PÅ FJÄLLBERGET UTANFÖR GRÄNGESBERG byggs en av de vindparker som ska leverera en väsentlig del av den framtida energin. Fem nybyggda kraftverk har hittills rests och de trimmas nu in. Kommunalrådet Maria Pettersson i Ludvika kan från kommunhusets översta våning vid klart väder se dem arbeta. Vingarna börjar röra sig när det blåser tre-fyra meter per sekund över berget. Vid tolv levererar de full effekt, vardera 2 000 kilowatt i timmen och vid 25 meter per sekund stängs de av automatiskt, av säkerhetsskäl.

Utbyggnaden har projekterats av Vindkompaniet och de första verken skulle säljas till ett lokalt kooperativ, men man körde fast i prisdiskussioner och ett nybildat företag inom kapitalstarka Stenakoncernen gick in och köpte.

– Vi kommer att vara långsiktiga ägare, säger Anders Rylin på Stena Renewable Energy. Han har tidigare jobbat hos Vindkompaniet och vindkraftjätten Vestas och har nu rekryterats för företagets nya affärsinriktning.

– Vår ambition är att bli en av de största privata spelarna inom vind, säger han.

Anders Rylin har begärt miljöprövning för ytterligare arton kraftverk på Fjällberget och intilliggande Saxberget. Snurrorna hamnar i områden som kommunen har anvisat för vindkraftutbyggnaden och sätts i grupper för att så långt möjligt smälta in i landskapet. Ingenstans kommer man att se alla tjugotre verken, men sett från de vanligaste turiststråken sticker några alltid upp över bergskammarna och ett par familjer som bor i området kommer emellanåt att höra ett svagt svischande från propellrarna.

Utbyggnaden sker inte utan protester. Jan Magnusson, som är ordförande i Grangärde byalag och engagerad i flera av regionens tillväxtprojekt, säger till Sveriges Natur att han är positiv till vindkraft och personligen inte kommer att störas av verken. Men han har invändningar mot att de 150 meter höga vindkraftverken tillåts i denna känsliga omgivning och kan störa andra näringar. Fjällberget och dess omgivningar i Grangärde Finnmark är Dan Andersson-land. I dag kommer många turister för att uppleva bygden med sin sköna karga natur, sina många utsiktspunkter och spännande kulturhistoria. Det är fel att lägga industriell verksamhet där bygden är som vackrast, menar han.

Maria Pettersson, det socialdemokratiska kommunalrådet, blir dock inte särskilt skärrad av kritiken. Hon konstaterar lugnt att verken inte kommer att påverka några naturskyddsområden eller Natura 2000-områden.

– De måste stå i ett område där det blåser, säger hon. Vindkraftetableringen är inte oväsentlig för bygden, för den ger sysselsättning. Men det avgörande är att landet behöver energiproduktion och någonstans måste verken stå.

Anders Rylin på Stena känner sig så säker på att planerna accepteras att han är beredd att beställa de nya kraftverken innan alla myndighetsbeslut är klara. Det kan rent av vara nödvändigt om att han ska komma igång som tänkt 2008. Kötiden hos leverantörerna är mer än årslång.

– Det är rusning efter vindkraftutrustning i hela världen nu, säger han.

Vindkraftutbyggnaden kom igång sent i Sverige, långt senare än till exempel i Tyskland. Där, i ett land med mindre landyta än Sveriges, med tio gånger fler invånare och sämre vindförhållanden, gav vindkraften 33 TWh i fjol. I Sverige fick vi ut 0,9 TWh. Tyskarna har haft ett bra stödsystem. Vindkraftägare garanteras ett pris på el från vindkraft.

Danmark har ett liknande stödsystem. Där svarar vindkraften nu för 19 procent av elproduktionen. Men det har funnits starka skäl att hjälpa fram nya energislag i dessa länder, där kolkraft är alternativet och elpriset högt.

I SVERIGE TOG UTVECKLINGEN FART sedan riksdagen på försommaren i fjol beslutade förlänga elcertifikatsystemet till 2030. Elcertifikaten ger inte mer pengar nu, men systemet upplevs som stabilt under en stor del av kraftverkens avskrivningstid. Miljöprövningen har också förenklats för en del anläggningar. För Vattenfalls stora park på Lillgrund utanför Malmö med 48 verk klarades miljöprövningen av på ett år. Annars kan handläggningen pågå i upp till sju år. Men numera blir prövningsprocesserna allt smidigare.

En ny vindkraftkartering är på gång och den kommer att visa många nya byggbara områden som man tidigare inte räknat med. Vindkraftverken har i grunden inte förändrats så mycket under de senaste tio-femton åren, men en del teknik har blivit bättre och de höga snurror som byggs nu når luftlager med kraftigare vindar.

ETT ANTAL NYA VINDPARKER PLANERAS i nya lägen i fjällen, och ?off shore? i Vänern. Företaget Svevind talar om femhundra snurror i Markbygden, en timmes bilfärd väster om Piteå. Basel, som hittills mest pratat kärnkraft, säger sig nu plötsligt vilja investera fyra-fem miljarder kronor i vind och för energibranschen helt nya företag har sökt medlemskap i ViP, Vindkraftens Investerare och Projektörer.

– Vi har mer än fördubblat vårt medlemstal i år. Det kommer fastighetsbolag, banker och utländska investerare, säger Matthias Rapp, vd i ViP.

Det låter som om vindkraften med elcertifikaten har blivit onödigt lönsam, men det förnekar Mattias Rapp.

– Tyvärr. Vi har fått ett stabilt stödsystem som gjort det möjligt att investera, men lönsamheten varierar mellan projekten efter kostnader, hur mycket det blåser och hur det framtida elpriset utvecklas.

Nu räknar man med att produktionskostnaden är 45-55 öre på land och 60-90 öre för havsbaserade kraftverk.

Hur stor är då möjligheten att nå det politiska målet, 10 TWh el från vind år 2015? Det som möjligen kan hota är att det internationella suget efter utrustning gör det svårt att få fram utrustning till projekten.

– Det är brist på allt, på verk, generatorer, kablar, grävare, säger Anders Rylin på Stena.

Gunnar Fredriksson, vd i organisationen ViS, Vindkraftsleverantörerna i Sverige, är något mer optimistisk.

– Det kan bli tufft, men vi ska försöka, säger han och sätter hellre senare mål, som 20 TWh till år 2020, 30 TWh till 2030.

I VARJE DISKUSSION OM VINDKRAFTENS utbyggnad hamnar man förr eller senare i frågan om elnätet räcker till. Svenska Kraftnäts svar är att stamnätet klarar de första 10 terawattimmarna. En utredning som blir klar till sommaren ska visa hur mycket därutöver det klarar. Det beror bland annat på var vindparkerna placeras. En ny stamledning skulle kosta miljarder och framför allt kräva mycket lång planeringstid. Men Gunnar Fredriksson i ViS låter inte bekymrad.

– Stamnätet utnyttjas nära sin kapacitetsgräns bara några få dagar per år. Andra dagar är det utnyttjat bara till femtio-sextio procent. Det går att samreglera vindkraften med vattenkraften så att man undviker toppar. Kanske blir det nödvändigt att stänga av ett par kraftverk under några timmar. Det är ändå bara marginella avbrott, säger han.

Och det pågår en teknisk utveckling även här. Ett svenskt företag, Morphic i Karlskoga, kopplar i praktiska försök samman vindkraft med bränsleceller. Om de lyckas och visar att det går att lagra vindkraft utan alltför stora energiförluster, tar utvecklingen ett rejält steg framåt.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.