VINDLANDE STENGÄRDSGÅRDAR kantar vägarna upp mot Osaby säteri vid Vederslövssjön, strax söder om Växjö. En lönnallé leder upp mot huvud­byggnaden som omges av blommande ängar och betesmarker med jättelika ekar ned mot sjön. Lönnarna bär minnesplaketter över släkterna som drivit Osaby. Gårds­historien sträcker sig minst 600 år bakåt i tiden.

Föreningen fick den 500 hektar stora gården som gåva 1964 av de naturintresserade systrarna Ingeborg och Stina Törne.

– Jag tror att fröknarna skulle blivit glada om de levt och sett Osaby i dag, säger Göthe Brorsson, en av eldsjälarna i Stiftelsen Smålands natur, ordförande från 2001 till i maj i år.

Smålands natur bildades av Jönköpings och Kronobergs länsförbund tillsammans med Växjökretsen och förvaltar i dag säteriet. Det var svårt att sköta gården på distans från kansliet i Stockholm och det lokala engagemanget har betytt ett stort uppsving.

VI STÅR I BIBLIOTEKET PÅ ÖVERVÅNINGEN i herrgården från mitten av 1800-talet. Systrarna lät vinkla fönstren en aning för undvika reflexer i kikarna när de följde fågelliv och vilt. Utsikten över ängar och skog ner mot sjön är fantastisk.

Arrendatorn Lars-Erik Johnssons betesdjur håller markerna öppna, även runt de gamla torpställena där det hade börjat växa igen. Nästan hälften av Osabys marker är naturreservat sedan mitten av 90-talet. Flera vandringsslingor leder ut till varierade naturmiljöer.

Parken runt herrgården med sina stora lövträd har fått en nyanlagd blomsteräng, en krikonlund och en örtagård med mängder av krydd- och köksväxter. Orangeriet från 1880-talet har just renoverats och rymmer ett litet trädgårdskafé med självbetjäning.

– Det är första dagen det är öppet, berättar Anders Johansson som driver STF-vandrarhem och uthyrning i de röda 1800-talshusen tillsammans med sin fru Maria Drugge.

De hyr också ut herrgården till bröllop, fester, förenings­arrangemang eller konferenser. För vandrarhemmet, liksom för skogs- och lantbruk gäller ekologiska principer enligt Krav och FSC.

– Tanken med Osaby är att visa att det går att driva en fastighet som vilken bonde som helst, och få det att gå runt trots att naturvården står i centrum. Det ska inte behövas några pengar vid sidan av, förutom bidrag som alla får. Det hade gått jättebra – om inte stormarna tagit all vår gamla gran­skog, säger Göthe Brorsson.

GUDRUN SLOG KANSKE HÅRDARE än någon annanstans i Osaby. Vindarna tog fart över sjön och fällde all 90-årig granskog. 170 hektar av totalt 385 på ägorna blåste ned.

Sparkapitalet var plötsligt borta, och en svår diskussion om vad som skulle göras med den liggande skogen följde. Länsstyrelsen beslutade om fri utveckling i den del som är reservat och lät allt ligga kvar. Följden blev att granbarkborrar tog de träd som överlevt och en hel del på grannarnas marker. Smålands natur och Naturskyddsföreningen hade hellre velat ta bort minst en tredjedel av vindfällena och satsa på ny ekskog.

– Pollenanalyser visar att där varit lövskog i alla tidigare generationer. Nu kommer granen att ta över. För att det ska vara meningsfullt att lämna så mycket död ved måste man följa artutvecklingen noga, men det har inte länsstyrelsen gjort.

Själva satsar Smålands natur mycket på inventeringar, både av natur och kultur.

– Det hör ihop, kulturen har skapat naturvärdena. Vi vill att folk som kommer till Osaby både ska få en naturupplevelse och en känsla för tiden.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.