DEN STORA TRAKTORN MED KULTIVATOR – tung hög harv – ser ut som en leksak där den stretar sig fram långt borta på jätteåkern. Lantbrukaren Tom Slettengren och ornitologen Sönke Eggers står i allén vid kanten av gården Signhildsbergs största skifte. Tillsammans jämför de med kartan de har framför sig.

Korta koder bildar ett oregelbundet mönster över skiftets 70 hektar. Sönke Eggers berättar att de står för arter han observerat vid inventeringen i våras. Vanligast ute på fältet är SL, sånglärka och TV, tofsvipa.

Hösten har varit mild hittills, men skogskanten börjar skifta färg. En flock tofsvipor kretsar över träden. Strax bortom öppnar sig Mälaren.

– Nå, vad säger en kunnig ornitolog, har fåglarna det bra här eller inte? frågar Tom.

– Inte så tokigt, svarar Sönke. Men markeringarna säger ingenting om hur häckningen lyckats.

Projektet Fågelskådare och lantbrukare i samarbete drivs av Hushållningssällskapet och Sveriges Ornitologiska Förening. Elva uppländska gårdar har inventerats under försöksåret 2006. Målet är att hitta och sprida kunskap om konkreta åtgärder som underlättar för odlingslandskapets fåglar utan att lantbrukets lönsamhet drabbas. Samtidigt får inventerarna lyssna och lära om böndernas villkor.

Tom undrar om kantzonen han anlagt längs diket hjälper fågellivet och Sönke tipsar om fröblandningar som man kan så in för att förbättra effekten. Sånglärkerutor, att lämna små osådda ytor ute på fältet där fåglarna kan häcka ostörda, är en annan möjlighet, menar Sönke.

Samtalet flyter på. Gården är sigillcertifierad, men även utan stämpeln skulle Tom leva upp till reglerna, förklarar han.

– De flesta jordbrukare är intresserade av naturen, och att få pedagogisk information om landskapsstrukturen och hela fågellivet på det här sättet tar bättre än mycket som kommer från myndigheterna, funderar han vidare.

Däremot är han inte beredd att ”gå i bräschen”. Ett så pass stort jordbruk som Signhildsberg (950 hektar, drygt hälften åkermark) måste drivas som ett företag med koll på kostnaderna, menar Tom, som också är politiskt aktiv i Upplands Bros kommunstyrelse för moderaterna.

– Vi har ett förvaltaransvar gentemot hela bygden. Det här är en gammal familjegård på min frus sida.

Vi fikar i ett personalrum vid maskinhallen och den stora spannmålstorken medan Sönke lämnar över dokumentation: kartor, broschyrer, artiklar om fåglarnas nedgång i odlingslandskapet, en cd-rom.

– Bra, det här visar att det finns en tanke. Inte bara en gröna vågen-grej. Jag skulle också vilja se jämförande material. Ökar eller minskar bestånden här?

Innan vi åker väcker Tom tanken på ett samarbete med ornitologer om naturguidning runt Signhildsberg. Ams stora konferenscentrum Aske ligger inom gårdens marker, så här finns möjligheter.

REAKTIONERNA VARIT POSITIVA på alla gårdar som ingår ¬i pilotprojektet, konstaterar Sönke. Men det är särskilt viktigt att nå ut till de storskaliga jordbruken. Där kan även små förändringar få stora effekter.

– På ekologiska jordbruk är villkoren ofta ganska bra redan från början genom småskaligheten.

Sören Eriksson, miljö- och naturvårdsrådgivare på Hushållningssällskapet i Uppsala, håller med.

– Tom Slettengren har ett stort lantbruk och är en lokal nyckelperson, sådana lantbrukare vill vi gärna ha med. Fungerar mötena så bra som det verkar ha gjort här är vi på rätt väg.

Pilotprojektet i Uppland ska följas av ett sexårigt rikstäckande projekt med inventeringar av ett åttiotal gårdar årligen, förutsatt att Naturvårdsverket och Jordbruksdepartementet är med på noterna.

– Viktigast är att få ut rådgivningen. Att kunna koppla till befintlig kunskap: nya metoder som utvecklas.

I det högintensiva jordbruket är faktorer som obrukad mark, vattentillgång och betande djur bristvaror för fågellivet. Insatser för att underlätta kan vara sånglärkerutor, anläggning av småbiotoper, att så in fröblandningar som ger skydd och föda eller att anpassa åtgärder på åkrarna tidsmässigt.

– På ekologiska gårdar kan man till exempel putsa trädor lite senare för att lärkungarna ska hinna bli flygfärdiga. Man kan också gärna lägga in ett uppehåll på sex veckor mellan pustningarna, för det är den tid ett sånglärkepar behöver för att få en kull ungar på vingar. Konventionella jordbrukare kan istället skjuta på datum för första höskörd.

Inspirationen till projektet kommer från Storbritannien, där totalt 2 500 gårdar inventerats av fågelskådare sedan 1999. En enkät bland lantbrukarna visade att 93 procent anser sig ha haft nytta av rådgivningen och att 82 procent genomfört praktiska åtgärder.

Där har lantbrukarna också haft möjlighet till statligt stöd för vissa insatser, något som Sören Eriksson hoppas ska bli fallet även i Sverige.

– Det blir förstås en extra morot för lantbrukarna om de kan få någon tusenlapp för att så in en fröblandning som gynnar fågellivet i kantzoner.

FOTNOT Se även notis om odlingslandskapets fåglar på ”Nytt under solen”

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.