I DE AVLÄGSNA HÖGLÄNDERNA i det nordvästra hörnet av Moçambique, flera hundra mil från huvudstaden Maputo, planterar skogsbolag med koppling till bland annat Västerås stift eukalyptus och tall i stor skala. Befolkningen i området har upprepade gånger klagat på att de inte blivit tillfrågade innan deras marker tas i anspråk för skogsplantager. Markkonflikterna är många och allvarliga, vilket bland annat lett till nedbrända planteringar.

Planerna på storskaliga skogsplantager i Niassaprovinsen i Moçambique har underlättats av den statliga Malondastiftelsen, som finansieras av Sida. Den grundades som en utvecklingsstiftelse. Tanken var att underlätta för investerare i provinsen inom jordbruk, skog och gruvor att etablera sig i samverkan med lokalsamhället.

Ett av de större företagen bakom plantagerna heter Chikweti. Detta lokala skogsbolag i Moçambique är ett dotterföretag till Global Solidarity Forest Fund, GSFF, med säte i Solna. Det är en etisk investmentfond som i sin tur ägs av bland andra Västerås stift, Norska kyrkans egendomsfond och en holländsk pensionsstiftelse. Affärsidén är att plantera tall och eukalyptus i stor skala, dels för lokal virkesproduktion, men främst för export av massaved.

Diamantino Nhampossa från Kooperation Utan Gränser i Moçambique har arbetat med bondeorganisationer i området och följt vad som händer med skogsplantagerna.

– Niassaprovinsen är landets största, och glest befolkad. Här finns stora områden med till synes oanvänd mark som investerarna från Sverige vill utnyttja. Men bönderna i området tillämpar rotationsjordbruk där de odlar en till två hektar i taget. Efter några år flyttas odlingarna.

Marken används också för jakt, liksom för insamling av honung, frukt, medicinalväxter och byggmaterial med mera vilket sammantaget innebär att en familj behöver ungefär 35 hektar för sin överlevnad. Nu trängs bönderna undan av de växande plantagerna.

– Det är två världar som möts, med väldigt ojämlika maktförhållanden, säger Diamantino Nhampossa.

MOÇAMBIQUES PREMIÄRMINISTER Aries Aly besökte Niassa i maj förra året och fick ta emot befolkningens klagomål på skogsbolagen. Han begärde en undersökning av saken. Den utredning som blev resultatet formulerar besk kritik mot skogsbolaget Chikweti. Bolaget har hittills fått totalt 42 000 hektar i koncession, men anklagas av landets skogsmyndighet, DNTF, för att illegalt utnyttja ytterligare 32 000 hektar. Chikweti har utlovat kompensation till bönderna, men den har inte betalats ut.

I vissa fall har företaget ”köpt” lokala byledare med hjälp av löften om pengar eller jobb till barn och släktingar. Markområden har kunnat tas i anspråk med hövdingarnas medgivande, men utan att byborna konsulterats. Detta har lett till konflikter inom byarna, där byledarna anklagats för att sälja ut den gemensamma marken.

– Vi vill istället se en dialog med befolkningen där företagen respekterar byarnas rätt till marken och naturresurserna i området, säger Diamantino Nhampossa. Landets egna behov måste sättas före råvaruexport. Storskaliga investe­ringar som dessa skogsplantager måste också kunna beskattas. Rättvisa löner och arbetsförhållanden för plantagearbetarna är också nödvändigt.

Ännu så länge har man inte hunnit plantera på så stora arealer, men redan nu är konflikterna många. Gårdar finner sig kringrända av plantager. Målet för hela provinsen är mer än 300 000 hektar plantageskog. Provinsen saknar i stort sett modern infrastruktur. Diskussioner finns dock om att rusta upp en gammal järnväg ner mot kusten för att få ut timret.

Chikweti och de andra skogsbolag som är aktiva i området planterar eukalyptus och tall, som är främmande arter i Afrika. I synnerhet eukalyptus är känt för sitt stora vattenbehov och för att utarma marken där den växer. Avsikten var att trädplanteringen skulle ske på marginella marker, som inte användes för jordbruk, men skogsmyndighetens rapport ger klara belägg för att plantagerna anlagts på produktiv jordbruksmark och att naturskog röjts för plantager.

Chikweti tillbakavisade kritiken i skogsmyndighetens rapport.

»GSFFs vision är att förse samhället med stora mängder skogsprodukter samtidigt som vi vill skapa miljömässig nytta och bidra till social utveckling.« skriver Global Solidarity Forest Fund på sin hemsida. Men vidgår samtidigt att man bland annat som ett resultat av kritiken vidtagit förändringar i ledningen av Chikweti och i sin verksamhet på fältet, bland annat för bättre dialog med byarna.

– Det har skett stora förändringar, säger Margaret Rainey, vd för GSFF. I början var kvaliteten på arbetet inte vad den borde. Vi har nu gjort en omstart, bytt ut delar av styrelsen och ledningen här i Sverige och i Moçambique. Visionen kvarstår: en miljömässigt och socialt ansvarstagande affärsverksamhet. Vi bjuder gärna in till dialog, både lokalt och internationellt.

GSFF eftersträvar att bli FSC-certifierade och säger sig ta stor hänsyn till lokalbefolkningens intressen.

– Vi vill arbeta under FSC regelverk och gör allt vi kan för att uppfylla kriterierna för ett socialt och ekologiskt hållbart skogsbruk, forsätter Margaret Rainey. Vi har inte nått ända fram än, men håller på att etablera nya rutiner för exempelvis att hantera ett utökat samråd med olika intressegrupper. Det tar tid att få alla rutiner på plats i ett u-land.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.