STRANDEN, DENNA TUNNA strimma av mittemellan, har alltid lockat människor. Men om allt fler slår sig ner i strandnära lägen försvinner möjligheten för oss andra att ströva fritt längs gränslinjen mellan land och vatten, göra strandfynd och läsa av det rika livet där i kanten.

Strandskyddet blir därför allt viktigare. Det är reglerat i miljöbalken, som anger ett generellt strandskydd inom hundra meter från stranden. Där är det förbjudet att bygga hus och anlägga bryggor, stängsel och annat på ett sådant sätt att allmänhetens tillträde till stranden försvåras eller naturen hotas. Det är också förbjudet att bygga om sjöbodar till fritidshus och liknande.

Men var sjunde byggnad i Sverige ligger inom 100 meter från en strand. Vi har enligt SCB totalt sett hela 385 000 kilometer strandlinje i landet. Tio procent av denna sträcka är bebyggelsepåverkad. Mest är det i Stockholm, 26 procent, och minst i Norrbotten, där siffran är fyra procent.

Ett tecken på att strandskyddet försvagas är det växande antalet strandskyddsdispenser (undantag från strandskyddet). Mellan 2003 och 2006 ökade antalet beslut om dispenser med 40 procent till drygt 4 500 om året. Endast fyra procent av besluten var avslag. Stockholms län leder ligan med 869 dispenser 2006. Västra Götaland var tvåa med 593 dispenser. I ungefär 200 fall om året upphävs därtill strandskyddet och ersätts av detaljplaner.

? Det är som en skyddsvall brustit i dispensgivningen, säger Oscar Alarik, Naturskyddsföreningens miljöjurist. Kommunerna tillämpar ofta reglerna felaktigt och tillsynen från länsstyrelserna och Naturvårdsverket har stora brister. Det stora exploateringstrycket ställer stora krav på att en ny lagstiftning blir tydlig och robust och att tillsynen förbättras.

NORRTÄLJE ÄR EN skärgårdskommun med en lång och till stora delar bebyggd kust. I Norrtäljeviken är mer än hälften av stränderna redan exploaterade, i kommunens mellanskärgård cirka en tredjedel. Under hösten 2007 rasade en intensiv strandskyddsdebatt i Norrtelje tidning.

Roland Larsson, vice ordförande i bygg- och miljönämnden, inledde debatten med att kräva att strandskyddet görs till en rent kommunal angelägenhet och att markägarna ska ersättas för inskränkningar i byggrätten, på samma sätt som ersättning utgår till skogsägare vid bildandet av naturreservat. Det skulle bli tillåtet att bygga närmare stranden om allmänhetens rätt till fri passage kunde garanteras.

REAKTIONERNA BLEV starka. Roslagens naturskyddsförening varnade för att en kommunalisering av strandskyddet skulle leda till en omfattande privatisering av stränderna.

? Det är oroväckande att byggnadsnämndens politiker inte verkar vara bekanta med gällande lagstiftning. Att dessutom kräva att fastighetsägarna ska få bygga på alla stränder som ligger utanför av kommunen särskilt utpekade områden är ett slag i ansiktet mot friluftslivet, säger föreningens ordförande Jessica Eisenring.

Miljöjuristen Tomas Beckman arbetar åt Naturskyddsföreningen i Stockholms län med att granska och överklaga strandskyddsdispenser. Under förra året gjordes tio överklaganden. Ett par ärenden har föreningen vunnit, men de flesta är inte avgjorda än.

? De allra flesta av dispenserna är okontroversiella, utbyggnader av gamla hus och liknande, säger Tomas Beckman. Lucktomter kan vara knepiga att bedöma. Det kan vara enkelt att medge byggnation på en tomt som är omgiven av bebyggelse, men ibland kan den obebyggda tomten vara det enda stället där allmänheten kan komma ner till vattnet.

Ofta är dispenserna dåligt motiverade, enligt Tomas Beckman. Om kommunen säger nej så finns det ofta ett tydligt skäl, men om man säger ja till strandbygget så motiveras det ofta inte alls. Det gör besluten svåra att överklaga. Hänsyn till växt- och djurlivet, som fördes in lagen 1994, har inte alls slagit igenom i den praktiska tillämpningen.

? Dispenserna beviljas av byggnadsnämnden, där man inte har någon biologisk kompetens.

Men det stora problemet är enligt Tomas Beckman de större exploateringarna där man upphäver strandskyddet helt och hållet genom en detaljplan. I de fallen ansöker kommunerna till länsstyrelserna, som fattar beslut som inte kan överklagas av Naturskyddsföreningen.

? Egentligen är strandskyddet inte lämpat för en kommunal hantering. Strandskyddet är ett riksintresse, byggnadsnämnden verkar bara inom den egna kommunen och ser inte vad som sker i grannkommunerna, att tusen nålstick totalt sett ger stor exploatering.

Sveriges kommuner och landsting vill tvärtom låta kommunerna bestämma själva om strandskyddet, förutom i områden som är klassade som riksintressen. Organisationen vill ha en generell bestämmelse om att lämna strandkanten fri, men inte med några fasta gränser som i dag.

REGERINGEN HAR I en departementsskrivelse nyligen lämnat ett förslag till strandskydd som i stort gör som Sveriges kommuner och landsting vill. Det nya är att kommunerna får möjlighet att planera bort strandskyddet genom den kommunala översiktsplanen. Så kallade ?områden för landsbygdsutveckling? får läggas ut, med det enda syftet att upphäva strandskyddet. Områdena får omfatta någon eller några procent av stränderna i kommunen, men genom att varenda liten bäck räknas in blir det ändå stora områden.

Strandskyddsdispens eller detaljplan kommer att behövas även i fortsättningen för att upphävandet av strandskyddet ska få rättsverkan. Men de nya ?landsbygdsutvecklingsområdena? i översiktsplanerna blir starkt styrande genom att de kommer att utgöra ett särskilt skäl för att medge dispenser och upphäva strandskyddet.

Naturskyddsföreningens miljö¬jurist, Oscar Alarik, är skarp i sin kritik:

? Vad man i princip gör är att ge ett fribrev till alla kommuner att göra sig av med strandskyddet som de behagar i stora delar av sina kommuner. Förslaget är ett allvarligt slag mot allemansrätten.

ÖVER HELA LANDET kommer strand¬skyddet att kunna upphävas genom beslut i översiktsplan, med undantag för kusterna i södra Sverige upp till Uppland, runt Öland och Gotland samt vid Höga kusten.

Översiktsplaner är svåra att överklaga, anser Oscar Alarik, både för markägare och för Naturskyddsföreningen. De är inte rättsligt bindande, men blir ändå väldigt styrande för dispensgivningen. Nu kommer också dispenserna att bli en rent kommunal historia, tidigare har länsstyrelserna kunnat ta besluten om de så velat.

Myndighetskontrollen blir svagare, länsstyrelserna ska bara granska lagligheten i ärendena, inte om dispenserna bidrar till att uppfylla syftet med strandskyddet. Naturvårdsverket mister rätten att överklaga. Medan Naturskyddsföreningen faktiskt får utökad talerätt mot upphävande av strand¬skydd.

? Med det här förslaget hamnar ett stort ansvar på Naturskyddsföreningen att överklaga olämpliga strandskyddsdispenser, säger Oscar Alarik. Länsstyrelserna kommer att blir bakbundna, och Naturvårdverket förlorar helt sin granskande och övervakande roll.

Länsstyrelserna har tidigare också kunnat besluta om utvidgat strandskydd upp till 300 meter från stranden. Dessa utvidgningar försvinner nu efter år 2014. Nya utvidgade strandskyddszoner kan införas, men vägen dit blir mycket krånglig.

En annan försämring är att förbudet att göra om sjöbodar och liknande till bostäder tas bort. Nu heter det bara att ?byggnader inte får ändras på ett sådant sätt att de väsentligen hindrar allmänheten från att färdas fritt i strandområdet.?

? En tydlig regel blir otydlig, säger Oscar Alarik.

Regeringen tycks anta att kommunerna plötsligt klarar balansen mellan exploateringskrav och byggande å den ena sidan och miljön och friluftsintresset å den andra. Något stöd för detta finns inte, enligt Oscar Alarik. Kommunerna är bevisligen alltför frikostiga med dispenser och utfärdar ofta dispenser på olagliga grunder.

? Regeringen har förespeglat att det skulle komma ett förslag där man lättade på bestämmelserna i glesbygd men gjorde det striktare i hårdexploaterade delar. Men vi kan inte i förslaget se några som helst strängare regler någonstans, avslutar Oscar Alarik.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.