INFÖR VALET 2002 STÄLLDE SNF frågor om miljöpolitiken till riksdagspartierna, dels om den svenska miljöpolitiken, dels om frågor som skulle avgöras i EU. Nu, fyra år senare, har svaren på några av frågorna i enkäterna följts upp genom en granskning av hur partierna verkligen agerat i riksdagen och i EU-parlamentet.

År 2002 var det miljöpartiet som svarade grönast på SNFs frågor, följt av vänsterpartiet. Socialdemokraternas enkätsvar gav bilden av ett parti som inte var miljövänligare än de borgerliga partierna kristdemokraterna, folkpartiet och moderaterna. Centerpartiet var det borgerliga parti som svarade mest miljövänligt, svaren var betydligt bättre än socialdemokraternas.

Men när partiernas agerande under mandatperioden undersökts är det moderaterna som tydligast skiljer ut sig. Partiet har inte agerat miljövänligt i någon av de granskade frågorna, varken i riksdagen eller i EU-parlamentet. Moderaterna har ofta sagt sig vilja se gemensamma internationella insatser för en bättre miljö hellre än ensidiga svenska åtgärder. Men inte heller när partiet kunnat ta ställning för en miljövänlig EU-lagstiftning i Europaparlamentet har det gjort det.

KRISTDEMOKRATERNAS EU-parlamentariker Anders Wijkman har i vissa miljöfrågor arbetat mycket aktivt för att parlamentet ska göra miljövänliga ställningstaganden och han har gått emot den konservativa parlamentsgruppen. Moderaterna tillhör också den konservativa gruppen i parlamentet men bara en moderat har följt Wijkmans exempel, och bara vid en av de granskade omröstningarna.

Socialdemokraterna har faktiskt agerat något miljövänligare än partiet sade sig vilja år 2002. Socialdemokraterna svarade nej på frågan om de ville införa ett ensidigt svenskt totalstopp för torskfiske, de sade nej till nationellt förbud mot bromerade flamskyddsmedel, men trots det har regeringen ändå agerat för ett svenskt torskfiskestopp och för ett nationellt förbud av vissa bromerade flamskyddsmedel. Partiet ville heller inte införa trängselskatter så snabbt som sedan skedde.

Förklaringen till att socialdemokraterna röstat grönare än de sagt sig vilja är troligen regeringens samarbetspartier. Miljöpartiet är det parti som agerat mest miljövänligt under mandatperioden, följt av vänsterpartiet – om man också räknar in de frågor där partiet agerat delvis miljövänligt. Men varken miljö- eller vänsterpartiet har till fullo agerat som de sa att de ville, år 2002.

Samarbetet med regeringen kan förklara också detta. I de 121 punkter som regeringsblocket kom överens om togs några viktiga miljöfrågor upp, men partierna har samarbetat med regeringen också i andra frågor som är betydelsefulla för miljön. Resultatet har i många fall blivit kompromisser som kanske inte är så långtgående som samarbetspartierna hade önskat, men som går längre än socialdemokraterna velat. Och i de fall man nått en kompromiss har miljöpartiet och vänsterpartiet avstått från att motionera och agera på annat sätt för att driva sin ståndpunkt, varför det inte är så lätt att följa deras ställningstaganden.

DE BORGERLIGA PARTIERNA har dock inte hämmats av något sådant ansvar, förutom kanske centerpartiet som samarbetat med regeringen och vänsterpartiet i energifrågan. Centern är trots detta det borgerliga parti som agerat miljövänligt i flest frågor. Partiet är riksdagens miljötvåa, om man enbart räknar de frågor där agerandet varit helt miljövänligt och inte räknar med de frågor där partierna agerat delvis miljövänligt. Det faller dock en skugga över partiet för dess agerande i frågan om EUs nya kemikalielagstiftning – REACH. Centerns EU-parlamentariker Lena Ek var drivande i framförhandlandet av ett kompromissförslag som parlamentet sedan antog. Resultatet blev betydligt svagare än det tidigare förslaget, som handlade om hur mycket fakta kring nya ämnen och dess farlighet industrin ska behöva redovisa för att ämnena ska få registreras. Detta kan komma att leda till att hela EU får en sämre dokumentation av kemikaliers hälsorisker.

I EU-PARLAMENTET VERKAR DET annars vara lättare för partierna att ta miljövänlig ställning. Många partier förordar en miljöpolitik på EU-nivå, eftersom en sådan får större effekt och påverkar svenskt näringsliv mindre än en nationell svensk lagstiftning. Generellt är partiernas ställningstaganden i miljöfrågorna bra i Europaparlamentet. Men moderaterna är alltså undantaget också här.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.