För tio år sen var det en kapplöpning mellan skogsbolagen om vem som kunde visa upp den bästa ekologiska landskapsplanen och vem som hade anställt flest skogs¬ekologer. I dag har dessa ”ekologer” anpassat sig till bolagens skogsskövlingsnorm. Återigen har skövlandet tagit överhanden, men nu mer i det fördolda. Allt oftare kan man höra skogsbolag, skogsägarföreningar och LRF tala om hur förträffligt deras miljötänkande är. Men verkligheten ute i skogen är en helt annan.

ÄNNU FINNS NATURSKOGAR kvar som innehåller hotade arter och höga naturvärden men som ingen av de ansvariga verkar vilja veta av, vare sig Skogsstyrelsen eller skogsbolagen. Myndigheten har lagt ner sitt letande efter nyckelbiotoper och skogsbolagen har inte längre kompetensen eller viljan att hitta dem. Nu är det avverkning som gäller. Det blir allt svårare för den ideella naturvården att rädda avverkningshotade skogar med nyckelbiotopskvaliteter. Skogsstyrelsens definition av en nyckelbiotop har slutat att tillämpas. I dag är det en subjektiv bedömning som gäller och denna får bara göras av myndighetens personal. I två klockrena fall som jag har upplevt det senaste halv¬året har Skogsstyrelsen nekat till att klassa skogar som nyckelbiotoper, trots att de uppfyller alla de kriterier som ställts upp för nyckelbiotoper. I Härjedalen hittade vi flera rödlistade/hotade vedsvampar i en skog tillsammans med ett flertal signalarter, uppdelade på 25 fynd för tolv olika arter. Det andra fallet är i södra Dalarna, där en skog som ska avverkas har mer än 50 olika växtplatser för 13 olika signal- eller rödlistade arter.

Nyligen hittade vi ännu en okänd nyckelbiotop på bolagsmark i Dalarna. På fler än 100 platser hittades 37 olika rödlistade arter och signalarter. Troligen kommer inte skogsbolaget att stoppa denna avverkning om inte Skogstyrelsen klassar området som nyckelbiotop.

Det är ju bara den ideella naturvården som fortfarande följer definitionen för ordet nyckelbiotop, medan makten att göra bedömningen ägs av Skogsstyrelsen. Myndigheten har nu ett enormt ansvar att axla för att vi ska nå miljömålet ”levande skogar”, men man frågar sig om de har ryggrad nog att våga ta det ansvaret?

Sebastian Kirppu, skogsinventerare, aktiv inom Naturskyddsföreningens skogsnätverk.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.