TRAKTORN SEGAR SIG UPP längs den branta skogsbilvägen. Högt uppe på Rösåsen, ovanför Dalälvens dalgång och kulturlandskap, far vi förbi skifte efter skifte med bondskog i smala strimmor över berget.

– Här är det! Avverkningen gjorde jag nu i vintras, säger Bonnie Nilzon och pekar ut i skogen omkring oss.

Nog syns det att skogsmaskiner har varit inne och tagit ut träd, men det är fortfarande en skog vi står i, om än lite gles och med gläntor där späda granplantor spirar i mossan. Bonnie berättar att han tog ut 40 procent av vedvolymen vid avverkningen. Det kan man inte ana när man ser de träd som står kvar.

Bonnie Nilzon är skogsbonde i byn Bodarna i södra Dalarna. Gården omfattar ­22 hektar åker och 70 hektar skog. Jordbruket drivs ekologiskt sedan länge och nu satsar Bonnie på att även sköta skogen med mer ekologiska metoder. Bonnie Nilzon arbetar enligt Naturkulturmetoden, framtagen genom många års forskning av den numera pensionerade professorn Mats Hagner vid SLU i Umeå.

I mycket handlar det om att göra tvärtom, i stället för lika stora träd i rader som avverkas alla på en gång tar Bonnie ut de ekonomiskt fullmogna träden med 15-20 års mellanrum och lämnar de mindre träden att växa sig stora i luckorna som uppstår. Fri­görande gallring kallas det. Målsättningen är att skapa en flerskiktad och olikåldrig skog. Gallringen görs med vanliga skogsmaskiner.

Varje träd som ska avverkas väljs ut med stor eftertanke. De grövsta stammarna har vuxit färdigt och kan tas bort och levereras som timmer av högsta kvalitet. Sjuka och skadade träd tas också bort, men döda träd lämnas för mångfaldens skull. Det mesta av lövträden lämnas också. Några stora träd ställs som evighetsträd. Bara de träd som ska avverkas märks ut, vilket gör det lättare att ta naturvårdshänsyn.

– Det blir en större effekt av de naturvärden som sparas om de kontinuerligt omges av skog i stället för hyggen, säger ­Bonnie Nilzon. Inte för att det finns så exklusiva naturvärden i mina skogar, som brukats i flera generationer, men det som finns – bäckar, surdråg, gamla träd och liknande, vill man ju vara rädd om.

Inför avverkningen bedöms grupper av träd tillsammans, vilka som kan avverkas, vilka som ska lämnas som nya dominanter och vilka som blir rekryter inför framtiden. Det kräver gott öga för skogen och stor kunskap. Bonnie märker också skog åt andra skogsägare som är intresserade av metoden.

– Men det är inte svårare än att en skogsägare kan lära sig att göra det här själv.

BONNIE ÄR EN VÄLKÄND profil inom Naturskyddsföreningen, tidigare länsförbundsordförande, länskonsulent och riksstyrelseledamot. Självklart är han engagerad för naturvård och biologiskt kunnig, ingen vanlig skogsbrukare kanske. Men han menar att detta nygamla sätt att se på träd och skogsbruk kan vara något för alla skogsägare.

– Önskan att slippa hyggen är nog drivkraften för de flesta som är nyfikna på ekologiskt skogbruk. Tankarna finns på många håll, men ännu så länge är det en väldigt liten rörelse, vi är färre än tio personer i landet som håller på med stämplingar för ekoskogsbruk.

När ett nytt hygge tas upp blir det stora inkomster för skogs­ägaren, men sen blir det inga inkomster alls under lång tid, bara kostnader för markberedning, plantering och röjning. Med ett kontinuerligt uttag av skogen kommer intäkterna jämnare och blir större genom att skogsbrukaren kan leverera virke av bättre kvalitet som ger bättre betalt.

– Min senaste avverkning gav ett netto på närmare 200 kronor per kubikmeter uttaget virke, vilket är ett mycket bra resultat, betonar Bonnie Nilzon. Att ta in en skördare i skogen kostar i dagsläget 175 kronor per kubik, och i genomsnitt fick jag in 370 kronor brutto. Jag sålde främst som timmer, men även en del som massaved och brännved. Totalt gav 2,5 hektar 60 000 kronor brutto.

Klena träd ger inget ekonomiskt utbyte i förhållande till avverkningskostnaden. Därför ger kalhyggen sämre netto, man tar ju bort alla träd och ersätter dem med nya.

– Det känns skönt att kunna lämna ett skogskapital kvar till mina barn när de behöver göra investeringar i framtiden, så är det nog för många skogsägare.

VID KALHUGGNING TAR MAN också kål på nästan alla småträd som står i skogen. I en vanlig blandskog kan det på en hektar finnas uppemot 35 000 småplantor, en lokalt anpassad rekryteringsbas för nya stora träd. I stället måste skogs­ägaren efteråt köpa in och plantera i snitt 2 500 plantor från en plantskola. Den ekologiske skogsbrukaren behöver bara sätta kanske en tiondel så många plantor genom att han släpper fram de befintliga småträd som står i gläntorna efter de uttagna träden.

¬- Här är några plantor jag satte i våras, direkt i mossan, utan markberedning. De verkar ha klarat sig bra, säger Bonnie nöjt.

Plantorna ser lite gråa ut eftersom de är sprutade med lim och sand som ett ekologiskt skydd mot snytbaggeangrepp.

– Snytbaggeangreppen kommer att minska med hyggesfritt skogsbruk, säger Bonnie Nilzon. Problemen med rotröta blir också mindre, mer död ved ger större konkurrens mellan olika vedsvampar.

En annan fördel är att man slipper försumpning av låglänta områden, som är vanligt på hyggen. Genom att ingen markberedning görs och marken hela tiden är beväxt så blir det heller inget större näringsläckage.

Kritiken från skogsnäringen mot det hyggesfria skogsbruket är massiv. Till stor del verkar den dock vara grundad på olika missuppfattningar och fördomar om metoden. Naturkultur blandas ofta samman med forna tiders blädning, där man också tog ut de grövsta träden men inte sörjde för någon återväxt. Men en tyngre invändning är att hyggesfritt skulle leda till sämre tillväxt i skogen.

– Det är en myt att de kvarstående träden inte skulle kunna sätta fart och växa snabbt även om de är gamla. Forskning har visat att det bara tar fjorton dagar för barren att ställa om till den nya situationen efter en avverkning, säger Bonnie Nilzon, men vedtillväxten dröjer ytterligare några år.

HYGGESFRITT ÄR OCKSÅ BRA ur klimatsynpunkt, enligt forskning från Naturgeografiska institutionen vid Lunds universitet. Ett vanligt kalhygge släpper ut uppemot 15 ton koldioxid per hektar det första året. Utsläppet avtar sen gradvis för att nå nollutsläpp efter cirka tio år. Men det är först efter 20 till 30 år som skogen har tagit upp lika mycket växthusgas som släppts ut av hygget. I hyggesfritt skogsbruk fortsätter nettoupptaget av koldioxid kontinuerligt.

Men om nu hyggesfritt är så lönsamt, naturvänligt och klimatsmart, varför ställer inte fler skogsägare om till ett mer ekologiskt skogsbruk?

– Tja, säg det. Det beror väl delvis på att alla skogstjänstemän har samma utbildning och i årtionden har fått lära sig samma sak. Det behövs nog en synvända, ett paradigmskifte i synen på skogen och skogsbruket. När jag har pratat om hyggesfritt på »Skogens dag« har det kommit fram äldre skogsmän som sagt att »så här har vi gjort i alla tider, men det säger vi inget om«.

I andra länder som Tyskland och England är liknande hyggesfria skogsbruksmetoder vanliga och i Schweiz är kalhyggen till och med förbjudna, liksom i de danska statsskogarna. I Sverige är skogslagstiftningen istället helt anpassad till kalhyggesbruket. Skogsstyrelsen har dock utvecklat en ny policy för hyggesfritt skogsbruk som medger att det »kan vara ett komplement till trakthyggesbruket på en begränsad del av skogsmarken«. Det är med andra ord inte olagligt att bedriva hyggesfritt skogsbruk så länge skogen inte blir för gles, så att virkesproduktionen blir för låg.

Bonnie håller kurser i hyggesfritt skogsbruk som väckt stort intresse. Rättviks kommun har antagit en ny policy som säger att det ska vara hyggesfritt i kommunens tätortsnära skogar. Flera andra kommuner i Dalarna har också visat intresse för att gå över till hyggesfritt, däribland Falun, Ludvika och Borlänge.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.