Smörstekta kantareller på en bit hårdbröd hör till årstidens stora upplevelser. Men låt oss lämna de överjordiska smakerna därhän en stund. Det är i underjorden det riktigt storslagna i sammanhanget finns.

En mil i en matsked

Det vi plockar och äter är bara fruktkroppen som skjuter upp för att sprida den egentliga svampens sporer (alltså dess motsvarighet till frön). Den verkliga kantarellen, den som lever årtionde efter årtionde, är ett upp till hundra kvadratmeter stort nät av underjordiska trådar, var och en tunnare än ett hårstrå. Detta nät är en del av ett större sammanhang eftersom svamptrådarna är anslutna till trädrötter som i sin tur hänger samman med andra svampindivider av olika arter som är förbundna med andra träd och andra växter. Nätverket är så tätt spunnet att en enda matsked mull kan rymma en mil svamptrådar.

Leva med svampar

Kontaktpunkten mellan svamptrådarna och växternas tunnaste rötter kallas mykorrhiza – efter de grekiska orden för svamp (mykes) och rot (rhiza). I en granskog finns ungefär lika många mykorrhizarotspetsar som det finns barr – myriader små gränssnitt förenar svamparnas värld och växternas och knyter samman skogen till ett samhälle. Och inte bara skogen. Åttio procent av alla växtarter i världen – från ängens oansenligaste gräs via alla våra orkidéer till de största träd – lever samman med svampar.

Ömsesidig nytta

Nyttan är ömsesidig. Med sina barr eller blad förvandlar växterna solljus, luft och vatten till energirika kolhydrater. En del av skörden slussas via rötterna till svamparna i nätverket. I gengäld fungerar svamparna som fingerfärdiga gruvarbetare som vittrar berg och utvinner kväve och fosfor och andra näringsämnen. En del av dessa transporteras, tillsammans med vatten, till växterna.

Fördelar resurser

I läroböcker beskrivs ofta utbytet som en privat affär mellan en svamp och en växt, till exempel en kantarell och en gran. Numera vet forskarna att det är mycket vidare förgrenat än så: att kolhydrater rör sig från växt till växt via svamparnas nätverk. Det kan på så sätt hända att en liten trädkrake som står illa till får del av energiöverskottet från mer lyckligt lottade träd. (Orsaken till att systemet uppstått kan vara att det ligger i svamparnas intresse att fördela resurserna i skogen. Ju fler välmående träd som finns i skogen, desto fler energileverantörer har de ju till sitt förfogande.)

Förvarning

Utbytet inskränker sig inte till näring och energi. På något sätt – man vet ännu inte hur – utbyts även information. Brittiska forskare kunde nyligen visa att växter som angrips av bladlöss via svampnätverket i jorden kan informera ännu oangripna växter i närheten om saken. Dessa kan då aktivera sitt  kemiska försvar, och vara bättre rustade om även de blir attackerade. Utan mykorrhiza ingen förvarning.

Så tränger vetenskapen bit för bit närmare den fulla sanningen om hur svamparnas underjordiska verksamhet gör världen mer beboelig för växterna, och därmed även för oss. Internet i alla ära – världens viktigaste nätverk knyts av svampar.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.