Framtiden kan bjuda på en del svårtuggade sanningar. Under ett normallångt liv hinner vi sätta i oss runt 70 ton mat. Om man tänker sig alla matberg är det lätt att förstå att de sätter stora spår i samhället och i miljön. Innan du kan njuta av din middag har maten varit med om en jättekarusell. Butikspersonal har packat upp och om, den har legat i storlager, åkt långtradare på motorvägarna, gått igenom omlastningsdepåer, blivit till på stora odlingar och där hanterats av maskiner och människor ute i det fria.

Mer än 25 procent av växthuseffekten har på ett eller annat sätt sitt ursprung

i vår matproduktion. Hela 18 procent kommer från djurhållningen, enligt en ny FAO-rapport. Hanteringen av vår mat påverkar miljön mer än all världens transporter. Så att prata mat och miljö är sannerligen väl motiverat. En som gjort det länge är Pia Lindeskog, nutritionist och forskare med inriktning på hälsa och miljö. Hon arbetar i dag på KF, men var tidigare på Stockholms läns landsting, där hon var med och tog fram ett program som heter Ät smart. Programmet har funnits i några år och riktas främst till den offentliga sektorn, skolor och storhushåll. Men det är lika användbart för dig och mig.

Pia påpekar det lyckliga sambandet att hälsa och miljö nästan alltid går hand i hand. Ändrade matvanor kan alltså vara bra för både välbefinnandet och för miljön.

Idéerna bakom Smart-maten tar sin utgångspunkt i hur vi svenskar i allmänhet äter. Vi stoppar i oss för mycket tomma kalorier och för mycket kött, bland annat.

Forskarna bakom Smart-maten vill se mer grönt på tallriken, mindre av köttet och mer baljväxter. Maten ska vara miljö¬vänligt producerad och den ska inte ha åkt onödigt långa sträckor. En snabb version av Smart-matsidén är så här enkel. Ät mindre kött, mer lokalt och ekologiskt producerad mat.

Köttet har blivit allt mer ifrågasatt. När vi blir rikare vill vi äta mer kött. Det gäller även kineser. Den ökande köttkonsumtionen är en sjuka globalt sett. Vi behöver inte äta så mycket kött och världen klarar inte av sådana mängder idisslare som den numera har. Dagens djurhållning bygger inte på bete utan på intensivodlat kraftfoder. Lite tillspetsat kan frågan snart komma att ställas så här: Antingen har vi ett jordbruk som producerar mat till djur eller ett jordbruk som producerar mat till människor.

Så egentligen borde vi alla bli vegetarianer?

– Nej, det är inte vårt budskap. Du får gärna bli vegetarian, men det är lättare att få en fullvärdig kost om den innehåller kött och fisk, men mängderna måste minskas, säger Pia Lindeskog.

Hon understryker att vi behöver djur

i Sverige, särskilt i norr där odlingen inte ger så mycket. Vi behöver mjölkprodukterna och vi får värdefulla omega 3-¬fetter från köttet. Därtill är den biologiska mångfalden på betad mark stora plusvärden för djurhållningen. Rådet från Pia blir att äta kött från betande djur. Det är rätt köttval. Vilt kött är förstås också rätt.

SMART-MATEN VILL också gynna mat med ett mindre transportinnehåll, men det betyder inte att alla transporter är tokiga.

– Vi behöver färsk frukt och färska grönsaker varje dag. Det kan vi ofta bara få genom import av varor. Där kan transporterna rättfärdigas, tycker jag.

Det handlar i stället om att tillämpa allmänt sunt förnuft. Tomater är många gånger ett mindre bra val ur klimatsynpunkt. De är ofta växthus¬odlade och har krävt stora mängder energi. Frilandsodlade är bättre, men även de kan ha en mörk baksida om de drivits upp med stora mängder konstgödsel och bekämpningsmedel.

– Tomater är överhuvudtaget en grönsak man kan dra ned på. Den är inte särskilt näringsrik, säger Pia Lindeskog.

Rätt grönsaksval innebär mer av frilandsodlade grönsaker, framför allt balj¬växter och rotfrukter. Näringsmässigt ger de ofta mer och är också billigare.

Den smarte mathållaren lär sig att följa grönsakernas naturliga säsong. Att köpa dem i rätt tid är att kombinera kvalitet med lågt pris.

NÄSTA UTMANING ÄR att minska andelen tomma kalorier – chips, vin och sprit samt sötsaker. Kunde vi halvera denna del av matberget skulle inte minst folkhälsan göra ett rejält kliv i rätt riktning. Det är också här som så mycket som 40 procent av våra matpengar försvinner. Pia har ett räkneexempel som visar att om medelsvensson drog ned på de tomma kalorierna med hälften och köpte de ekologiska varor som finns skulle ändå matkontot minska med 15 procent.

Klimathotet har riktat ljuset mot transporterna. Så länge transporterna inte tar sin miljökostnad blir det en snedvriden konkurrens mellan olika regioner. Maten har blivit rejält åksjuk, ändå kan den konkurrera prismässigt. Det är lätt att se det tokiga i att norsk lax flygs till Thailand där den fileas och packas för att sedan flygas till Sverige och våra butiker. Likväl sker det.

Pia Lindeskog menar att det går att rationalisera och effektivisera transporterna.

– I dag ser vi två trender samtidigt. En går mot mer lokal produktion. Samtidigt har vi en annan trend som talar om ökad globalisering.

Hur ska då konsumenterna kunna tillämpa sina miljöambitioner där

i butiken? När kommer bättre märkning av varorna?

– I dag har vi märkning av de ekologiska varorna, jag tror att vi behöver få en gradering av resten också. Jag hoppas mycket på den nya digitala tekniken. Datachip (Rfid-chip) kommer allt mer

i våra varor. Med dem borde också konsumenterna kunna utläsa mycket mer om varans ursprung.

Pia Lindskog tycker ändå att det finns ganska bra konsumentupplysning.

– En butik kan ses som ett under av information jämfört med en restaurang. Där är vi helt ovetande om matens ursprung. Det kan vara rena natta.

Pia Lindeskog är i grunden ganska optimistisk. I maten ryms alla miljöproblem, men vi når dem också alla när vi börjar angripa dem och alla människor berörs.

– Efter Sternrapporten och klimat¬larmen börjar allt fler förstå sambanden. Men vi vill inte komma med pekpinnar utan snarare med en rak konsument¬upplysning.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.