När började du och vad gjorde du i början?

– Jag anställdes i december 1972, 26 år gammal, som biträdande sekreterare. Jag hade ett brett ansvar med alla slags naturvårdsfrågor på bordet, men också krets- och skolkontakter, utbildningar, föredrag och bildande av nya länsförbund bland arbetsuppgifterna.

Tio länsförbund var Klas med och startade.

– Snart fick jag mer och mer arbete med rena naturvårdsfrågor, men jag hade en sammansatt tjänst under hela 70-talet. Från 1976 till 1990 var jag också styrelsesekreterare.

Klas blev en känd profil som bisittare på stämmorna och hade mycket kontakter med kretsarna. Mellan 1973 och 1990 var han också ansvarig för programmet till höstkonferenserna.

– 1988 bildades Naturräddarfonden, med grund i en stor donation. Jag blev då naturvårdssekreterare med enbart naturvårdsfrågor på agendan. Men sedan tidigare hade jag deltagit i föreningens omfattande arbete med remissvar och hade då ett särskilt ansvar för naturvårdsremisserna.

Byggandet av Abiskovägen, från Kiruna till Narvik, var en fråga som engagerade under lång tid. Föreningen skrev genom åren ett antal yttranden i frågan, men lyckades inte stoppa vägbygget.

Vilka har varit dina hjärtefrågor?

– Jag kom tidigt in på rovdjursfrågor, men har varit och är fortfarande intresserad av naturvårdsfrågor i vid bemärkelse. Föreningen har haft många framgångar med skydd av områden. Jag minns särskilt kampen för att skydda våtmarksområdet Sjaunja. Föreningen föreslog skydd av området redan 1927. 55 år senare, 1982, blev myrområdet reservat. I Färnebofjärden tog det drygt tjugo år att få området skyddat.

Havsmiljö och fiske är en annan hjärtefråga. Klas Hjelm nämner också gärna Koster, där föreningen föreslog ett marint reservat på ­

90-talet och lade förslag om nationalparksbildning år 2000. Nio år senare blir det förslaget äntligen verklighet. Förbudet mot långa drivgarn i Östersjön som kom 2008 var en annan seger, Sverige hade under många år haft ett undantag från EUs förbud mot dessa dödsfällor för tumlare och sjöfågel.

– Naturvården har i dag fått allt större politisk tyngd: som en del av milleniemålen för utrotad fattigdom, FNs mångfaldsmål till 2010 och EUs mångfaldsstrategi. Nu har vi också ett mycket större fokus på havsmiljö- och fiskefrågor.

Vart tar naturvården vägen nu inom föreningen?

– Jag förespråkar att vi ska vara en aktivare part inom EUs mångfaldsarbete och inom FNs mångfaldskonvention. Vi har för lite resurser till det arbetet. Artprojekten har inte spelat ut sin roll, men behöver kopplas till ekosystemtjänster. Vi ska inte sluta att bevara hotade arter, men vara mer uppmärksamma på vad som händer med vanliga arter som kan minska utan att vi märker det så mycket, exempelvis ejdern som gått nedåt kraftigt på senare år.

Första oktober går Klas Hjelm i pension. Då ska han ägna sig mer åt barnbarnen, att vara ute i naturen och att filosofera över livet. Men han lovar att ställa upp om föreningen behöver hans råd. Så telefonen lär gå varm hemma hos honom i vinter.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.