Världens två största ekonomier förhandlar sedan ett par år om att upprätta en gemensam marknad tvärs över Atlanten. Handeln ska öka och investeringarna tillta, något som förväntas ge många nya jobb.

Men vad betyder avtalet för miljön? Flera miljöorganisationer har uttryckt en oro för kemikalieregler försvagas, att utnyttjande av fossila bränslen ökar och att storföretag stärker sitt inflytande över politiska beslut. 

Försvararna av avtalet beskriver kritiken som obefogad och som en ursäkt för att bedriva en politisk kampanj mot frihandel, tillväxt och företagande.

Hur det egentligen blir vet vi tidigast i slutet av året, förmodligen senare. Få av de inblandade tror att förhandlingarna kan avslutas i år.

VAD VI VET är att handelsavtal oftast går ut på att sänka eller avskaffa tullar. Men det är mindre intressant här, eftersom tullnivåerna mellan EU och USA är låga. I stället handlar det om att avskaffa tekniska handelshinder.

– Ett avtal får enbart mening om det omfattar lagstiftningen, till exempel gör upp med den europeiska försiktighetsprincipen, säger Shaun Donnelly, talesman för näringslivets exportråd i USA.

Med försiktighetsprincipen avses principen om hellre förbjuda än tillåta vid osäkerhet om miljörisker. Kemikalielagstiftningen är ett annat exempel på hur olika regler kan fungera som tekniska handelshinder.

EU:s kemikalielagstiftning, ett system kallat Reach (Registrering, evaluering, auktorisation och restriktion av kemikalier) bygger på principen om producentansvar. Tillverkaren ska dokumentera tänkbara risker med ämnen som säljs i mer än 1 ton om året. Motsvarande lag i USA lägger bevisbördan för risker på myndigheterna och omfattar enbart ämnen som introducerats efter 1976.

Kommissionen, som förhandlar på EU:s vägnar, hävdar att de två systemen är så väsensskilda att de inte kommer att kunna förenas.

– Vi köpslår inte med människors säkerhet och hälsa. Våra lagar är resultat av demokratiska beslut. Dem ändrar vi inte på, punkt slut, sade EU-kommissionären Cecilia Malmström strax före jul.

Men 111 europeiska och amerikanska miljöorganisationer har inte låtit sig övertygas, ännu. De befarar att de europeiska reglerna kommer att kringgås, även om de bevaras rent formellt.

– Vi har ingen avsikt att harmonisera reglerna. Vi försöker bara att identifiera områden där vi kan undvika dubbelarbete med registrering av kemikalier, säger kommissionens förhandlingschef Ignacio Garcia Bercero som svar på kritiken.

På ett område råder enighet om vad ett avtal kan leda till: användningen av fossila bränslen kommer att öka.

”Fracking” – utvinning av gas och olja ur horisontella borrhål från underjordiska skifferlager – har vänt upp och ned på marknaden för fossila bränslen, och TTIP ställer nya affärsmöjligheter i utsikt.

Miljöorganisationer som amerikanska Sierra Club befarar att ett rådande förbud mot export av olja och gas från USA kan komma att upphävas.

Business Europe, en paraplyorganisation för industrin i EU, gör samma bedömning, men med omvända förtecken.

DE TYNGSTA invändningarna mot TTIP handlar om mekanismer för att fatta beslut och om att begränsa beslutens räckvidd.

Business Europe och den amerikanska handelskammaren har föreslagit ett råd eller forum med uppgift att övervaka tillkomsten av nya regler och lagar. Företag och branscher ska på så vis ges insyn och inflytande innan de politiska besluten klubbas igenom.

Den europeiska konsumentorganisationen BEUC kallar förslaget för en ”surrealisitisk institutionalisering av lobbyism”.

Kommissionen har en annan beskrivning:

– Det blir inte tal om ett beslutande organ, eller ett råd som lagstiftarna ska anmäla allt till, men om en möjlighet att tidigt identifiera nya initiativ, säger förhandlingschefen Ignacio Garcia Bercero.

Det i särklass mest kontroversiella inslaget döljer sig bakom förkortningen ISDS som på svenska betyder tvistlösningsmekanismer. Företag ska vara säkra på att gjorda investeringar inte äventyras av politiska beslut, som när Australien påbjöd en strikt neutral text och hälsovarning på cigarrettpaket. Phillip Morris såg det som en konfiskation av sitt varumärke och stämde den australiska staten.

Tvistlösningsmekanismerna är en känslig fråga. Förhandlarna beslöt förra året att lägga den på is, i väntan på en genomgång av närmare 150 000 kritiska synpunkter, de flesta av dem i form av underskrifter på olika protestlistor.

Två hotbilder står sålunda mot varandra i synen på TTIP:

Kritikerna varnar för ett system som ger ekonomiska aktörer ökat inflytande över politiska beslut.

Försvararna befarar att protesterna kan komma att skjuta avtalet i sank. Det har hänt förr. 1998 dog ett försök att skapa ett globalt handelsavtal och 2012 gjorde EU-parlamentet tumme ned för Acta, ett avtal för att motverka pirat­kopiering av varumärken.

I båda de fallen spelande opinionsbildningen på nätet en nyckelroll.

I båda fallen bottnade kritiken i en oro för att affärsintressen skulle åsidosätta politiska beslut. 

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.