Vi sitter mitt i den föreslagna nationalparken Rajaji i nordvästra Indien. Naturvänner och myndigheter har försökt bilda parken i mer än 20 år, för att skydda ett av de små skogsområden som fortfarande finns kvar.Van Gujjarerna är en liten minoritetsgrupp som vandrar med sina bufflar mellan vinterbete i parken och sommarbete högre upp i Himalaya. De har levt i området i flera hundra år, hamlat träden i skogen som foder åt sina bufflar och byggt sina hyddor längs de torra flodfårorna. Ändå har de ingen formell rätt till landet och skogen. Skogslagar i Indien säger att den mark som blir reservat inte får användas. Därför måste Gujjarerna flytta ut ur skogen om den ska bli nationalpark. Som kompensation erbjuds de en plätt land där de kan bli bofasta och odla. Van Gujjarernas kultur kretsar kring djuren och skogen. De har ingen tradition att odla. Som bönder förlorar de sina livsmönster. Deras kultur går under.Det går en järnväg och flera vägar genom den föreslagna parken. Skogen hotas av folk som tar tåget från staden Derha Dun och hämtar ved. Nästan lika enkelt är det att köra in med en lastbil och hugga timmer. Skogsvaktarna är lätta att muta.Men det finns en ljuspunkt. Van Gujjarerna vill och kan skydda sin skog. Genom stöd utifrån (bland annat från SNF) har de lärt sig att läsa och skriva, att förstå lagar och regler och att argumentera för sin sak. De vet att de har rättigheter och att deras närvaro bidrar till att skydda skogen. Av alla som värnar om skogen är Van Gujjarerna de som har est att förlora om skogen försvann, utan Van Gujjarerna är skogen också dömd att försvinna, nationalpark eller inte. Van Gujjarerna värnar om naturresurser som de använder och är beroende av men som de inte formellt äger. Rätten att få behålla traditioner och kultur som utvecklats i nära samband med naturen är, eller borde i alla fall vara, en fundamental del i strategin för att skydda natur och biologisk mångfald.

Text: Björn Hansson, internationell chef, SNF

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.