Ungdomar från förorten gillar också naturen. Naturskyddsföreningens satsning kan inspirera till nya mötesformer.

Lite grått och lite ruggigt var det när Naturskyddsföreningen Hopajola och kretsen i Lindesberg höll guidning vid Frövifors pappersbruksmuseum och därefter en vandring i Järleåns naturreservat. Drygt 20 personer kom, de flesta nysvenskar. Erfarna naturguiderna Antonius Hanna och Adil Sadiku gav besökarna nya naturkunskaper.  Agneta Nilsdotter deltog för första gången i ett evenemang av denna typ. 

– Att komma ut i naturen och lära mer om den är verkligen ett fint sätt att umgås. Jag blev jätteglad, säger hon. 

INOM NATURSKYDDSFÖRENINGENS projekt ”Schysst sommar och vinter” möter många ungdomar från resurssvaga områden ledare som guidar till Sveriges natur. Att lära mer om naturen blir ett sätt att lära sig mer om vårt land.

Schysst-projektet har utvecklat mer fartfyllda sätt att närma sig naturen än vad som är mönster inom föreningen.  Och många av de drivande inom ungdomsprojektet menar att föreningen måste ta till sig nya sätt att uppleva naturen.

Även om det blir vanligare att kretsar ordnar naturguidningar och andra träffar för ungdomar med utomeuropeisk bakgrund är verksamheten ännu i sin linda.

Anders Tranberg är ordförande för Stockholmskretsen och har arbetat nära verksamheten. Han har hållit ett par naturguidningar i Stockholm för unga som nyligen kommit till Sverige och vill att kretsen och ”Schysst sommar och vinter” ska samarbeta i fler stadsdelar framöver. 

Han har upptäckt att det inte krävs någon märkvärdig natur för att lyckas.

– Även små alldagliga upplevelser i naturen kan vara väldigt spännande för människor som inte kan så mycket om vår natur. Naturen är det vi samlas kring men det sociala, att bygga relationer i gruppen, är en stor del av upplevelsen, säger han.

Kan du se att ”Schysst sommar och vinter” kan växa in i moderföreningen och ta till exempel styrelseuppdrag i kretsar framöver?

–  Ja, men vi behöver nog utveckla något slags mellanplattformar som kan bli en möjlig avstampsmiljö för vidare steg in i föreningen. Föreningslivet kan synas torrt, tråkigt och långsamt. Men föreningen behöver förändras för att vara med i det nya samhället, säger Anders Tranberg. 

Målar du din båt med båtbottenfärg?

Ellen Bruno,Sakkunnig hav/fiske, Naturskyddsföreningen.

– Nej, jag simmar under båten och skrubbar med scotch-brite två eller tre gånger. När båten tas upp högtryckssprutar jag bort det som växt på sent. Jag kan acceptera lite påväxt. Skulle det komma en borst-tvätt i närheten skulle jag absolut använda den.

Mats Eriksson, Sweboat.

– Nej, jag skrubbar min aluminiumbåt med rotborste på skaft någon gång, tar upp den en gång på sommaren och tvättar med högtryck. Jag har egen brygga och liten båt så det går bra. Hade jag haft en segelbåt hade jag nog bottenmålat.

Einar Johansson, Länsstyrelsen, Gävle.

– Jag har målat för jag har inte haft något bra alternativ. Det sitter flera lager med gammal färg från tidigare ägare. Dessa ska nu bort och båtbotten epoxi-behandlas. Med borsttvätt i kombination med skuggande duk vid bryggplatsen får segelbåten kanske ett bra alternativ.