EU-KOMMISSIONEN LANSERADE i januari sitt stora klimat- och energi¬paket. I korthet går förslaget ut på att EUs medlemsländer förbinder sig att tillsammans minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent till år 2020, jämfört med 1990 (eller 14 procent jämfört med 2005). Om man når en global klimatöverenskommelse kan EU tänka sig att minska med 30 procent. Kommissionens förslag utgår från ministerrådets beslut från förra våren kring dessa målnivåer. Här är några kommentarer:

– Nu måste Sverige kräva att EU skiftar upp till en 30-procents minskning till 2020. De rika länderna kom ju på Bali överens om att minska utsläppen med mellan 25 och 40 procent till 2020, säger Svante Axelsson, generalsekreterare i Naturskyddsföreningen.

– Ett steg i rätt riktning, säger Anders Wijkman, EU parlamentariker. Klimatpaketet visar EU-samarbetets betydelse, hur skulle 27 länder kunna komma överens om något sådant utan EU? Men målen är för tama, att ställa in hela EUs planering på 20 procent till 2020 sänder fel signaler, det borde vara 30 procent från början.

Thomas B Johansson, professor i energisystem vid det internationella miljöinstitutet IIEE i Lund tycker att det saknas en långsiktig bild i förslaget.

– Ska vi ha någon chans att komma under två graders temperaturökning globalt måste utsläppen i industriländerna vara nere nära noll till år 2050. 20 procent till 2020 är inte i närheten, det är detsamma som att säga att vi ger upp tvågradersmålet.

UTSLÄPPSMÅLET DELAS UPP mellan den del av industrin som omfattas av utsläppshandeln och resten av samhället. Företagen inom handelssystemet i hela EU ska minska med 21 procent jämfört med 2005, medan vi andra bara behöver minska med tio procent.

För den minskning som ska ske utanför den handlande sektorn får de olika medlemsländerna olika krav på sig bland annat utifrån deras ekonomiska styrka. Några av de fattigaste länderna i det forna öst med små utsläpp, som Rumänien och Bulgarien, får faktiskt öka sina utsläpp med 20 procent, medan Sverige måste minska med 17 procent jämfört med 2005.

– Det är ett försök att balansera mellan kostnadseffektivitet och rättvisa, säger EU-kommissionens klimatexpert Hans Bergman. Vi ställer krav på länderna efter deras förmåga och förutsättningar.

– Det svenska målet är lätt att nå, säger Anders Wijkman. Vi är redan på god väg.

Jämfört med 1990 hade EU-länderna till 2005 totalt sett minskat växthusgas¬utsläppen med 6,5 procent. Nu återstår därför att minska växthusgaserna med 13,5 procent till 2020. Det blir en förändringstakt på ungefär en procent om året. Men på längre sikt, till 2050, behövs 75-90 procents minskning av utsläppen, vilket ställer krav på en högre minskningstakt i slutet av perioden.

– Vi har räknat ut att hela klimatpaketet kostar cirka 0,6 procent av Europas BNP till 2020 och minskar tillväxten med några promille, vilket är lite jämfört med vad det kostar att inte agera, säger Hans Bergman.

Klimatpaketet innehåller viktiga förbättringar av utsläppshandeln. Flera gamla krav från Naturskyddsföreningen går i uppfyllelse, bland annat ett gradvis sjunkande gemensamt EU-tak för utsläppen. Taket sänks totalt med 21 procent fram till 2020, jämfört med utsläppen 2005. Förslaget innebär dessutom ytterligare automatiska minskningar därefter. Om det blir ett nytt klimatavtal är EU dessutom berett att sänka taket ytterligare.

UTSLÄPPSRÄTTERNA KOMMER i framtiden att fördelas via auktioner som ordnas av medlemsstaterna där vem som helst får delta i budgivningen, inte bara de företag som ingår i utsläppshandeln. Endast en del av den mest konkurrensutsatta energitunga industrin kommer att få fri tilldelning. Energisektorn får betala fullt ut för sina utsläppsrätter redan från 2013.

– Det är mycket positivt att auktionering av utsläppsrätter nu blir av. Men det borde absolut vara en 100-procentig auktionering för alla i handelssystemet, säger Svante Axelsson.

Nya industrier tillkommer i systemet, kemiindustri och aluminiumtillverkning, och två nya klimatgaser regleras, lustgas och fluorkarboner.

Nytt blir också att intäkterna från utsläppsauktionerna tillfaller medlemsstaterna, totalt för EU handlar det om cirka 200 miljarder om året från start. 20 procent ska dock avsättas till klimatåtgärder. Priset för koldioxid beräknas öka till 30-40 euro per ton.

KLIMATPAKETET INNEHÅLLER också två andra viktiga mål till 2020, dels ska förnybar energi stå för 20 procent av den totala energiförbrukningen och energin till transporter dels ska till minst tio procent komma från biodrivmedel.

Även här görs en ansvarsfördelning av målet, så att fattiga länder får lägre krav.

– Målet är 20 procent för hela EU, alla måste bidra, men vi har tagit hänsyn till startnivån, som är väldigt olika, säger Hans Bergman. Länder som redan har hög andel, t ex Sverige, liksom de fattigaste EU-länderna, har fått lägre krav.

Efter en rabatt för tidigare åtgärder får Sverige ett krav på 49 procent förnybar energi. 2005 var siffran 40 procent.

– Målet för förnybar energi är inte heller svårt att nå, säger Anders Wijkman. Vindkraften kan ge 30 TWh till 2020, bioenergin ökar med fyra TWh om året. Vi ska upp ytterligare 40-45 TWh totalt, det är inte svårt.

Biodrivmedelsmålet är lika för alla länder, tio procent. I dag har EU-länderna i snitt en procent biodrivmedel, Sverige ligger längre fram med cirka fyra procent. Kommissionen ställer också miljökrav på biodrivmedlen. De måste leda till minst 35 procents koldioxidreduktion jämfört med bensin eller diesel.

Drivmedlen får inte heller komma från nybrutna marker som varit orörda skogar, våtmarker, eller artrika gräsmarker. Att så inte sker tänker EU kontrollera med hjälp av en satellitbildskartering av världens vegetation.

Under våren ska klimatpaketets olika delar diskuteras i parlamentet och ministerrådet, som kan komma att förändra innehållet på många punkter.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.