Utanför bilfönstret stretar bulldozers fram där tidigare regnskogen stod, där skogens folk hade sina odlingar och jaktmarker. Palmoljeplantagerna täcker ändlösa områden, vi åker i timmar och ser bara oljepalmer längs vägen. Detta är på Borneo, men det ser likadant ut i stora delar av Sydostasien, i Mellanamerika och allt oftare i Afrika. Vad kommer att hända när inte bara kakorna, margarinet, glassen, sminket och tvättmedlet görs av palmolja utan också drivmedlet till våra bilar?

I en värld där allt fler inser att fortsatt användning av fossila bränslen och råvaror inte är möjlig på grund av påverkan på klimatet, får förnybara råvaror och energikällor en allt viktigare roll. Skogsbruk och jordbruk ska både hjälpa till att lösa energiförsörjningen och ge råvaror som kan ersätta fossila material, miljövänliga byggmaterial och kanske rentav ersätta bomull. Efterfrågan är redan enorm. Och ökande. Precis som plantagerna med ensartade odlingar av oljepalmer.

BIOLOGISKT RIKA tropiska skogar har avverkats, marken har schaktats ren från vegetation och i bergiga trakter har terrasser skulpterats fram i de lösa och lätt­eroderade jordlagren. På Borneo har nu cirka två tredjedelar av skogen huggits ner.

Tidigare skräckbilder av brutal skogsavverkning har fått ännu värre efterföljare: ensartade plantager. Tidigare, när skogen höggs ned och områdena sedan bara lämnades, hade naturen en chans att komma tillbaka. Urskogar ersattes av ungskogar, fattigare på djur och växter och de nyttor som skogens folk lever av. Men det blev ändå en återväxt, något som med tiden blev en allt bättre livsmiljö för såväl växter och djur som de många människor som lever i de tropiska skogarna. Skillnaden är enorm mellan dessa sekundärskogar och oljepalms­plantagerna, som saknar all likhet med en skog. Ytterligare hundratusentals hektar plantager anläggs varje år, främst i Indonesien och Malaysia.

NÄR SKOGEN TAGIT SLUT börjar man istället anlägga plantagerna på redan odlade marker. Konflikter med de människor som redan odlar marken är oundvikliga. Stora bolag skaffar sig tillstånd att anlägga plantager på marker som traditionellt tillhör lokalbefolkningen. Markrättigheterna är ofta oklara, papper på vem som äger marken saknas oftast.

Ibland köps de lokala bönderna ut för småsummor. De som protesterar mot att deras marker tas ifrån dem skräms bort när bolagen hyr in banditer. Människor hotas och utsätts för våld, till och med mord förekommer. Lokal livs­medelproduktion ställs mot oljeproduktion för en större marknad, ofta export. Ibland måste människor söka sig längre bort, in i skogar som hittills inte påverkats så starkt, för att kunna skapa nya odlingar. Följden blir att ytterligare skog förstörs eller utarmas.

MEN ARBETET MED lösningar pågår för fullt. Skogens folk avgränsar och ritar in sina marker på kartor, visar historiska bevis för att hävda sin rätt till marken, engagerar sig i gemensamma aktiviteter och föreningar. Eller gör till exempel som urfolken på Borneo: planterar en och annan sagopalm i skogen för att kunna hävda att skogen är odlingsmark, inte ”bara” skog.

Du och alla vi andra i Naturskyddsföreningen är med på ett hörn genom att vi samarbetar med organisationer i regnskogsländerna, till exempel Sahabat Alam (Jordens vänner) i Malaysia och Sawit Watch i Indonesien. Organisationerna hjälper i sin tur människor att organisera sig och kämpa för skogen och rätten att odla den mark de sedan länge levt av. Kunskaper och erfarenheter sprids över världen och gör läget bättre för utsatta människor och för regnskogen.

Karin Åström, vice ordförande, Naturskyddsföreningen.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.