Allt fler politiker blir bättre på miljö­frågorna, och kanske är miljöpolitikens mest konstruktiva tid den mellan valen. Nu har vi dess­utom en riksdag där fyra partier har nya ledare och regeringen en ny miljöminister. Detta kan ge nya möjligheter.

Riksdagen blir allt grönare. Men mittfältet med de två största partierna undviker de gröna frågorna och där tycks man inte veta vem som ska ta ledarrollen i vår tids största samhällsförändring. Om Moderaterna eller Socialdemokraterna bara ville tända till skulle det ganska lätt kunna skapas majoriteter för skarpa miljöförslag. Sådant som energieffektiviseringar och järnvägssatsningar borde kunna finnas inom sikte. Men just nu finns det inget parti som vill bryta med blockpolitiken.

Frågan är då vad centern kan åstadkomma? Den nya miljöministern Lena Ek har erfarenhet och tyngd som rimligen bör trigga Fredrik Reinfeldt och Anders Borg till mer handling, särskilt om den nya partiledaren Annie Lööf vill realisera sina gröna visioner i konkret politik.

Miljöministern har hursomhelst gjort en del berömvärda markeringar när det gäller klimatpolitiken. Hon hävdade nyligen bland annat att klimatmålen kräver att bilismen på sikt måste bantas. Insikten att det inte räcker med nya bränslen och bättre fordon finns sedan länge hos transportforskarna, men få politiker i Alliansen har velat prata om en sänkt transportvolym.

Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd bemötte dock miljöministern med att hävda en helt motsatt linje: Biltransporterna behöver öka, det är en förutsättning för en växande ekonomi, sa hon. En liknande konflikt seglade tidigare upp i synen på skärpta svavelkrav på fartygsbränsle. Den vann miljöministern, i varje fall i första ronden. Frågan är om vi här ser en början på en miljöspricka i regeringen, särskilt då Centerpartiet och Moderaternas partiledare verkar vilja skruva miljöfrågan upp respektive ner?

Utmaningen för regeringen i trafikfrågan liksom i förslag som fossilfri bilflotta 2030 och nollutsläpp 2050, är att de kräver åtgärder omgående. Nu har dieselbilarna 60 procent av nybilsförsäljningen och redan nästa år borde alla nya bilar vara fossiloberoende för att målet ska nås. Bilar av årsmodell 2013 lär rulla fram till 2030. Men regeringen levererar inte, hela miljöbilsboomen riskerar att haverera.

Och ska vi klara nollutsläpp 2050 är det hög tid att bygga om miljonprogrammet och lägga ny järnväg redan nu. Att vänta med alla stora samhällomställningar är både naivt och extremt dyrt.

Centern tycks vilja förbättra sitt miljörykte, men frågan är vilket utrymme Reinfeldt vill ge dem? En första prövning blir hur infrastrukturplaneringen behandlas. Regeringen har inte lyckats med järnvägen, de pengar som skjutits till för underhåll räcker inte långt.

Det är dags för Moderaterna att överraska inom miljö­politiken! Fortsätter passiviteten riskerar partiet att få det svårt att upprätthålla bilden som ett modernt parti som når förstagångsväljarna.

Sverige har mycket att lära av Tyskland. Där har en lång tids fokus på energifrågorna lett till en utbredd vilja hos folk i allmänhet att prata energi runt middagsborden. Det är status att skaffa elbil, ett klimatsmart hus och att inreda med begagnade möbler.

Så skulle det kunna bli också i Sverige. Omställning är inte farlig. Utsläppare och nedsmutsare ska klämmas åt, men på samma sätt som fackliga krav en gång i tiden drev industrin att rationalisera kan miljökraven leda framåt i dag. Ett högt omvandlingstryck på det svenska näringslivet ökar vår konkurrenskraft.

Huvudgreppet är sänkta skatter på arbete och höjda på utsläpp och miljöförstöring. Rot- och rut-avdragen är en sådan miljövänlig skatteväxling. Naturskyddsföreningen har föreslagit avdrag också för reparationstjänster, rep-avdrag.

Medan vi nu väntar på mer grönt från Moderaterna så har Vänsterns Jonas Sjöstedt tagit rollen som riksdagens klimatkämpe. Det är bra! Men så länge blockpolitiken består kommer maktförskjutningarna mellan C och MP spela störst roll.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.