Här står skolan mitt i byn, granne med kyrkan och konsumbutiken.  Klungor av röda hus ligger utsprida över vidsträckta fält med utsikt mot Siljan och blånande berg i fjärran. Det är vackert på Sollerön, men den grupp människor som samlas vid en åker bakom skolan har annat i blick. Det är odlingsgruppen vid Sollerö skola och förskola som är på plats, en grupp föräldrar som åtagit sig att odla grönsaker och potatis till Solleröbarnens luncher. På bilderna här bredvid har vi hunnit fram till augusti och den första skörden, när reportaget skrevs är det ännu i början av juni och såtid.

OLA BÄLTER KOMMER med traktor och potatissättningsmaskin. Ana Stenberg har med sig 225 kilo sättpotatis från en lokal odlare. Ylva Grudd har hämtat sex kilo sättlök på posten, i jackfickan har hon några påsar med små, små frön av kålrabbi. Snart är arbetet i gång.

Ola plöjer upp ”vallar” med potatissättaren för att grönsakerna ska få en bra miljö att växa i. Sedan sätter föräldrarna och deras barn i gång att plantera lök, 150 löpmeter av vardera gul- och röd lök. Här odlas dessutom morötter, kålrot, kålrabbi och rödbetor. Löken sätts för hand, men de 600 löpmetrarna morötter ska sås med en handdragen liten såmaskin.

– I år gör vi ett litet försök med kryddor och mangold också, säger Ylva Grudd. Men det är lite knepigt med exempelvis sallad, som kräver vattning och skörd på sommaren. Palsternacka går inte heller så bra, den utvecklas för långsamt.

Marken till odlingarna får de låna av skolans närmaste granne. Som överallt på Sollerön är jordmånen en bördig, kalkhaltig och finkornig, men stenig morän.

– Det är bra odlingsjord och stenarna binder värme, säger Ylva Grudd. Men till nästa år ska vi vara på ett nytt ställe. Där bryter en annan förälder som är bonde trädan åt oss i år med säd och sen ska vi så gröngödslingsväxter som myllas ned. Det gäller att få till en bra växtföljd, man kan inte odla samma sak på ett och samma ställe hela tiden.

TRE TILL SEX GÅNGER under sommaren kallar odlingsgruppen till rensningskväll. Då drar barn och föräldrar upp ogräs, fikar tillsammans och ser efter hur det växer på åkern. Det brukar vara god uppslutning även kring denna annars kanske trista syssla.

– Våra barn ska ha bra ekologiska grönsaker, säger Ana Stenberg. Jag kommer från storstan från början och tycker det är kul att vara med här. Faktiskt är det ganska meditativt att rensa ogräs.

En annan av föräldrarna, Tatjana Summermatter, håller med.

– Som förälder vill man att barnen ska ha bra ekologisk mat, och inte bara grönsaker. Byns jägare ger av sitt byte till skolan och därtill har skolan en ”pedagogisk ko” inhyst hos en ekobonde på ön.

Tatjanas son Elias i trean tycker att de har väldigt bra och god mat på skolan. Han berättar också att de har en regel i skolmatsalen att barnen alltid måste ta minst tre olika sorters grönsaker på salladsbordet. Han tycker grönsakerna är goda, men gillar däremot inte fisk, vilket de som tur är inte får så ofta.

Lisa, som går i tvåan, är stolt över att vara med och odla sin egen skolmat, och Frida Grudd, som går i sexan, är orolig för hur det ska bli när hon börjar högstadiet inne i Mora. Inte kan de väl ha lika god skolmat där?

Både skol- och föreskoleköken på Sollerön är Kravcertifierade. All mat som serveras de 115 eleverna på skolan och de 65 barnen på dagis är ekologisk. Utöver det egenodlade används så långt det är möjligt råvaror från lokala leverantörer. Just den här dagen serveras hamburgare med klyftpotatis och grönsaker. Köttet kommer från Siljans Chark i Mora, potatisen är deras egen, liksom det mesta på salladsbordet.

– Det är klart att det blir ett visst merarbete, säger Maria Jonsson, ekonomibiträde och kock på Sollerö skola, men det tar vi gärna. Vi tvättar rotsakerna själva i grovköket, men skickar iväg en del till skalning hos ett lokalt företag som har en bättre skalmaskin än vår.

När vi tittar efter i jordkällaren finns flera lådor potatis kvar sedan förra året, och lite kålrötter. De 300 kilo morötter som skördades ifjol tog slut vid jul, men det var ett väldigt dåligt morotsår, med bara hälften av den normala skörden.

– Vi kämpar för att ha minst nio sorters grönsaker i salladsbuffén varje dag, säger Maria Jonsson.

I det här skolköket görs allt från grunden, inga pulversåser och mixer här inte.

– Vi gör vår egen sylt här. Barnen har i läxa att leverera två liter bär till skolköket varje höst, en liter lingon och en liter blåbär eller hallon. Och det fungerar faktiskt väldigt bra. Barnen är också med och hämtar i jordkällare och lökförråd. Sollerö fruktodlarförening bidrar med äpplen. (Ön stoltserar med en tre kilometer lång äppelträdsallé längs byvägarna, Sveriges längsta!)

Målet för skolodlingen är att ge barnen en inblick i hur maten odlas, förvaras och till slut hamnar på tallriken. När eleverna själva deltar i odlingen uppskattar de skolmåltiderna mer.

De problem som finns heter central matsedel och central inköpspolicy. Att köpa på orten av lokala producenter och odla eget kommer lätt i konflikt med kommunens upphandlingsregler.

– Ibland är det kamp för att få köpa det vi vill ha, vi förhandlar med kommunens kostchef. Men på olika sätt kommer vi runt det mesta av upphandlingsreglerna, det vi odlar själva eller får gratis hamnar ju liksom utanför, säger Marianne Louko, som är ansvarig för skolköket och den som en gång tog initiativ till skolodlingarna.

Det skolköket köper in är främst smör, mjölk, bröd, griskött, fisk och kompletterande grönsaker när något tar slut, allt är naturligtvis Kravgodkänt.

– Barnen växer upp på den mat jag lagar. De äter frukost, lunch och mellanmål här. Det är mitt största ansvar. Jag vill ge dem bra och giftfri mat, säger Malin Rask som är kock på förskolan.

Skolan behöver inte följa den centrala matsedeln till punkt och pricka, det går bra att ta eget älgkött i stället för nöt.

Jaktlagen på Sollerön jagar älg i bybornas skogar på fastlandet. Då händer det att älgar flyr över till Sollerön. Allt som skjuts på ön tillfaller skolan, liksom trafikskadat vilt. En lokal slaktare tar hand om djuren och levererar styckat och malet kött efter önskemål.

– Vi får mellan tre och fem älgkalvar per år. Det brukar räcka hela året, säger Marianne Louko. Det är sällan vi köper in något kött. Skolans köttko slaktas även den lokalt och levereras till skolköket.

SOLLERÖ SKOLODLINGAR har funnits sedan 1998. Initiativet kom från skolan, men det är föräldrarna som står för merparten av arbetet och barnen som skördar. Odlingsgruppen består för närvarande av ett tiotal föräldrar. Antalet varierar allt eftersom barnen växer upp och slutar i skolan på Sollerön, samtidigt som nya kommer till. De nya lär av de gamla, på så sätt kan kontinuiteten upprätthållas. Det är ju en fördel också med föräldrar som har åkermark till övers, eller en traktor stående i garaget.

– Det finns kanske en unik social sammanhållning här på Sollerön, som gör att folk ställer upp för varandra och för sina barn. Men jag tror att ett sådant här projekt går att genomföra lite var som helst på landsbygden, säger Ylva Grudd.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.