Hållbara krabbor?

I våra fiskaffärer kan man numera köpa kokta klor och ben från den ryska jätte­krabban. Kungskrabban, som den kallas, kan väga upp till 14 kilo och tas upp vid den nordnorska kusten. Innehållet i kroppen är oätligt. Man avlägsnar alltså ben och klor från kroppen. Hur går detta till? Vad gör man med kroppen? Kastar man tillbaka den i havet? Hur dödar man krabban? Kan man jämföra krabbfisket med hajfisket i Stilla Havet, där man skär av fenorna och släpper tillbaka hajen i havet?

Lorentz Dimming, Uddevalla

Kungskrabban är en inplanterad art som spridit sig snabbt i Barents Hav. Fisket som sker är hållbart och går inte att jämföra med fisket av utrotningshotade hajar. Däremot finns det risk att en alltför stor spridning av krabban skulle kunna ha negativa effekter på ekosystemen. Enligt Havforskninginstituttet i Tromsö dödas krabban genom att klyvas i två delar så att den dör direkt. Det man inte har någon användning av går till destruktion som organiskt avfall.

EE

Onödig fågelmatning?

Jag har ett fågelbord där jag serverar en fröblandning som rekommenderas av en ornitologisk förening. Så hörde jag på Naturmorgon att nyttan med att mata fåglar är för oss människor – fåglarna klarar sig utan min givmildhet. Dessutom framställs fågelfoder med hjälp av konstgödsel och giftiga bekämpningsmedel. Fåglar förgiftas till och med vid solros­odlingar för att de inte ska äta upp skörden. Ska jag då fortsätta att mata fåglar för mitt höga nöjes skull?

Gunilla Åkerberg, Borgvik

Ornitologiska föreningen brukar rekommendera odlare som ställer vissa krav på sina underleverantörer när det gäller mängden bekämpningsmedel. Det finns också Kravmärkta solrosfröer, men endast för bruk i matlagning. Jag rekommenderar att du ställer frågan till din lokala handlare. Om tillräckligt många gör det kan det påverka utbudet.

Det finns forskning som visar att betydelsen av fågelmatning vintertid kan vara betydande. Särskilt vid väderomslag från tö till bister kyla. Då bildas ibland ett ispansar på grenarna och småfåglarna får svårt att hitta mat. Särskilt oerfarna ungfåglar gynnas av fågelmatning. Man ska heller inte glömma den naturupplevelse synen av exempelvis en tomteröd domherre vid fågelbordet skänker.

II

Paddor i terrarium

Jag har alltid varit mycket förtjust i och intresserad av groddjur, speciellt paddor. Jag har flera gånger funderat på om jag ska skaffa ett terrarium med någon padd­art, men jag har tvekat. Mår groddjur bra i fångenskap?

Annika Udd, Linköping

Alla svenska groddjur är fridlysta. Det gäller även ormar och ödlor. Det betyder att man inte ens får lyfta upp dem om man ska tolka lagen strikt. Ett undantag finns för vanliga arter som vanlig padda. Där får man ta rom, paddans äggsamling läggs i långa band i sjökanter eller diken. När paddynglen har genomgått sin metamorfos till färdiga små paddor måste djuren släppas tillbaka där man tog rommen. Rommen kläcks i vatten och paddynglen lever i vatten. De äter till exempel små bitar av bladspenat. Det bästa är förstås att låta paddorna leva kvar i sitt lekvatten. Läs mer i Dammhandboken, kan beställas från Naturbutiken, www.naturskyddsforeningen.se.

II

Vems är spåren?

Jag är ute i skogen varje dag och en dag i slutet av februari såg jag dessa spår. Vem är det som gått här undrar jag nyfiket?

Eva Malmport, Bräkne-Hoby

Viltforskningsexperterna Håkan Sand och Åke Aronson på Grimsö forskningsstation är tveklösa: det är en grävling som satt sina fotavtryck i snön. Det verkar som om en del grävlingar ger sig ut på näringssök allt tidigare på våren. Klimatförändringen påverkar givetvis även de ”vintersovande” djurens levnadsbetingelser. Om de tidigare vårarna kommer att ha positiv eller negativ inverkan för grävlingens del är för tidigt att uttala sig om, men omöjligt är inte att arten kommer att kunna sprida sig norrut i takt med klimatförändringen.

SU

Rejält biten

I SN 1/09 skriver professor Ulfstrand att vårt blod inte faller lusflugor i smaken. Detta har stämt med mina erfarenheter av vad vi här i Dalsland kallar älgflugor, men sommaren 2008 verkar de ha ändrat vanor. Vid två tillfällen blev jag rejält biten vid lingonplockning, särskilt i hårbotten och nacken. Det blev stora hårda kulor som kliade i drygt en vecka. Djuren satte sig överallt, jag räknade till 58 flugor på kroppen som jag inte lyckats rensa bort på hygget. Min läkare hade hört om flera som blivit bitna.

Sture Forser, Högsäter

Margareta Bäckman i Filipstad och Peter Broman i Kungsbacka skriver om liknande erfarenheter.

De kommentarer som influtit till följd av mitt svar i SN nr 1/2009 angående lusflugors intresse för människor föranledde mig att än en gång inhämta upplysningar från Ingemar Struwe. Han säger att älglusflugan, också kallad hjortlusfluga, definitivt inte har människan som ”hemmaplan” men under sitt letande efter ett hjortdjur att lägga sina ägg på ibland försöker fylla på bränsletanken genom ett mål människoblod. Älglusflugan, vars vetenskapliga namn är Lipoptena cervi, har ökat enormt i antal på senare tid, vilket kanske förklarar att allt fler intet ont anande skogsvandrare märker av dess existens.

SU

Nanomärkning

Finns någon märkning av produkter som innehåller nano-partiklar? Om inte – var är de vanligen förekommande?

Rossina, Vargön

Nanopartiklar kan förekomma i väldigt många olika produkter, till exempel livsmedel, livsmedelsförpackningar och ­kosmetika. När det gäller livsmedel finns

i dag ingen reglering, det finns till och med speciella nanolivsmedel. Titandioxid är godkänt som livsmedelsfärgämne och kan förekomma i nanoform. När det gäller kosmetika ska Kosmetikadirektivet (EUs lag­stiftning) uppdateras och det ligger som förslag att produkter som innehåller nanopartiklar måste deklarera detta.

EE

Oförstående om biodynamiskt

Genmäle till Jonas Häggströms insändare angående Biodynamisk odling i SN 1/09 och chefredaktörens svar.

Man kan inte förvänta sig att alla människor ska kunna se utöver sin egen horisont, och det är då inte svårt att förstå att biodynamisk odling och även homeopatisk medicin mottas med oförstående. Det är däremot mycket beklagansvärt att människor som tydligen värnar om naturen och livet och är medlemmar i SNF smutskastar rörelser som med säkerhet inte har bidragit till den naturförstörelse som SNF försöker att motverka. Biodynamiska odlare har i flera decennier innan Krav ens var påtänkt fört en ojämn kamp mot kemijordbruket och försökt att få gehör för mera hållbara brukningsmetoder. Att denna brukningsform dessutom oftast producerat högkvalitativa produkter gör den inte heller sämre.

Att tro att det som är grundat på vetenskap och forskning är det enda sanna, och att allt som än så länge inte kan förklaras av naturvetenskapen är humbug är just inget annat än en tro eller en vidskepelse som har förorsakat denna jord lika mycket skada och lidande som religionernas fundamentalism.

En sann naturvetare betraktar livets fenomen med ett öppet sinne, ställer frågor, formulerar hypoteser och testar dem. Att kalla det man inte kan förklara för humbug är ett tecken för att man antingen inte kan iaktta eller saknar ­fantasi och intresse att ställa de rätta

frågorna.

Christian Schiebe, f.d. biodynamisk odlare, numera doktorand inom kemisk ekologi

Varför bara män?

Hur kommer det sig att det bara varit män som varit ordförande i Naturskyddsföreningen? När, som ni skriver i senaste numret, merparten av medlemmarna är kvinnor? Tack för en bra tidning.

Josefin Lindh

Naturskyddsföreningen var mansdominerad i närmare 90 år. I dag är cirka 60 procent av medlemmarna kvinnor. Samma utveckling gäller för stora delar av det samhällsinriktade föreningslivet. Såsom ett antal politiska partier har eller har haft kvinnliga partiledare är det rimligt att vänta att motsvarande val sker inom Naturskyddsföreningen en dag.

Carl-Axel Fall, chefredaktör

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.