FÖR EN SVENSK jägmästare är de brasilianska eukalyptusplantagerna en dröm. Träden kan vara 30 meter höga efter sex år och producera upp till 50 kubikmeter ved per hektar och år. Fem gånger mer än vad en svensk granskog kan ge som mest.

Efterfrågan på papper och massa ökar över hela världen. Både de gamla svenska massafabrikerna och de nya i Sydamerika går för högtryck. De svenska skogarna producerar långfibrig massa av hög kvalitet, men ny teknik har gjort kortfibrig massa från tropiska skogar mer och mer konkurrenskraftig. De flesta nya massafabrikerna byggs i Latinamerika och Asien. Efterfrågan på papper ökar mest i de nya tigerekonomierna i Sydostasien, och det är där de stora nyinvesteringarna görs.

Skogsplantager utgör fem procent av skogarealen, men levererar 35 procent av skogsråvaran. Merparten av dessa nya planteringar finns i Sydamerika och Sydostasien. De minskar trycket på kvarvarande naturskogar, men skapar också nya miljöproblem. På ett seminarium hos kungliga skogs- och lantbruksakademin i våras mötte svenska skogsdirektörer miljöaktivister från Syd. Det blev en het diskussion.

– Sydamerika kan försörja hela världen med fibrer, sa Otavio Pontes, vd för Stora Ensos Latinamerikadivision. Det finns gott om ledig mark och landet har den lägsta vedkostnaden i världen.

STORA ENSO HAR DEKLARERAT att alla företagets nyinvesteringar ska göras i Sydamerika. Veracel i Bahia i södra Brasilien är det främsta exemplet hittills. 70 000 hektar eukalyptusplantager försörjer där en gigantisk massafabrik som exporterar en miljon ton pappersmassa årligen till främst nya stora pappersbruk i Kina. Stora Enso samäger med brasilianska Aracruz Celolose.

– Plantagerna är dåliga för miljön och dåliga för människor, vi vill inte ha dem, säger Ricardo Carrere, från World Rainforest Movement med kontor ¬i Uruguay. Det finns många myter om att de skapar jobb och utveckling, vilket är lögn. Stora landområden tasi anspråk men plantagerna skapar till och med färre jobb än boskapsrancherna. Människor drivs undan från sina traditionella marker, marken utarmas och vattnet förstörs.

Eukalyptus förbrukar mycket vatten, vilket leder till minskad vattentillgång för jordbruket runt omkring. Plantagerna är stora monokulturer, helt utan annan biologisk mångfald.

– Skogsplantagerna är inte skog, de är på sin höjd en trädgröda för produktion av vedråvara, sammanfattar Carrere.

I området runt Veracel har befolkningen minskat med 40 procent. Indianer, småbönder och afro-brasilianska grupper utan klara papper på sitt mark¬innehav har fått lämna sina traditionella marker. Runt om i Brasilien pågår tusentals, ofta våldsamma, konflikter om markrättigheter mellan plantage¬ägare och lokalbefolkning.

2005 återinvandrade en grupp Tupinikim- och Guaraniindianer till sina forna marker, som nu upptogs av en av företagets eukalyptusplantager. De högg ned träden och började återuppföra sin by. I januari 2006 avhystes de brutalt av polis uppbackade av bulldozrar från skogsbolaget Aracruz. Detta skedde trots att indianerna hade rätten på sin sida och stöd av Funai, den brasilianska indianmyndigheten. Aktionen ledde bland annat till att den svenska kungafamiljen sålde sina aktier i Aracruz.

I Uruguay, på gränsen till Argentina, planerar nu det finska företaget Metsä-Botnia en stor massafabrik, vilket lett till stora folkliga protester i båda länderna. Svenska Nordea är en av huvudfinansiärerna. Till fabriken hör också en stor satsning på plantageskogsbruk.

På den argentinska sidan av gräns¬floden finns en småskalig turism och människorna där vill inte få vattnet och utsikten förstörd av en stor fabrik.

– Demonstrationer mot massafabriken samlade i våras mer än 130 000 deltagare. Under lång tid ockuperade lokalbefolkningen den viktigaste bron över gränsfloden i protest, berättar Jorge Daniel Talliant, ordförande för den argentinska miljö- och människo¬rättsorganisationen Cedha.

Konflikten trappades upp till en diplomatisk kontrovers mellan länderna. Den spanske kungen Juan Carlos gick in som medlare och till sist kunde länderna inleda förhandlingar om en annan lokalisering av massafabriken.

– Skogsplantagerna, liksom soja- och sockerrörsplantagerna, hindrar den pågående jordreformen, säger Winnie Overbeek från människorättsorganisationen Fase i Brasilien. Det är oftast stora boskapsrancher som köps upp för plantagerna, just den mark som kunde ge delstatens hundratusentals landlösa en bit mark att leva på.

– Regionalt kan bolagen få en så dominerande ställning att de blir ”regeringen” i området, säger Ricardo Carrere.

Men Björn Lindgren, ordförande för skogs- och jordbruksakademins kommitté för internationella skogsfrågor, försvarar detta skogsbruk.

– Världens två miljarder barn behöver skolböcker och papper. Hur ska vi ge barnen böcker utan skogsplantager även i Syd, var ska vi ta fiberråvaran ifrån? undrar han.

Ricardo Carrere blir inte svaret skyldig.

– Det är bara några få procent av pappersmassan som blir till skolböcker. Det är den enorma överkonsumtionen av papper i den rika världen som är problemet, i Uruguay förbrukar vi 14 kilo papper per person och år, i Sverige är det över 200 kilo. Vi vill ha ett mer småskaligt skogsbruk kontrollerat av lokalbefolkningen, en utveckling på människornas villkor.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.