstrakta.

Jordbruket handlar om att försörja sin familj och få lite över till en parabolantenn eller ett större hus.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.