Vad har ni på gång?

– I juni ska vi ha en skogskurs och lära fler att söka efter nyckelarter i hotade skogar. Vi planerar också en kurs för markägare i hygges­fritt skogsbruk. Men mest bråkar vi med skogsbolagen kring olika avverkningar.

Dalarnas län är sämst i klassen vad gäller naturhänsyn vid avverkningar. För hela landet är det 37 procent av hyggena som inte följer skogsvårdslagens krav, i Dalarna är siffran 47 procent.

– Det är synd att skogstyrelsens tjänstemän inte får göra sitt jobb. De är som bakbundna, sitter mest på kontoret och är sällan ute och kontrollerar avverkningsanmälningar. Att den statliga skogsmyndigheten ska hålla koll på att lagarna följs är väl det minsta man kan begära.

Men Dalarna har inte heller någon framskjuten position när det gäller skogsskydd.

– Är pengarna slut så är de, även om tjänstemännen på länsstyrelsen jobbar på så gott de kan.

Hur orkar du fortsätta kämpa?

– Jag är en desillusionerad gammal tant som har fått nog. Men jag blir så förbannad på att bolagen får avverka hur, var och när som helst utan att någon reagerar. För mig är skogen en ödesfråga. Ska vi i glesbygden bara vara råvaruproducenter eller ska vi satsa på att bli ett trevligt ställe att bo på. För det går spikrakt nedåt i skogen, vi får allt större områden med plantageskog och allt mindre plättar med

riktig skog.

Hur skyddar man skog effektivt?

– Det gäller att vara aktiv, vara ute i skogen, ordna kurser, prata med bolagen och privata markägare, men framförallt att sätta lite press på skogsstyrelsen.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.