SOMMARISEN i den arktiska havsbassängen smälter med rekordfart. Enligt analyser från bland andra Universitetet i Bremen och från amerikanska National Snow & Ice data Center har det aldrig i modern tid varit så lite sommaris i Arktis som i år, klart under isminimum från de tidigare rekordåren 2007 och 2011.

– Men det är svårt att se något av avsmältningen när man är uppe i polarisen, säger meteorologen Ulf Christensen, just landstigen på Svalbard från årets dansk-svenska polarforskningsexpedition med isbrytaren Oden. Isen hade kanske en annan karaktär, med mer råkar och mer smältvatten. Men det är svårt för mig att jämföra. Detta var min första polarexpedition.

Oden gick in i isen norr om Grönland, upp till Nordpolen och tillbaka längre österut. Tjock och kompakt flerårsis varierade med tunnare ettårsis under färden. Det var tuffare isförhållanden norr om Grönland, där det finns mest flerårig is.

MEN SATELLITERNAS spanande ögon har lättare att se isavsmältningen. Den gick särskilt fort i augusti, då en stor storm påskyndade nedbrytningen av isen. Den 26 augusti slogs det tidigare isrekordet från 2007 på som lägst 4,17 miljoner kvadratkilometer. I mitten av september i år var isen som lägst nere på 3,41 miljoner kvadratkilometer, eller mindre än hälften av medianutbredningen under 1980 och 90-talen. Uppvärmningen i Arktis har hittills varit ungefär dubbelt så stor som för planeten som helhet.

– Den krympande isen i Arktis är en tydlig varningsklocka, här är klimatsystemet extra känsligt, säger meteorologen och klimatföreläsaren Pär Holmgren. En liten global uppvärmning ger stor effekt i Arktis, en mängd självförstärkande återkopplingar sätts igång.

Hur mycket av solstrålningen som reflekteras från ytan ändras när området blir mörkare, havsvattnet absorberar mer energi, så att det blir ännu varmare. I Arktis har man också det faktum att isen kyler och håller havsvattnet kring noll grader. Med stora isfria ytor kan ytvattnet bli varmare, vilket gör att det dröjer längre innan de blir isbelagda. Den snö som faller så här års däruppe hamnar nu i vattnet och smälter, istället för att bygga på isen.

En allt mindre andel av havsisen överlever i mer än ett år. Den fleråriga isen finns nu främst runt Nordpolen och ned mot Grönlands och Alaskas nordkust (just de områden där isbrytaren Oden stångade sig fram). Den ettåriga isen är tunnare och smälter därför lättare. Bara i somras minskade mängden flerårig is med en tredjedel. Det underlättar avsmältningen kommande år. Enligt de flesta datormodellerna beräknas den arktiska sommarisen vara helt borta inom 30 eller 40 år, men enstaka modeller varnar för att det kan ske så tidigt som 2015, om bara tre år!

ALL DEN NYA VÄRME som absorberas av det arktiska havet måste ta vägen någonstans. Under hösten och vintern avges den till atmosfären igen som värmestrålning och vattenånga. Ett varmare Arktis betyder minskade temperaturskillnader jämfört med lägre breddgrader. Det förändrar i sin tur den storskaliga luftcirkulationen. Men det kan också leda till högre luftfuktighet, vilket resulterar i mer regn och snö på vintern.

Den amerikanske meteorologen Jennifer Francis har kommit fram till att den arktiska uppvärmningen påverkar jetströmmarna som rör sig på hög höjd över våra breddgrader. De rör sig i vågor över jordytan och driver de låg- och högtryck som skapar vårt dagliga väder. Francis har observerat att jetströmmarna saktar ner och att deras vågrörelser blir större och flyttar sig längre norrut. Det i sin tur gör att vi får ett extremare väder på våra breddgrader. Hög- eller lågtryck fastnar längre på samma plats och kan då ge upphov till värmeböljor, iskyla, översvämningar, snörekord eller torka, beroende på årstid.

Det finns också tydliga tecken på att uppvärmningen av Arktis påskyndar avsmältningen av permafrosten på land, med stora utsläpp av den starka växthusgasen metan som följd. Stora mängder metan finns också lagrade som fossil permafrost i grunda havsbottnar och djupare ner i havet i form av frusen metan. Väl i atmosfären förstärker metangasen växthuseffekten ytterligare under lång tid framåt.

Avsmältningen öppnar Arktis för exploatering. Nordost- och nordvästpassagen kan öppnas för trafik sommartid. Exploatering av de rika oljeresurserna planeras till havs, med risk för stora skadeverkningar vid oljeutsläpp i den orörda miljön. Oljebolaget Shell genomförde redan i somras, trots starka internationella protester, provborrningar i den arktiska havsbassängen. Dessa avbröts dock snabbt på grund av problem med drivis på borrplatserna.

Utrikesminister Carl Bildt är ordförande i Arktiska rådet fram till i vår. Han har deklarerat att det är utsiktslöst att driva frågan om ett moratorium för oljeutvinning i Arktis. Så här skriver han i sin blogg: »På sina håll vill man att vi skall arbeta för att alla dessa länder helt skall förbjuda utvinning av olja i Arktiska havet. Detta är en linje vars utsikter till framgång i dag är små. Så länge utvinningen ligger under kuststaternas jurisdiktion så ligger också beslutanderätten hos dem. Det finns i dag ingen vilja hos kuststaterna att införa ett internationellt moratorium.«

– Arktis är ett extremt känsligt ekosystem som inte tål några oljeutsläpp alls. Oljeutvinning i Arktis kan bli avgörande för hur stor den globala uppvärmingen i slutändan kommer att bli, avslutar Pär Holmgren.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.