Om i ödslig skogångest dig betog,kunde ett flyktigt mötevara befrielse nog

skrev Hjalmar Gullberg i en dikt som handlar om människors möte. Men också en steglits, en stjärtmes eller en tofsmes i svamptom skog kan lätta steg och hjärta.

Fotografen Brutus Östlig och författaren Staffan Söderblom ställer oss i den pampiga boken Örnarnas rike (Nor¬stedts) öga mot öga med örnar på ett sätt som vi aldrig ser dem utan linser och modern fototeknik: detaljerade, skarpa, rufsiga. Söderblom är den författare som hittills bäst lyckas matcha Östlings bilder med kunnig, precis och skickligt formulerad text. Stor del handlar om hur andra beskrivit möten med örnar. Söderblom försöker ringa in mötets karaktär och bilders förmåga att nå fram till de dallrande, ögonblick som fågelmöten kan vara. Möjligen blir det en aning svalt och distanserat, men det går väl ihop med de starka bilderna.

JOAR TIBERG FÖRSÖKER i Fåglar i förorten – med Finnskogen och södra Indien (Heidruns förlag), kliva, trampa, tassa runt för att fånga de där ögonblicken. Och han söker stunderna som inte kommer, hittar göktystnaden. Men texterna bygger i sin prosalyriska frihet på att läsaren kan fylla i med egna fågelbilder. När kontakten bryts flaxar bokstäverna rätt ödsligt över sidorna.

Med boken Rädda skogens liv – SNFs kampanjskogar, några pärlor i Jönköpings län, Fakta och utflyktstips (Naturskyddsföreningen, Jönköpings Länsförbund) vill en grupp eldsjälar visa vägen till naturen och inspirera människor att ta sig ut till en rad smultronställen. En grupp föreningsaktiva har sett till att skogarna inventerats för att lyfta biologiska rikedomar som ett skydd mot exploatering. Pengar till arbetet har bland annat kommit från Naturskyddsföreningens projektbidrag.

En del av den viktigaste informationen finns mellan raderna: Den ideella kraften och uthålligheten. Boken känns ibland en aning myndighetsmässig och jag skulle önskat ännu mer av det föreningsperspektiv som glimtar fram här och var. Bokens syfte är gott, men vi måste hjälpas åt att visa att vi inte kan slå oss till ro. Vi behöver ännu fler ideella krafter, om våra hotade skogar ska räddas.

Däggdjur i svensk folklig tradition, Staffan Fridell och Ingvar Svanberg, Dialogos förlag, handlar till stor del om språket och folkliga uttryck som ofta rymmer en berättelse om möten mellan människa och djur. ”Språket fungerar som en ekologisk spegel”, skriver författarna. En bonde på västgötaslätten kunde i slutet av 1800-talet 75 begrepp för olika slags jord! Bland mycket intressant är de ”noabenämningar” som användes för att inte utmana djuren. Ord som nalle, gråben, eller gullben får ersätta björn och varg för att blidka rovdjuren och skydda. De många uttrycken och namnen öppnar fantasin för möten med olika djur.

LILLA NATURSERIEN heter en prydlig serie små, tunna handböcker med begränsat, men på det stora hela, bra arturval. Böckernas teman är Fåglar, Djurspår, Blommor och Smådjur. Ulf Svedberg står för översättning och fackgranskning. Kanske pärlugglan kunde ha ersatts av en kattuggla som är vanligare. Och numera vet man att kattfoten kan ha han- och honblommor som såväl rosa som vita. Men för det lilla bokutrymmet och möten med de vanligaste växterna, djuren och djurspåren så är formatet och ambitionsnivån passande och gör det onekligen ”lätt att gå”, för att återknyta till Gullberg, också med en bok i ryggsäcken!

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.