NATURGUIDNING PÅ ETT HYGGE, med en skogsentreprenör som visar hur man kör skogsmaskin. Aktiviteten på Naturskyddsföreningen i Uppsala läns program låter upplagd för hårda tag: trädkramare mot trädfällare.

Bullrigare skogsmiljö än den vi hamnar i efter bilfärden från Uppsala är också svår att tänka sig. Avverkningen på sju hektar för Ärlinghundra häradsallmänning ligger under utflygningsstråket från Arlanda och gränsar i ena änden till snabbtågsbanan mot Stockholm. Dessutom brakar ett gäng unga motocrossförare runt i utkanten av hygget.

Men diskussionen blir inte högljudd. Gruppen är liten och både den och skogsentreprenören Roger Carlsson talar helst om vård av naturvärden.

– Jag tycker vi förtjänar ett bättre rykte än det vi får i medierna, säger han.

Hans firma är ganska stor med 15 anställda och sju skogs¬maskiner och är certifierad enligt både FSC och PEFC. De avverkar i Uppland och landskapen runt om, men gör avstickare ibland, som längst till Danmark.

– Vi fick också åka söderut när stormarna Gudrun och Per slog till i södra Sverige.

Ärlinghundra häradsallmänning äger skogen, men det är förvaltaren Mellanskog som Roger skrivit kontrakt med. Vi trampar förbi den väldiga John Deere-skördaren ut på ett stort öppet område. Längre bort ser vi en gles pelarsal av tall. Det här är en ”smörkörning” förklarar Roger, nästan bara färdigvuxen tall som går snabbt och lätt att skörda.

– En riktig monokultur. Skogarna här är väldigt brukade, inte mycket urskogslika. Här kan en bra entreprenör faktiskt skapa verkliga naturvärden med död ved och högstubbar, säger naturguiden Gabriele Bodegård som leder utflykten.

Hon är både ”grönmupp” (enligt egna ord) och anställd på branschföreningen SMF Skogsentreprenörerna.

– Jag har märkt att många av våra medlemmar är jätteduktiga på generell hänsyn. De vill lämna så fint som möjligt.

Roger Carlsson som fällt träd i 30 år kan se tillbaka på utvecklingen inom området.

– Jag minns mitt första initiativ, när jag lät en grupp med hål-aspar stå kvar. Oj vilken utskällning jag fick av skogvaktaren! Förr var det kalt som gällde, i dag är läget ett helt annat. Alla större kunder kräver att våra killar ska ha grönkort, alltså vara utbildade i att ta naturvårdshänsyn.

Tre hackspettar far runt i ett fröträd vi passerar på den öppna ytan. Några högstubbar står kvar runt ett surdrag. Högstubbarna ska återspegla trädfördelningen inom området.

– På den här finns spår av skalbaggen timmerman. Skrymslen är viktiga för de små insekterna och spindlarna. På vintern blir de skafferier för småfåglarna, säger Gabriele Bodegård.

En gammal asp står kvar en bit bort. Gabriele pekar ut bohål i toppen, kläckhål för stora skalbaggar och ett födosök av spillkråka.

– Här finns mycket godis kvar, fågeln kommer tillbaka. Det är bra att stammen är solbelyst, då trivs larverna.

Enstaka träd som står kvar, så kallade evighetsträd, gör stor nytta, förklarar hon. Men det kräver kunskap att veta i vilka lägen man kan lämna träd.

Andra naturskyddsåtgärder Roger Carlsson och hans anställda jobbar med är smala skyddszoner mot vatten och högstubbar runt mark som inte ska beredas, exempelvis naturminnen som gamla kolbottnar. Det är viktigt att fornminnen syns tydligt.

– Vi hade ett fall där vi kört över en del av en stensättning nära Almunge. Men det var inte vi som gjort fel, markeringen var inte tydlig nog och det var massor av snö.

Det finns skogsägare som inte alls tycker om sånt som högstubbar, berättar Roger.

– De kallar dem för ”kanonrör” och vill att vi ska ta allt. Vi måste följa ägarnas anvisningar, men dokumenterar dem också.

Han har till och med råkat ut för skogsägare som velat tysta ned då han och andra anställda hittat fornminnen i skogen.

– Men det är ovanligt.

Vi går tillbaka upp mot skogsmaskinerna: en skotare som transporterar bort timmer från hygget och en skördare som fäller och kvistar av. Maskinerna är dyra, skotaren kostar tre miljoner och skördaren över fyra. För att klara kapitalkostnaderna måste de vara igång konstant. Avskrivningstiden är fem år, livslängden inte mycket mer i den tuffa miljön.

Intill maskinerna står en manskapsbod med galler för fönstret. På sidan står ordet ”mördare” i stora svarta bokstäver. Texten kom till vid en avverkning i Vallentuna, maskinerna blev också nedklottrade och lysen sönderslagna. Avverkningen var omdiskuterad, men Roger Carlsson tycker inte att entreprenören förtjänade syndabocksrollen.

– Vi tog så mycket hänsyn vi kunde, och många som bodde runt området tackade faktiskt killarna.

Roger startar skördaren och vi rullar ut över hygget på ekotrackband som ska ge minimal markpåverkan. Vid pelarsalen i bortre änden på hygget stannar maskinen. Den långa kranarmen skjuter ut mot en hög tall, gripklorna fattar tag runt stammen, en såg vinklas ut och skär till synes lätt som en smörkniv genom trädet. Dunsen när bjässen faller hörs knappt in i hytten.

Matarvalsar och kvistverktyg tar vid och stammen kapas i lagom längder samtidigt som spånet sprutar. Hela tiden beräknar datorn framför Roger tjocklek, längder och totalvolym. Smala stambitar märks automatiskt med blått för massaved. Efteråt tittar vi närmare på de nykapade träden. Inte högsta stamblockskvalitet, konstaterar Roger. Det är långt mellan årsringarna.

– Här växer snabbt som tusan.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.