EN DAG I APRIL i år samlades en grupp människor för att de­mon­strera utanför World Trade Center i Stockholm. Målet för protesten var Stora Ensos huvudkontor, och den verksamhet som bolaget bedriver i Brasilien.

Det började 1991 som ett miljöprojekt. Odlad eukalyptus skulle minska trycket på de kvarvarande resterna av atlant­regnskog längs Brasiliens kust och försörja lokala sågverk med råvara. Snart visade det sig vara något helt annat. Företaget Veracruz Florestal ertappades 1993 med att meja ned regn­skogen med grova kedjor spända mellan två bulldozers. Marken planterades sedan med eukalyptus. Miljömyndigheterna stoppade tillfälligt verksamheten och saken fördes till domstol.

Förra året, 15 år efter händelsen, döm­des företaget, som nu heter Veracel, av en federal domstol att betala 8 miljoner euro i böter och att dessutom återplantera regnskogsträd på 47 000 hektar.

1998 steg det svenska skogsföretaget Stora in i handlingen. Veracel Celulose bildades som ett bolag samägt mellan Aracruz Celulose, Brasiliens största mas­saföretag, och Stora, som i dag är svensk-finska StoraEnso, världens största papperstillverkare. Avsikten var att bygga en pappersmassafabrik för att processa eu­kalyptusen till pappersmassa.

2005 STOD EN HYPERMODERN fabrik färdig med kapacitet för att tillverka cirka 1 miljon ton pappersmassa om året, världens då största massafabrik. Pappersmassan vidareförädlas i koncernens pap­persbruk i Sverige, Finland och Kina.

I dag finns mer än 450 000 hektar eukalyptusplantager i delstaten Bahia. Där blir träden avverkningsmogna på mellan fem och sju år, istället för 70-100 år som i Sverige, vilket gör att man kan få mångdubbelt mer vedråvara från varje hektar mark än vad man får här hemma.

Veracel planerar nu för en utökning av odlingsarealen med ytterligare 110 000 hektar och för en ny massafabrik med en kapacitet på 1,5 miljoner ton om året. Finanskrisen gör visserligen att investeringen skjutits upp, men planeringen fortgår.

Med konstgödning kan eukalyptus odlas även på magra jordar. Träden har djupa rötter som förmår finna vatten även i torra områden. De första åren är plantorna känsliga för angrepp och od­lingarna besprutas hårt med insekts-, svampmedel.

DE INTENSIVODLADE PLANTAGERNA i täta rader beskrivs ofta som ”gröna öknar”.

En ny rapport från den lokala miljö­organisationen CEPEDES framför tung kritik mot företaget.

– Lokalbefolkningen i närheten av plantagerna har berättat att vattnet försvunnit ur floder och dammar, att be­kämpningsmedel läcker ut i vattendragen och att biologisk mångfald går för­lorad, säger Winnie Overbeek, en av författarna till rapporten.

João Alves da Silva Neto, miljöåklagare i staden Eunápolis i Bahia, har dragit Veracel inför domstol i ett antal fall och åtalar också delstatens miljömyndighet för vanskötsel av ämbetet när olika tillstånd delats ut till företaget. Åklagaren fann att flera politiker i stadsfullmäktige fått bidrag av Veracel till sina valkampanjer mot att de lät bli att begränsa arealerna för eukalyptus­odling. Företaget anklagas också för att undanhålla skatt och att ge mutor.

João Alves da Silva Neto kritiserar också det faktum att plantagerna slår ut den lokala livsmedelsproduktionen. ”Vi kan inte kalla det skogsbruk, det är rena monokulturer och vi kan inte äta eukalyptus”. Bönderna pressas på olika sätt till att sälja eller arrendera ut sin mark.

Sedan Veracel närmat sig gränsen för hur mycket eukalyptus man har tillstånd att plantera har man i ökande utsträckning börjat med ”outscourcing” av olika slag. Bönderna övertalas att börja odla eukalyptus på sina egna marker, eller att upplåta sina marker till företaget för en begränsad tid. Men eukalyptusen går inte att kombinera med jordbruk av annat slag och den påverkar marken så mycket att det i stort sett är omöjligt att konvertera tillbaka till livsmedelsproduktion senare.

– Outsourcing är en smart företagsstrategi för att till varje pris öka od­lingsarealen av eukalyptus utan att be­höva köpa mer mark, säger Winnie Overbeek. Företaget tar inte ansvar för de problem som uppstår.

I avtalet med företaget skrivs också in att en bonde inte får sälja mer än 3 procent av sin trädskörd till någon annan än Veracel.

– Just nu finns dock en möjlighet ­till förändring, sammanfattar Winnie Over­­beek. Veracels löften i början av 90-talet om arbetstillfällen och utveckling har inte förverkligats. Det finns en tilltagande frustration hos lokalbefolkningen. Så även hos Veracels arbetare som nyligen protesterade fackligt mot låga löner, hårda arbetsvillkor och konkurrens från outsourcing.

Den pågående statliga jordreformen som fördelar mark till jordlösa har gått i stå, enligt Winnie Overbeek, eftersom den har låg prioritet hos myndigheterna, i kontrast till de offentliga medel som satsas på att underlätta för nya plantager. Det finns allt mindre mark tillgänglig att dela ut till de landlösa och till allt högre priser. Nyligen inledde femtonhundra familjer från MST, den största organisationen bland de landlösa i Brasilien, en jordockupation på Veracel-mark i Bahia. Deras krav är att eukalyptusodlingarna måste begränsas för att jordreformen ska kunna genomföras och för att livsmedelsförsörjningen inte ska hotas.

VERACEL FICK I MARS 2008 ett FSC-certifikat för sina plantager. Det väckte starka reaktioner från miljöorganisationer runt om i världen. 347 formella klagomål gentemot Veracel lämnades in av olika parter till certifieraren SGS Qualifor, innan Veracel fick sitt certifikat. Klagomålen handlade om mark­rättigheter, miljöförstöring, vattenbrist och förstörelse av naturområden.

– Veracel borde aldrig ha fått något certifikat, säger Winnie Overbeek. Det fanns ett stort antal formella klagomål. Processen var helt sluten, olika intressenter hördes inte. Certi­fikatet delades också ut bara några dagar innan ett utvärderarteam från FSC skulle börja sitt arbete. Utvärderingen visade sedan att certifikatet stred mot FSCs regler på en rad punkter.

Som en respons på den massiva kritiken ålade certifieraren SGS Qualifor sig själv ett globalt moratorium för nya FSC-certifikat. Det har nu, efter omfattande utbildningar av certifierare återtagits.

Stora Enso har också storskaliga euka­lyptusplantager i delstaten Rio Grande do Sul, på gränsen mot Uruguay. Även i södra Kina planterar företaget eukalyptus i stor skala.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.