FÖR MÅNGA HÄNDER något redan i grinden. De tar ett djupt andetag och lämnar oron utanför. Läkeprocessen startar.

Landskapsarkitekten och biologen Patrik Grahn berättar medan vi följer mjukt rundade gångar. Färgprakten har börjat falna efter de första frostnätterna, men välkomstträdgården har fler sätt att väcka avtrubbade sinnen.

Olika form och höjd på växtligheten ger många små ”rum” för meditation och stillhet. Anisört kittlar näsborrarna. Mjuka lammöron, krispigt spänstig kattfot och stickig blåsvingel ger olika känsla för handen. En liten damm speglar himlen.

Första patienterna med utbrändhetsdiagnos togs emot 2002. Kortare sjukskrivningstider än två år är ovanligt. Ändå har resultaten varit mycket bra: 76 procent kommer tillbaka till ett aktivt liv med arbetsträning som leder vidare till arbete eller studier efter den tolv veckor långa behandlingsperioden.

– Men frågar du hur folk mår blir rehabiliteringssiffran mycket högre – uppåt hundra procent. Det är ytterst få som behandlingen inte fungerar för.

Egentligen börjar historien om trädgården redan 1984. Då jobbade Patrik Grahn på stadsbyggnadskontoret i Lund. Kommunen ville bygga nya bostäder i stadsdelar där befolkningsunderlaget för skolor och kollektivtrafik sviktade. På parkmark. Om man investerade i miljön skulle det inte spela någon roll om grönområdena minskade, var tanken.

– Lund var redan en av landets mest förtätade kommuner. Jag tyckte det lät vansinnigt.

Han kontaktade sin gamla skola, landskapsplaneringen på SLU, och frågade efter studier på området. Det fanns inga, men däremot ett stort intresse. Grahn växlade spår till forskning om parkers betydelse. Daghem, skolor, sjukvård och äldreomsorg i tre städer fick på olika sätt berätta hur man använde parker och vad man sökte.

– Det som överraskade mest var dagböckerna: där fanns massor av anteckningar om hur man mådde.

Gamla som var ute mer behövde mindre värk- och sömntabletter, mindes bättre och var piggare. Barn fick bättre koncentrationsförmåga och motorik i naturlik miljö, samtidigt som mobbning minskade.

– Inget av det här var väntat. Vi häpnade över samstämmigheten i materialet.

Avhandlingen ledde vidare till studier i USA där man forskat länge om läkande miljöer. Här väcktes tanken på en rehabiliteringsträdgård där olika teorier kunde prövas. Men först fördjupades forskningen under några år med hjälp av beteendevetare och medicinare. Daghem med olika typer av uteplatser jämfördes – fyrkantigt funktionella ställdes mot naturligt varierade: högt ”kojindex” som Grahn kallar det. Social interaktion, koncentrationsförmåga och motorik utvecklades bättre i de senare. Studier av äldre visade att vila i trädgårdsmiljö gav bättre återhämtning och koncentrationsförmåga än vila inomhus.

EN GÅSFLOCK FLYGER IN ÖVER slätten under grå novembermoln. Några kacklanden och plogen skiftar form just över trädgården.

Fascination. Så kallas den typ av uppmärksamhet som naturintryck ger upphov till hos människan enligt teorierna. Den är spontan och omedveten, tröttar inte och kapaciteten är i stort sett obegränsad.

Den mer komplicerade typen kallas riktad koncentration. Den bearbetar, sorterar och sållar bort störande moment (som buller). Här är kapaciteten oändligt mycket mindre; systemet tröttas fort ut. För mycket aggressiv ”ta-mig-först-information” – som blir allt vanligare i dagens samhälle och arbetsliv – sätter ned förmågan kraftigt.

– Det som händer då är att man börjar glömma saker, bli irriterad. Personen kanske upplevs som ovänlig, självisk. Nästa steg är yrsel och tunnelseende. Fortsätter stressen trots varningssignalerna riskerar man en riktig krasch som det tar många år att komma tillbaka från.

En annan teori handlar om människans förmåga att reflexmässigt uppfatta en situation som hotfull eller trygg. En lummig savann med vattenhål, vårt mänskliga urhem, kan vara det medfödda idealet.

– Svenska hagmarker och många parker liknar det. Här slappnar kroppen omedvetet av. Pulsen blir jämnare, blodtrycket normaliseras, säger Patrik Grahn.

En sådan miljö möter vi på andra sidan huset: en anlagd äng omgärdad av uppväxande skogsbryn. På andra sidan staketet lockar den stora Alnarpsparken med sina månghundraåriga träd till strövtåg.

LÄKANDE MILJÖER ÄR DET ENA BENET i teoribildningen bakom rehabiliteringsträdgården. Det andra är odlingsterapi. Här finns en stor köksträdgård, en mer vildvuxen ”forest garden” med bär och frukt på olika nivåer och två stora växthus.

Ett är format som en kantig halvglob och varmt året om. Där inne doftar av rosmarin och pelargoner. Citrus- och olivträd ger sydländsk känsla. Väggarna är halvgenomskinliga. Tanken är att skapa en avskild miljö med utomhuskänsla för samtal, berättar sjukgymnasten Lillian Lavesson. Hon är en i teamet som förutom landskapsarkitekter och trädgårdsmästare består av arbetsterapeut, läkepedagog och psykoterapeut.

– Vi har tagit essensen av sjukvårdens modell för rehabilitering och placerat den i en grön miljö, säger hon.

Hon har arbetat många år i den ”vita” sektorn och ser en tydlig skillnad:

– Förändringen går fortare och blir mycket mer genomgripande här. Ett helt annat signalsystem rullar igång.

Trädgården blir en arena som på olika sätt stöder läkeprocessen. Vissa deltagare sår, sätter och omskolar. Andra gräver och hugger ved. Symbolik och konkretion på samma gång.

– Det kan handla om att förbereda liv och skapa liv. Eller att få kontakt med sin ilska och kraft. Naturen möter var och en där den befinner sig.

I trädgården slipper man aggressiv informationspress och kan istället ”fylla på” med fascination och må-gott-upplevelser. Ofta är den stilla kontemplationen det viktigaste. Att få hjälp med att bromsa, sänka kraven, komma till ro. Både Lillian Lavesson och Patrik Grahn berättar att många möter någon form av andlighet i trädgården.

GRUPPERNA BESTÅR AV upp till åtta personer. Ofta är deltagarna kvinnor i 40-55-årsåldern från arbetsplatser som medier, skolor, universitet och vård.

– Där finns hela tiden stresspåslag och ofta oklara ledningsstrukturer, säger Patrik Grahn.

Djupintervjuer av deltagare är en del av forskningen, liksom medicinsk utvärdering. Att behandlingen fungerar är redan belagt, men man hoppas också kunna klarlägga mekanismerna bakom, bland annat genom att mäta produktionen av lusthormonet oxytocin som man misstänker stimuleras av miljön.

En trädgårdsterapiutbildning på högskolenivå är på gång i Alnarp och liknande trädgårdar har startats i Umeå, Östersund och Stockholm. Men erfarenheterna pekar också på vikten av natur i närmiljön för betydligt fler än utbrända. I dag förtätas bebyggelsen i många stadskärnor. Antalet besök i grönområden minskar drastiskt när de ligger längre bort. Med avståndet ökar stressymptom och trötthet.

Grahn har identifierat åtta baskaraktärer, arketypiska miljöer som bör finnas i en stadsdel. ”Det rofyllda”, ”det vilda” och ”det artrika” är några exempel (hela listan med förklaringar finns på www.sverigesnatur.snf.se). Schemat används i stadsplaneringen av flera skånska kommuner och när det gäller Stockholms gröna kilar.

– Här kan forskningen bidra med ett språk som planerare och politiker förstår. Det blir möjligt att motivera varför vissa områden måste ha en viss yta, säger Patrik Grahn.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.