Ge bort en skarpare blick i julklapp i år, eller önska dig en. En kikare kostar visserligen en slant men den kan öka behållningen av naturupplevelserna under många år framåt.

1. en bra handkikare är det man först och främst bör satsa på, föreslår Robert Lager som är optikexpert på Naturbokhandeln i Stenåsa på Öland och som bidragit med råd till den här artikeln.

En handkikares viktigaste egenskaper anges med en sifferkombination, till exempel 8×42. 8 betecknar förstoringsgraden och 42 är storleken på objektivet (den främre linsen) mätt i millimeter. Det är inte säkert att en storförstoringsgrad (till exempel 10x) är att föredra, synfältet blir då smalare och det bli svårare att hitta motivet. Inte heller när det gäller objektivmåttet är det säkert att störst är bäst. Kikaren blir visserligen ljusstarkare ju vidare objektivöppningen är, men samtidigt tyngre att bära. Avvägningen här äralltså om man ska lägga störst vikt vid kikarens prestanda i dåligt ljus eller vid att den ska varalätt att ta med i alla sammanhang.

Såkallade pocketkikare har en objektivöppning på 20 mm ochväger drygt 200 gram. De något större kompaktkikarna (cirka 30 mm) brukar väga ett halvkilo och de fullskaliga handkikarna (40–50 mm) 800–900 gram. Tyngre kikare än så finns det ingen anledning för vanliga naturnjutare att släpa omkring på.

Det går att få tag på handkikare som inte kostar mer än omkring femhundra kronor, men för 1 500 kronor eller mer får man en betydligt bättre kikare.

2. skaffa en tub­kikare som komplement när du vill ägna mer tid åt exempelvis fågelskådning. Skillnaden är avsevärd mellan handkikarens kanske åtta gångers förstoring och tubkikarens upp till sextio gångers förstoring. Tubenbåde förhöjer upplevelsen ochökar dina chanser att se skillnad påarterna. På minussidan står högre vikt. Tubkikaren kräver ett stativ och ekipaget blir ganska otympligt; ingenting man bär med sig på hundpromenaden alltså, men en fantastisk tillgång vid stranden av en fågelsjö.

En annan avigsida är förstås priset. Man måste betala 5 000 kronor för en tubkikare av någorlunda klass, för 10 000 kronor och därutöver får man en riktigt bra optik, klarare bild.

Priserna avspeglar grovt sett tillverkningsland, från Kina, över Japan till det dyra Europa.

3. stativet till tubkikaren bör vara ett så kallat videostativ. Ett sådant är dels stadigt, dels tillåter det mjuka panoreringar i sidled för att följa exempelvis flygande fåglar. Benen ska vara så pass höga att de räcker för att få upp tuben i bekväm titthöjd. Ju mer man måste hissa upp stativets mittpelare desto känsligare blir tubkikaren för vind och annat rusk.

4. vårda din kikare väl. Lite diskmedel i en kopp vatten fungerar bra som tvättmedel. Använd en mjuk pappersnäsduk att torka med.

Fingeravtryck och fettfläckar på linserna bör tvättas bort så snart som möjligt, de kan annars etsas fast i glaset. Har man fått saltstänk på kikaren bör linserna sköljas innan man torkar av dem, annars kan saltkristallerna repa glaset. Är kikaren vattentät och gasfylld kan den spolas av under rinnande vatten. Eller lär av de inbitna havsfågelskådarna som brukar slicka saltet från linserna under blåsiga dagar i fält!

TILL SIST: Försök att göra en vana av att ta med kikaren ut!

”Bra funktion i dåligt ljus eller låg vikt, det är avvägningen.”

Långt borta och nära

Det är inte bara på långt håll de spännande upptäckterna finns. En lupp i fickan kan visa upp fascinerade syner alldeles framför näsan.

Fjärilskikare Påsenareårhar den genomsnittliga handkikarens närgräns förkortats avsevärt. Vissa modeller kan användas för att titta på föremål som bara är en halvmeter bort och fungerar alltså som ett slags distansluppar. De är mycket användbara om man vill skåda fjärilar, trollsländor och liknande utan att fånga dem.

Lupptäcktsfärd Ofta skaffar man lupp för att artbestämma växter, svampar, lavar eller småkryp av olika slag. När man ska skilja ljungblåvinge från hedblåvinge på den lilla taggen på frambenen behöver man helt enkelt något som vässar ens blick. Men det kan också vara ett äventyr att gå på lupptäcktsfärd i exempelvis barkspringorna på en ek utan anspråk på att artbestämma.

En duglig lupp får man förmindreäntvåhundra kronor. Undvik alltför hög förstoringsgrad, omkring 10x passar för de flesta ändamål.

I nödfall fungerar ett klassiskt knep: vänd din handkikare bak och fram så fungerar den som en lupp.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.