De senaste åren har staten satsat hundratals miljoner extra på att skydda värdefulla skogsområden. Länsstyrelserna, som ska göra jobbet, har också fått öronmärkta pengar för personalförstärkningar. Trots det har fyra län i landet inte lyckats skydda mer skog än tidigare, utan tvärtom. Det visar en granskning som Sveriges Natur har gjort.

De fyra län som inte hänger med i den statliga storsatsningen på skogsskydd är Västra Götaland, Skåne, Blekinge och Gotland. Mest dramatisk är förändringen på Gotland. Där tycks det ha blivit tvärstopp. Brottet i kurvan sammanfaller med den nuvarande landshövdingens tillträde för tre år sedan.

– Landshövdingen vill inte ha några konflikter med markägare, säger Per Hansson på länsstyrelsen i Visby. Blir det protester vägrar hon skriva på besluten.

– Vi har 40 reservatsärenden som ligger oavslutade. Vi kommer inte längre.

Landshövding Lillemor Arvidsson verkar främmande för den statistik som visar att arbetet med naturreservat i hennes län stannat upp.

– Jag är minst lika intresserad som alla andra att bilda reservat, säger hon till Sveriges Natur. Jag kan inte erinra mig att jag stoppat särskilt många ärenden.

Däremot säger sig Lillemor Arvidsson vid några tillfällen ha ingripit när tjänstemän gått för snabbt fram och drivit ärenden utan att informera markägarna tillräckligt noga i förväg.

På frågan om hon i något läge kan tänka sig att driva igenom ett reservat mot markägares vilja svarar hon:

– Det vet jag inte än. Så långt som möjligt vill jag att vi ska komma överens.

Situationen på Gotland illustrerar något som Sveriges Natur pekade på redan vid vår förra granskning av länsstyrelsernas arbete med att skydda skog, hösten 1999. Utan stöd från landshövdingen och länsledningen går arbetet trögt. I passiva län blir det färre reservat, oavsett naturvärden. Det konstaterade också Riksrevisionsverket i en granskning 1999.

Årets granskning visar att skillnaderna mellan länen fortfarande är stora. Det framgår också av hur länen använt de pengar till personalförstärkningar på naturvårdsområdet de fått av staten. Alla län har fått lika mycket pengar, och alla län har inrättat nya tjänster. Men i vissa län har pengarna räckt till mer än två tjänster, i andra bara till en. Och det är inte de län som ligger sämst till som anställt flest nya handläggare.

Förra gången kunde vi visa att fem län inte lyckats skydda ens en tusendel av sin skogsmark under åren 1992-1997, medan andra hunnit med fem eller tio gånger mer. Den här gången har vi tittat på vad länen åstadkommit under åren 1998-2000. Med undantag för de fyra nämnda länen har det skett en uppryckning över hela landet.

Vilket inte är så konstigt. Det statliga anslaget för reservat, som legat strax under 200 miljoner under större delen av 1990-talet, höjdes rejält 1999 och är i år uppe i 500 miljoner per år. Tanken är att det ska ligga kvar på den nivån till år 2008. Då ska ytterligare 250 000 hektar värdefulla skogar med rikt växt- och djurliv vara skyddade, främst i Syd- och Mellansverige. Allt enligt ett riksdagsbeslut från 1998.

Trots att tempot höjts finns det fortfarande skäl att sätta frågetecken för om riksdagens mål kommer att nås. För även med den takt länsstyrelserna hållit de senaste åren skulle det ta 40 år att skydda 250 000 hektar skog.

Vissa län skulle behöva betydligt längre tid än så för att klara sin del. Några av de län som hamnade i botten av listan 1999 ligger kvar där även om de ökat tempot betydligt. Det gäller Jönköping, Kronoberg och Värmland. Östergötland och Kalmar har lyft sig ännu mer och ligger nu på den övre halvan av listan.

– Det är bra att många län ökat tempot, säger SNFs skogshandläggare Jonas Rudberg. Men det behövs ytterligare tjänster om inte fler värdefulla skogar ska avverkas innan de får skydd.

– Visst prioriterar länen olika, säger Björn Risinger, chef för Naturvårdsverkets naturresursavdelning. Dessutom är det ett allmänt bekymmer att många län släpar efter med att slutföra ärenden, att fatta beslut om reservat.

– Men jag tycker det är för tidigt att säga att vi inte kommer att nå målet. Det är ju inte bara statens pengar som ska klara hem de 250 000 hektaren. Vi hoppas också på kommunala reservat och på en rejäl areal skyddad skog på statliga Sveaskogs marker.

Sveriges Naturs granskning bygger på statistik över beslutade naturreservat. Det missgynnar län som prioriterar inköp av mark för framtida reservat, men som är dåliga på att slutföra ärendena och rapportera till naturvårdsverket. Tittar man på hur mycket mark länsstyrelserna lyckats köpa in blir bilden delvis en annan än den som redovisats här. Men Gotland ligger i botten även på den list

Så långt har länen kvar till målet
Riksdagens mål är att ytterligare 250 000 hektar skog ska skyddas inom tio år. Det innebär att omkring två procent av den produktiva skogsmarken (utanför fjällregionen) blir fredad. Tabellen visar hur lång tid det skulle ta för länen att nå tvåprocentsgränsen om man fortsätter att arbeta i samma takt som under åren 1998-2000. Högra spalten visar som jämförelse motsvarande tabell från vår förra granskning, baserad på vad länen åstadkom under åren 1992 – 1997.

Så långt har länen kvar till målet
Riksdagens mål är att ytterligare 250 000 hektar skog ska skyddas
inom tio år. Det innebär att omkring två procent av den
produktiva skogsmarken (utanför fjällregionen) blir fredad.
Tabellen visar hur lång tid det skulle ta för länen att
nå tvåprocentsgränsen om man fortsätter att arbeta
i samma takt som under åren 1998-2000. Högra spalten visar
som jämförelse motsvarande tabell från vår förra
granskning, baserad på vad länen åstadkom under åren
1992 – 1997.

1998-2000
1992-1997
Mindre än 10 år:StockholmVästmanland
Mindre än 10 år:Stockholm

10- 50 år:
Uppsala
Södermanland
Östergötland
Kalmar
Gotland
Halland
Västra Götaland
Örebro
Gävleborg
Västernorrland

10 – 50 år:
Blekinge
Uppsala
Halland
SkåneVästra
Götaland

50-100 år:
Jönköping
Kronoberg
Blekinge
Skåne

50 – 100 år:Västernorrland
Västmanland
Kronoberg
Gävleborg

Mer än 100 år:
Värmland

Mer än 100 år:
Örebro
Kalmar
Östergötland
JönköpingVärmland
Södermanland

Tillgänglig statistik gör det inte möjligt att ta fram siffror
för fjällskogslänen Dalarna, Jämtland och Västerbotten.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.