Med sitt starka engagemang i flera olika rörelser (Omställningsnätverket, Lodyn, End Ecocide och Naturskyddsföreningen) har Pella Thiel blivit något av ett nätverksnav i miljösverige. Nu är hon med och arrangerar en internationell konferens om naturens rättigheter i Sigtuna 21–22 april, med bland andra juristen Mari Margil och aktivisten Patricia Gualinga.

–  Vi vill visa att idén om naturens rättigheter är praktiskt användbar för naturskydd också i Sverige. I Sydamerika är den redan stark och finns i flera länders lagstiftning. Jag tror inte vi kan upprätthålla mänskliga rättigheter heller i längden utan ett bättre samspel med övriga levande varelser.

Vad står naturens rättigheter för?

– Egentligen är det en gammal idé som finns hos alla urfolk. Man kan se många ekologiska kriser som klimatförändring och artutrotning som symtom på den dåliga relationen mellan det mänskliga samhället och naturen. För att komma tillrätta med den behöver vi jobba med orsaker och inte bara symtom. Att naturen saknar rättigheter och ses som objekt eller resurser är en grundorsak. Ekosystem värderas bara utifrån vad de levererar till människan.

Du jobbar med frågan inom FN också.

– Vi är fyra svenskar som blev tillfrågade om att vara med i dialogprocessen Harmony in Nature på uppdrag av generalförsamlingen ifjol. I går kväll satt jag vid köksbordet och pratade med UN Department of Economic and Social Affairs. Coolt, eller hur?

Hur lever du själv?

– Eftersom jag bor på gården där jag växte upp är förutsättningarna för hållbart samspel bra. Vi försöker fylla familjens behov lokalt och skapa starkare relationer till platsen. Vi odlar mycket, håller djur och har solceller.

Vad driver dig?

– Kärlek till naturen. Och att upptäcka hur många andra som också jobbar för naturen av kärlek. De fantastiska nätverken gör att jag or-kar. 

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.