MILJÖVÄNNER HAR BRÅKAT med skogsbolagen i decennier. På åttiotalet stod striden framför allt om de fjällnära skogarna. Miljörörelsen vann den gången. Därefter har det gällt att rädda gamla artrika skogar och att försöka få kalhyggesbruket att bli mindre miljöskadligt. Hettan har inte försvunnit men striden har allt mer kommit att utspela sig kring skrivborden. Målformuleringar och vackra ord är näringen bra på att sprida. Men det brukar inte se så vackert ut där skogsskördarna gått fram.

Inom miljörörelsen växer nu kritiken mot kalhuggning (trakthyggesbruk) allt mer. En del hävdar att miljörörelsen står inför ett vägskäl: Att strida inom dagens regelverk eller att kräva ett nytt skogsbruk som inte bygger på trakthyggesbruk. Men än handlar diskussionen med näringen om hur ett hygge som följer uppsatta miljökrav ska se ut. Hur mycket av de värdefulla träden ska lämnas? Vilka döda träd ska sparas? Hur många högstubbar per hektar ska det vara?

Sveriges Natur fick tillfälle att följa med på en trepartsdiskussion i skogen nära Storuman i Västerbotten. Bakgrunden är heta debatter i medier kring regelverk och faktiska avverkningar. Skogsstyrelsen vill visa ett hygge som håller hög miljöklass och miljövännerna vill visa ett som de ser som ett grovt övergrepp. Hyggena är båda på privat skogsmark och avverkade av SCA. På sådan mark är miljöhänsynen oftast sämre, bland annat för att miljöcertifieringen FSC mer sällan tillämpas där. När SCA avverkar på egen mark gäller alltid FSC-kraven.

Flera bilar med skogsklädda människor beger sig ut till det första hygget som ligger på en ö i sjön Storuman. Christer Klintefelt och Greger Thorsson är bygdens män, skogsvänner och medlemmar i Naturskyddsföreningen. Hans Sundström är aktiv i föreningens skogsnätverk och Malin Sahlin är skogshandläggare på föreningens kansli. Från SCA finns såväl informationschef, skogsekolog, produktchef som ut­vecklingschef. Skogsstyrelsen ställer upp med två höga chefer, en skogskonsulent och naturvårdsspecialisten Lasse Bengtsson. Det är främst han som talar för myndigheten i dag. Medlemmar i Naturskyddsföreningen finns i alla läger.

SKOGSSTYRELSENS UPPVISNINGSHYGGE följer något som styrelsen kallar för rådgivningssnivån. Cecilia Persson, skogskonsulent, berättar att 12,5 procent av den avverkningsbara skogen har sparats här. Ägaren har i detta fall avstått ett virkesvärde på cirka 80 000 kr. Det sparade finns i en skärm mot sjön, i några mindre dungar av gamla träd och i enstaka naturvärdesträd.

Lagen anger upp till tio procent som högsta sparnivå för ett litet hygge.

Lasse Bengtsson, naturvårdsspecialist på Skogsstyrelsen, klargör att myndigheten inte arbetar med FSC-systemet men säger ändå att detta hygge ligger nära FSC-nivån. Han anser att utvecklingen går åt rätt håll. Fler hyggen blir som detta. Samtidigt har Skogsstyrelsen i en färsk stickprovskontroll slagit fast att vart fjärde hygge får underkänt.

Per Simonsson, skogsekolog på SCA, menar att det här med att värdera hyggen är komplicerat. Den som planerar har sina käpphästar och den som hugger har andra.

– Inte ens Skogsstyrelsen gör lika bedömningar.

Lasse Bengtsson medger att det finns brister i metodiken, men poängterar att det viktiga är den stora potentialen till förbättringar.

Gruppen guidas runt och efter en stund är besökarna beredda att ge ett omdöme. Hans Sundström:

– Det här är väl OK, som ett FSC-hygge. Problemet är ju att vart fjärde hygge fått underkänt. Det är ynkligt. Vi i miljörörelsen har kämpat med hyggena i åratal. Det går alldeles för långsamt. Hur många år ska det ta innan hyggena håller den nivå de ska?

Också Per Simonsson, SCA, tycker att hygget är ganska bra, men kritiserar att sälgar avverkats.

Sedan kommer diskussionen in på vikten av att ett hygge planeras när det är barmark. Enligt Lasse Bengtsson är det numera regel.

Efter denna inledande positionering frågar Greger Thorsson vad SCA har för naturvårdsmål med sina hyggen?

Rolf Edström, informationschef på SCA, svarar:

– Vi vill ha noll underkända hyggen. Vi har i dag kanske 10 procent underkända hyggen, vilket är bättre än andra bolag. Vi stöder helt nyckelbiotopsdefinitionen.

Hans Sundström:

– Det låter bra. Men under alla år jag arbetat med frågan har jag bara mött en nedlåtande ironisk attityd från er när det blivit skarpt läge. Varför ska jag tro att ni har ändrat er?

– Den attityden har funnits, men nu har det vänt. Vi tar detta på allvar, säger Jonas Arvidsson, utvecklingschef på SCA.

Rolf Edström berättar att bolaget satsat på utbildning av maskinförarna, de som utför arbetet. Företaget har 27 förare i utbildning just nu. Och dåliga förare har sagts upp. Det har hänt bland annat i denna region.

DÄREFTER BLIR DET EN DISKUSSION om att den som planerar ett hygge bara märker ut dess kantzoner.

– En planerare måste väl för sjutton gå igenom hela hygget och snitsla alla värdefulla träd? undrar Greger Thorsson.

Per Simonsson svarar att man enligt normalinstruktionen går igenom ett hygge i stråk med cirka 30 meters avstånd.

– Vi kommer inte klara felfria hyggen till 100 procent. Är det fredagskväll kan maskinföraren missa ett träd, men vi har en nollvision.

Rolf Edström går in i diskussionen och kommer med ett löfte:

– År 2012 ska 50 procent av våra avverkningar på privatmark ske med FSC-standard. I dag är det 10-25 procent. Vi erbjuder FSC-nivån, den är obetydligt dyrare än den lägre nivån, men många av de privata markägarna tycker inte om FSC-kraven. De tycker till exempel att det är fult med torrakor och högstubbar.

Christer Klintefelt har hört mycket fagert tal från bolagssidan tidigare.

– Det är procentsatser hit, fina målvisioner dit. Ändå fungerar det så sällan i verkligheten. Och de riktlinjer för hyggena som finns, vare sig det är i lagens version eller i FSC-standarden är för låga.

MEDAN VI FÖRFLYTTAR OSS TILL NÄSTA HYGGE som ligger utanför byn Grundfors debatterar Hans Sundström och Rolf Ed­ström vidare.

– Ni säger att ni utbildar era maskinförare, men ni har gjort så många misstag tidigare. Huggit naturvärdesträd, nyckelbiotoper och gått på. Det var först när ni fick en allvarlig anmärkning (Major CAR) från FSC förra året som något började hända, säger Hans Sundström.

– Vi har gjort en enorm resa åt rätt håll senaste åren, svarar Rolf Edström.

– Ni har en enorm skuld. Hur ska vi kunna få förtroende för er med er bakgrund? Det är ni som skrivit historien.

– De fjällnära skogarna blev skyddade och de är de mest värdefulla skogarna för naturvården. Nu vill ni spara ännu mer.

– Ja, det värdefullaste måste sparas.

– De mest värdefulla skogarna finns i södra Sverige.

– 90 procent av skogarna i norr är mer eller mindra tömda på sina arter. För att ni ska börja sköta er behövs det en hård press från oss och marknaden. Major CAR från FSC var bra.

– Vi brast där. På den punkten är jag överens med dig.

Nu har vi kommit till nästa hygge. Diskussionen fortsätter i ett högt tonläge. Greger Thorsson, Christer Klintefelt och Hans Sundström visar stubbar av åtskilliga naturvärdesträd. Man ser att de haft brandljud (spår av bränder vilket är biologiskt värdefullt).

Per Simonsson stannar vid en av stubbarna.

– Ja, den här skulle inte ha avverkats. Maskinföraren kom härifrån, fel sida från brandljudet sett. Han missade det. Men det är ändå en liten sak. Jag ser inte detta som en nyckelbiotop. Och kom ihåg att detta är privatmark. Vi har ingen skyldighet att hålla högsta nivå.

Hans Sundström:

– För oss är det en stor sak.

Nu kliver Rolf Edström fram:

– Vi ser vad ni vill visa. Här har vi inte lyckats, nej. Men vi lägger ned mycket möda på att komma framåt i utvecklingen. Jag säger bara att ni måste respektera att det tar tid. Nu vill jag fråga Skogsstyrelsen – vad säger ni om detta hygge? Gjorde vi fel som avverkade här?

– Vi gör inte bedömningar i efterhand. Det finns tecken som tyder på att detta varit en nyckelbiotop, men vi kan inte säga något i efterhand. Lagnivån kan nog vara uppfylld. Men det är svårt, bland annat att tolka begreppet ”berörd del” som lagen talar om, säger Lasse Bengtsson från Skogsstyrelsen.

Per Simonsson:

– Du svamlar. Det är förstås markägarna som avgör hur ett hygge ska avverkas.

Hans Sundström menar att denna diskussion visar att bo­lag som avverkar på privatägd mark måste bli bättre på att lyfta fram naturvärdena för markägaren. Miljökraven måste höjas trots att ägaren kanske bara tänker på ekonomin. Samhället måste sätta av mer resurser till skydd av skog hos privata markägare.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.