DET ÄR VIKTIGT ATT INTE betrakta frågor om könsroller som en isolerad problematik. De är en del av de stora, övergripande frågorna som rör människors fattigdom, makt och maktlöshet säger Rodolfo Magne, som är kontaktperson för arbetet med jämställdhet, vid internationella avdelningen på Naturskyddsföreningens kansli.

Jämställdhet är en av flera rättigheter som är grundläggande för föreningens internationella arbete. Det är ett viktigt verktyg för att bekämpa fattigdom och en av de principer som riksdagen har beslutat ska genomsyra allt globalt utvecklings­arbete.

– Maktförhållanden är ofta knutna till ägande av mark eller andra resurser. De tillhör oftast männen. När vi inleder arbetet med en organisation är det viktigt att inte bara prata om kvinnors roller, utan om män och kvinnor och sätta in problematiken i ett sammanhang i den kultur där våra samarbetsorganisationer verkar. Jag möts ibland av repliken ”Vi har aktiviteter för kvinnor”, när jag tar upp könsrollsfrågor. Men för oss har arbetet ett vidare perspektiv.

Rodolfo understryker att föreningens representanter inte kan agera som kontrollanter. Det finns en noggrann kontroll och rapportering till Sida, som finansierar verksamheten, där jämställdshetsaspekter ingår. Alla organisationer måste ha en genderpolicy. Men det viktiga är att allt samarbete bottnar i ömsesidig respekt och formas i vänskapliga möten kollegor emellan, även om Naturskyddsföreningen oundvikligen har en maktposition genom att förmedla pengar. Kulturella skillnader ska respekteras, men får inte fungera som ursäkt för att inte ta upp problem.

– Ibland är det vår syn på könsroller som är fördomsfull. Det finns kulturer där matlagning eller handarbete, som stickning, inte nödvändigtvis betraktas som könsbundna ”kvinnliga” sysslor, som vi ofta gör.

Rodolfo är själv uppvuxen i Bolivia och känner väl till den latinamerikanska kulturen. Som ett exempel på hur jämställdshetsfrågorna kan tas upp, berättar han om ett möte i Peru. Män och kvinnor sitter skilda åt, i små grupper och pratar om utbildning. Kvinnorna är blyga, säger inte så mycket. Rodolfo vet att det, så gott som alltid, är pojkarna som får gå i skolan, medan flickorna sköter sysslor i hemmet. Efter en stunds diskussion, tar han försiktigt upp frågan om skolgången. Gruppen börjar berätta. Så småningom frågar han deltagarna om det inte vore bra om också flickorna kunde få en chans till utbildning. Sakta öppnar sig samtalet. Fler talar, också kvinnorna. Mötet är en trevande, men viktig början, ett sätt att så ett frö genom att ta avstamp i deltagarnas egna vardagsliv.

– Vi kan inte förändra könsroller på ett eller några få år, men vi kan bidra till att stärka kvinnornas självkänsla och, till exempel, genom kurser om maktstrukturer, ge tankar och argument som blir verktyg i en mer långsiktig förändring.

Rodolfo betonar hur viktigt det är att se de stora sammanhangens betydelse. Fattigdom, modernisering och globalisering påverkar alla. Ofta drivs männen till städerna. Kvinnorna blir kvar vid gårdarna och tvingas arbeta med exempelvis besprutning av grödor, som männen tidigare gjort. När de gamla rollerna bryts sönder drabbas kvinnorna hårdare av gifter och andra miljöproblem, som tidigare i första hand drabbat männen.

Teori och verklighet

KAJSA GARPE ARBETAR PÅ föreningens kansli med internationella frågor som rör marina ekosystem och fiske. Hon beskriver hur teorin ofta kolliderar med praktiken i mötet med samarbetsorganisationer. När frågan om jämställdhet ställts, har hon varit med om att kollegor bedyrat att det inte behövs arbete med just jämställdhet, eftersom allting fungerar bra och rättvist. I nästa stund, när det formella mötet är över, umgås männen med gästerna, medan kvinnorna är i köket och lagar mat.

– Jag brukar försöka lösa upp situationen genom att gå ut i köket och prata. Jag kan naturligtvis inte påpeka att deras organisation och kultur inte är jämställd eller tala om hur de ska göra. Men hur man umgås under informella möten och vad man säger då är väldigt viktigt. Det ingår i vår uppgift att vi ska väcka frågan och ställa krav på genderpolicy. Men vi måste också komma ihåg att varken vi eller de, ideella organisationer i olika kulturer, är bättre än de samhällen som vi verkar i. Vi speglar på olika sätt våra kulturer – och fördomar. I Sverige lever vi inte heller jämställt, även om vi själva kanske tycker det ibland när vi jämför oss med andra.

Tre nivåer av jämställdhet

ULRIKA DAHL ARBETAR MED miljögifter på Naturskyddsföreningens internationella avdelning och hon har till exempel mött jämställdhetsproblematiken i textilindustrin i Tanzania (se artikeln på sid 54).

– Det finns olika typer av jämställdhetsproblematik. I textil­industrin arbetar männen under oerhört hårda arbetsvillkor med farliga maskiner, ständigt buller och kontakt med kemikalier. De har sällan skyddsutrustning och arbetar tolv timmar om dygnet för någon dollar. Kvinnorna har lättare arbeten, men riskerar att bli uppsagda så fort de blir gravida eller sjuka. De är ofta ekonomiskt beroende av männen, som genom försörjningsbördan är fastlåsta i arbetssituationen.

Ulrika berättar att Loyce Lema, grundare av organisationen Envirocare, började sitt engagemang i rättighetsfrågor, som jämställdhet, men att det sedan vidgats till miljöfrågor, som i högsta grad hänger samman med rättigheter och fattigdomsbekämpning. Hon är en stark kvinna, men är ändå den som sköter alla traditionella kvinnliga sysslor i hemmet, ­städar, lagar mat och fostrar barn. Ulrika berättar hur hon ­i umgänget efter formella möten, ibland berättar om att vi i Sverige delar på föräldraledigheten. Något som möts av skratt och skämt om hur svaga svenska män måste vara. Hon får chans att svara att männen vill själva umgås med sina barn och kvinnorna vill gärna ha sådana män. I förvåningen kan man mötas i en avslappnad diskussion.

Det finns med andra ord tre nivåer av jämställdhets­problematik: Den faktiska miljösituationen där män och kvinnor drabbas olika hårt genom olika sysslor och fysiska förutsättningar. Den formella nivån där Naturskyddsföreningen i det internationella arbetet ska ta upp problematiken och också kräva att samarbetsorganisationerna har en genderpolicy. Den tredje nivån, är det vänskapliga mötet kollegor emellan där man kan berätta om sina liv och skratta tillsammans. Det är då det kanske viktigaste erfarenhetsutbytet sker.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.