Sämre skydd för Amazonas
Den brasilianska skogsskyddslagen från 50-talet är hotad. Stora jordägare har länge drivit en välfinansierad kampanj för att göra den, som de säger, mer flexibel. De ser ut att lyckas, men knappast före Riokonferensen i juni.
LAGEN, CÓDIGA FLORESTAL, innehåller grovt sett två skydd. Den första delen kallas Reserva legal, ett slags naturreservat. På alla jordegendomar ska en del av den ursprungliga skogen bevaras. I Amazonasområdet ska 80 procent av skogen bevaras. På en annan viktig biotop, Cerradon, ett stäpplandskap med mycket stor biomångfald, ska 35 procent bevaras och i övriga landet räcker det med 20 procent skog.
Den andra delen är ett permanent skydd för speciellt känsliga områden. Vattendrag, sjöar och bergstoppar ska omges med en skyddszon på 30 meter. I ett hett klimat som det brasilianska där vattentillgången är fundamental är skyddet av vattendragen en överlevnadsfråga.
I den brasilianska kongressen är de stora jordägarna en stor grupp och en viktig maktfaktor. Det mest uppmärksammade kravet de drivit är att minska till hälften det område som betecknas som Amazonas och att inom detta mindre område tillåta att hälften av skogen huggs ner.
Opinionen både i Brasilien och utanför landet har varit mycket kritisk till att klotets största regnskog skulle hotas på detta sätt. Förslaget har bollats fram och tillbaka mellan senaten och deputeradekammaren i kongressen och till slut har man insett att denna förändring skulle se mycket illa ut.
I stället har jordägarna drivit fram ett nytt förslag som innebär att egendomar på högst 400 hektar helt ska slippa skydda skogen. Argumentet är att på så sätt hjälper man de mindre jordägarna. Detta håller inte småbrukarna själva med om. Igor Santas från de jordlösas rörelse (MST) säger att det är mycket bättre om staten i stället satsade på att lära småbrukarna hur man kan bedriva ett jordbruk där skogen respekteras.
– Det som kommer att hända är i stället att de stora jordägarna styckar upp sina egendomar i mindre och delar ut till familjemedlemmar.
Den statliga myndigheten för jordreformen (incra) har räknat ut att 30 miljoner hektar brasiliansk skog på detta sätt kan förlora sitt skydd, 20 miljoner av dem ligger i Amazonas.
Andra viktiga förändringar i det nya lagförslaget är att skyddszonen minskas från 30 till 15 meter och att det skall bli möjligt att återplantera skog med eukalyptus och oljepalm. Kontroversiellt är också att alla brott mot lagen begångna fram till 2008 får straffrihet. Det låter kanske inte så viktigt, men problemet är att stora jordägare ofta slipper straff för sina miljöbrott trots att enorma arealer illegalt avverkats i Amazonas. En officiell straffrihet nu skulle uppmuntra till nya brott framöver.
Just denna sista del är något som President Dilma Rousseff känt sig tveksam till, i valkampanjen år 2010 lovade hon uttryckligen att inte gå med på detta.
– Tyvärr är hon rädd för att ta strid och gå emot de stora jordägarintressena. Hon är för beroende av dem i andra frågor, säger Valmir Assunção, en av de parlamentariker som är emot förslaget.
Ivonete Gonçalves som arbetar för den brasilianska miljöorganisationen CEPEDES är mycket bekymrad över det nya lagförslaget. Hon ser ytterligare två problem. Det ena är att man skall kunna kvitta en avverkning i ett känsligt område mot att man bevarar skog i en annan del av landet.
Det andra är att man flyttar kontrollen från den federala nivån till delstaten, där jordägarintressena har ännu mer inflytande. I delstaten Bahia där hon arbetar har guvernören lagt allt ansvar i miljöfrågor på en person som har mycket nära kontakter med jordägarna. Just nu verkar företaget Veracel, som till hälften ägs av svensk-finländska Stora Enso, få rätt att fördubbla sina plantager av eukalyptus i delstaten.
Vad gäller skogslagen är hon mycket bestämd.
– Förändringen är mycket allvarlig. Den lag vi har nu är ganska bra, ändå huggs det mycket. Hur blir det inte då med denna nya lag? Det man borde gjort vore ju att skärpa lagen.
I juni kommer Brasilien att stå värd för FN:s stora miljökonferens Rio +20. Som hon ser det vore det skamligt om Brasilien samtidigt stiftar en lag som gör det möjligt att avverka ännu mer i Amazonas.
För Ivonete Gonçalves och många andra miljöaktivister är president Dilma Rousseff deras sista hopp. Hon kan nämligen vägra att skriva under lagen, lämna in sitt veto.
– Hon är vårt sista hopp att detta vansinne inte inträffar.
Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.