På 120 hektar natur, inklämd mellan Stockholms södra förorter, ligger Rågsveds friområde. Där försvinner höghusen från synfältet och ersätts av våtmarker, eksluttningar och hassellundar. Träden är på en del ställen över 200 år gamla. Längs med området går kultur- och naturstigen Kräpplaspåret, kantad av beteshagar där får och kor betar om somrarna. Djuren bidrar, liksom variationen av träd och växtlighet, till en rik insektsfauna och biologisk mångfald. För tillfället är det dock stilla och snötäckt på markerna. Det är en kylig vårvinterdag och de enda djur som syns till är hundar i koppel.

Anders Tranberg från Stockholms Naturskyddsförening är väl bekant med friområdet. Med en kikare runt halsen tar han täten längs stigen – från reningsdammen med änder vid Kräpplaåns mynning till kolonilotterna längre ned. Han pekar mot branten med ekar och berättar att den hör till de områden som hotas av exploatering. Han är en av många som reagerat starkt mot förslaget.

– Här finns väldigt höga naturvärden med skiftande biotoper som ekmiljöer, gammal barrskog och betesmarker. Rågsveds friområde utgör en viktig del av den ekologiska spridningsvägen Hanvedenkilen. Ekologen Dan Andersson, som på frivillig basis inventerat området, har observerat 15 signalarter och 37 rödlistade arter. Stockholms Naturskyddsförening har även påträffat den rödlistade ulltickan och gjort fler fynd av ek- och hasselticka.

Innan valet 2006 kom politikerna i Stockholms stad överens om att Rågsveds friområde skulle bli naturreservat. Det hann dock aldrig förverkligas och när stadshuset fick borgerlig majoritet togs beslut om att inga nya naturreservat skulle upprättas i Stockholm. Noll ändrades sedan till tre, men i den siffran var inte Rågsveds friområde medräknat. Nu planeras i stället för 165 småhus och 30 lägenheter.

Stockholm stad förväntas växa med 200 000 nya invånare fram till 2030. I översiktsplanen från 2010, även kallad Promenadstaden, beskrivs strategier för att möta den siffran. Där uttrycks att staden ska bli tätare och mer sammankopplad, samtidigt som de gröna kilarna – tätortsnära naturområden – ska värnas.

För att möta en del av Promenadstadens utmaningar har Stadsbyggnadskontoret och Exploateringsnämnden tagit fram ett programförslag som ska knyta samman Farsta och Högdalen. Förslaget omfattar att länken däremellan, Rågsveds friområde, ska exploateras med bostäder, kommunikationsvägar och parkområden.

En lastbil dånar förbi på Snösätravägen intill friområdet. Sedan en till. Och en till. När Anders Tranberg stannar vid krönet av vägen syns det tydligt vart de är på väg. En bit ned skymtar graffitimålade betongväggar inklämda mellan skogsdungar och betesmark. Där ligger Snösätragränd – ett fyra hektar stort gammalt industriområde – där marken förmodligen är rejält förorenad. Exploateringsnämnden har beslutat att området ska avvecklas och restaureras för 15 miljoner. I samband med det utreds förutsättningar för att bygga småhus på marken. Det leder i sin tur till byggplaner även i ett omkringliggande område, eftersom politikerna inte vill ha en »isolerad enklav« av hus.

– De säger i sina handlingar att om vi ska ha råd att sanera Snösätragränd måste vi bebygga marken. Jag tycker det låter märkligt eftersom jag hört att de har en kassakista som är större än på väldigt länge.

Anders Tranberg vill att industrimarken återgår till att bli naturmark. Han menar att om man vill bevara naturområdet är det viktigt att ta in så många aspekter som möjligt. En aspekt skulle då kunna vara att ha ett reningsprojekt på industriområdet, kopplat till universitet.

I kritiken mot programförslaget ryms även aspekten att de kedjehus som planeras inte möter bostadsbristen lika bra som flerbostadhus kan göra.

Maria Gräns på stadsbyggnadskontoret är projekt­ledare för programförslaget.

– I och med förslaget får Rågsved en ny årsring med tillskott av framförallt småhus, en bostadsform som saknas i dag. Det ger möjlighet till boendekarriär inom området, säger hon.

Om placeringen säger hon att den är planerad som en rand mellan skogskullarna och dalgångarna i hopp om att nya hus ska koppla an till det befintliga landskapet.

– Stockholm stad menar att naturområdet ska nyttjas av dem som flyttar hit, men om man bygger här finns det ju inget naturområde att nyttja, säger Anders Tranberg.

Han har tagit upp sin kikare för att se efter vilken fågel som nyss flög förbi. Lätet säger blåmes eller talgoxe.

I höstas bjöd Stockholms Naturskyddsförening och lokala Kräpplagruppen in till en guidad tur i området. Omkring 30 politiker från Stadsbyggnadsnämden fick erbjudandet att plockas upp med buss från Gullmarsplan. Det dök upp en folkpartist.

– Det är en stor demokratibrist skulle jag säga. Det här är inte vilka byggplaner som helst. Det finns säkert planer för 50, 60 byggprojekt i Stockholm, men det här är bland de större och har verkligen blivit en konflikt. Man tycker att politikerna ska vara mån om att ta in så många synpunkter som möjligt, men i det här fallet verkar det vara tvärtom, trots att de planerar att bygga här.

Länsstyrelsen, som tidigare pekat ut området som ett lämpligt reservat, skriver i sitt yttrande över planerna att delar som berörs tillhör ett ekologiskt särskilt känsligt område och att bebyggelsen står i konflikt med flödet av biologisk mångfald i de gröna kilarna.

Nio föreningar motsätter sig en exploatering av friområdet och förespråkar andra alternativ. Bland annat Kräpplagruppen som skriver i sitt yttrande att bebyggelsen är planerad på mark som lämpar sig dåligt för ändamålet.

– Med ganska lite bebyggelse lyckas man förstöra väldigt mycket. I stället för att förtäta vill man bygga villor. Vi har föreslagit tio andra platser, till exempel ovanpå garagen i centrala Rågsved, där kan man bygga hyreshus i närhet till kollektivtrafiken, säger Eva Wesslén, ordförande i Kräppla­gruppen.

En del sträckor i programförslaget omfattas i dag av strandskydd. Att upphäva det för exploatering bryter mot miljöbalken, skriver föreningarna. Ingenstans talas det heller om kompensationsåtgärder för de naturvärden som försvinner i och med en exploatering.

Det faktum att miljöbalken finns att hänvisa till gör Anders Tranberg relativt hoppfull. På det stora hela anser han att de har ovanligt bra på fötterna i argumentationen mot programförslaget. Nu jobbar de för att få skogsstyrelsen att göra en nyckelbiotopsinventering i området.

När en stad ska växa pratar man om två konkurrerande mål – bygga tätt och bevara natur. Stockholms län utgör 1,5 procent av Sveriges yta. Samtidigt vill nästan en femtedel av landets befolkning bo på den ytan inom en snar framtid. Människor som ställer krav på korta avstånd och service.

Anders Tranberg anser att urbanisering kräver genomtänkta planbeslut som inte ger oåterkalleliga effekter på miljön, annars blir priset för en växande stad orimligt högt.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.