Det handlar om ogräs. Kirskål, kvickrot, maskros, mållor. Sådant som andra ratar men Marie-Louise Eklöf älskar och lever av. Hon är ört- och läketerapeut och har lärt sig utnytt- ja naturens gratisförråd maximalt och delar frikostigt med sig av kunskaperna. Hon bor i lägenhet, har aldrig sysslat med odling men har hela naturen som sitt grönsaksland.Varje vår öppnas naturens gröna apotek och skafferi, skri- ver hon i sin bok om ogräs som mat och hälsobringare. Boken är ett samarbete med biologen och svampexperten Pelle Holmberg. De arbetar ofta tillsammans, leder kurser och exkursioner i naturen. Marie-Louise arrangerar dessutom kurser i ogräsmatlagning i sin kombinerade affär och be- handlingslokal i Stockholm. Två nya böcker är på gång, en om träd och en kokbok om ogräsmat.Själv påminner hon om en nyponros, med klar hy, rosiga kinder, rufsigt hår och strålande himmelsblå ögon. Vi har stämt träff en tidig vårmorgon i en parkbacke utanför stan. Marken är fortfarande daggfuktig och några bleka solstrim- mor tränger fram mellan trädstammarna.- Vi kan börja här, säger Marie-Louise och pekar rakt ned. Hoppsan, vi hade utan att märka det ställt oss på en matta av späda nässlor.- Just så här ska nässlorna se ut, när man skördar. Då är de som allra bäst. Proppfulla med kraft och bland det nyttigas- te man kan äta. Nässlor innehåller minst 19 viktiga vitaminer och mineraler.Vi tittar förskräckta på Marie-Louise som börjar plocka sina nässlor med bara fingrar. Äsch, säger hon. Det som brän- ner är nyttigt och bara bra för cirkulationen.Nässlor och de flesta ogräs trivs bäst på ängsmark och bör- dig åkerjord. Parker och övergiven odlingsmark är också bra fyndplatser. Men man ska undvika hårt trafikerade områden. Jag har mina plockställen som jag återvänder till år efter år, berättar Marie-Louise.Hon tar några steg upp i backen till nästa fynd: frodig som- margyllen, en slags minibroccoli. Minst lika god och nyttig. Och titta här: späda mållor, löktrav, kvickrot och så ramslök med konvaljeliknande blad som doftar och smakar lök. Allt går att använda till sallad.Trädens knoppar, frukter och blomklasar går också att kalasa på. Alm, lind, lönn och rönnbär. Även häggens blom- knoppar som smakar bittermandel kan användas, som smak- sättare i kakbak.Späda björkblad är gott på smörgås och passar till hälsote. Lite större blad blandas med svarta vinbärsblad till saft på samma sätt som man gör saft av fläderblom. Granbarr och tallbarr är särskilt c-vitaminrika vintertid och kan användas till uppiggande heta drycker. Koka tre deciliter barr tio minu- ter i en halv liter vatten. Sila från barren och servera. Späda lönnblommor piggar upp vanligt bordsvatten. Lindens späda blad och knoppar passar att blanda med almfrukter och har- syreblommor till sallad.Bästa plocktiden är på våren, en solig förmiddag, när dag- gen har dunstat. Då är växterna torra och fina att skörda. Hal- ten aktiva ämnen är som högst i växterna före klockan tolv, enligt Marie-Louise. Hon har med sin favoritkorg. Korgar är luftiga och bra att samla växterna i. Det kan också vara klokt att ta med några papperspåsar för växter man inte vill blan- da.Men törs man plocka allt, finns det inte giftiga växter?- Jovisst. Och precis som med svamp ska man bara plocka det man är alldeles tvärsäker på. Aldrig chansa. Men jämfört med svamp finns förhållandevis få giftiga vilda växter i Nor- den. Mest förrädiska är familjen flockblommiga där exem- pelvis ätbara hundkex kan förväxlas med dödligt giftig odört, vildpersilja och sprängört. Bäst förstås är att ta med sig flora och örtbok och bara plocka några sorter i taget. En del kan man använda direkt, andra passar bättre att torka för att ha till te eller krydda i matlagning.- Kunskapen om vilda växter är en urgammal överlev- nadskunskap och har under seklen förvaltats av kloka gum- mor och gubbar. Jag känner mig ibland som en klok gumma själv, när jag håller på att laga till mina hudkrämer, myggmedel eller oljor för skönhetsterapi. Säger Marie- Louise Eklöf och skyndar hem med dagens ogrässkörd.

Text: Ann-Marie Schröder

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.