Magnus Lundgrens fascination för havet började redan när pappan kom hem med familjens första färg-tv. Jacques-Yves Cousteaus dokumentärer om livet under ytan var det coolaste han sett och de väckte en dröm som tog fast form i 20-årsåldern när han började dyka och fotografera.

– Jag visste redan den dag jag tog dykcertifikatet att det var det här jag skulle hålla på med. Det var så visuellt, så nära djuren.

I dag är han en av Europas ledande undervattensfotografer med många utmärkelser och internationella uppdrag. En viktig drivkraft är att synliggöra för oss andra, vi som inte kommer ner på djupen.

– Havet är något av naturvårdens bakgård. Det är inte där som politiker samlar poäng eller tillräckligt med pengar investeras.

Nyfikna som ser när han dyker brukar fråga om en båt sjunkit eller en elkabel gått av.

– Finns det verkligen något därnere? brukar de fråga. Jag vill visa att det finns massor, även om våra vatten tillhör de mest exploaterade. Ger man bara miljön en chans så kommer den igen.

MAGNUS LUNDGREN är en av de drivande i projektet Wild Wonders of Europe. Han och 68 andra av Europas ledande naturfotografer har skickats ut på 135 fotouppdrag i alla kontinentens länder.

– Det vi vill visa är hur mycket vildmark och natur som är på väg tillbaka på grund av naturvårdsbeslut. Det är svårt att få människ­or att lyssna till domedagspredikningar. I stället vill vi visa allt fantastiskt som finns kvar att bevara.

Resultatet har blivit en utomhusutställning med 100 upplysta fotografier i jätteformat som turnerar i Europas storstäder. Till början av oktober visas den på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm. Gruppen arbetar nu med en motsvarande satsning i Kina som kan bli ännu större: Wild Wonders of China.

Magnus första uppdrag för Wild Wonders var en riktig utmaning: att skildra laxens vandring uppför en norsk älv. Han har också fotograferat valar vid Azorerna och letat späckhuggare utanför Norges kust. Hajar är ett annat favoritmotiv.

– Den bild de flesta har av deras farlighet är extremt överdriven. I själva verket är det oftast helt lugnt att vistas bland hajar, de har ett väldigt tydligt kroppsspråk och ser inte människor som mat.

Han är kritisk mot filmare som skapar billig dramatik och spelar på vår rädsla. Det enda riktiga tillbud han själv råkat ut för var inte med en haj, utan med en elektrisk rocka utanför Tobago som tyckte att han kom för nära med blixt när han försökte fånga rörelsen.

– Plötsligt svängde den upp mot mitt huvud och gav mig en elchock i pannan. Det var helt oväntat och extremt ovanligt.

Trots att han fotograferat mycket exotiskt liv i varma vatten brinner han kanske allra mest för närmiljön: livet i havet utanför Skanör där han bor och i svenska insjöar.

– Det vore roligt om bilderna kan få Sveriges Naturs läsare att rota fram mask och snorkel ur garderoben och själva simma en sväng bland tångräkor, strandkrabbor och abborrar. Jag vill få folk att känna mer för den marina miljön, både mannen på gatan och de som håller i budgetarna …

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.