Klimatproblemen är onekligen enorma. Men att lösa dem genom att i onödan förstärka andra är kostsamt och fantasilöst.

Kärnkraften skapar stora problem med icke-förnybara råvaror, miljöproblem vid uranbrytning, risker för allvarliga olyckor, fortlöpande driftsutsläpp av radioaktivitet, risker för kärnvapenspridning och svåra avfallsproblem.

Energieffektivisering medför inte sådana effekter. Det minskar problemen och sänker kostnaderna för alla. Vindkraft ger heller inte sådana problem. Därför anser FN:s klimatpanel och Internationella Energimyndigheten att effektivisering och förnybar energi är viktigare än kärnkraft i klimatarbetet. Varför skulle en majoritet svenska politiker tillåta ny kärnkraft?

Kärnkraften är också dyr och kräver stora subventioner. Det försenade finska reaktorbygget har fått förmånliga lån mot ett par procents ränta, vilket anmälts som olovligt statsstöd. Bedömningar av de tunga kreditvärderingsinstituten Standards&Poor och Moody’s pekar mot kostnader för ny kärnkraftsel långt högre än de siffror som industrigubbarna leker med.

Varför skulle framsynta företag investera i ny kärnkraft, när den ändå inte påverkar elpriset?

Om politiker och företagsledare i allmänhet trots dessa fakta inte vore smartare än folkpartister och fackpampar så är opinionen klarsynt. När svenskarna väljer fritt visar opinionsundersökningar att en klar majoritet föredrar förnybar energi framför kärnkraft.

Allt detta talar mot ny kärnkraft i Sverige. Tänk därför så skönt om riksdagsmajoriteten, nu när miljöarbetet firar 100-årsjubileum, en gång för alla kunde punktera drömmen om ny kärnkraft och istället initierar politik och bolagsordning för hållbar energiteknik, som bidrar i den klimatengagerade värld som redan förstått att välja bort kärnkraft och nu söker alternativ till kol.

Vågar man hoppas, Maud Olofsson?

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.