Sedan övre tonåren har Torbjörn Lilja burit kameran som trogen följeslagare. Parallellt med ett långt yrkesliv på en fläktindustri i hemorten Byske i Västerbotten har Torbjörn utvecklat sitt naturfoto, nu sedan länge medlem i Naturfotograferna. Det är inte första gången som vi bjuder på Torbjörn Liljas bilder. Med sin kamera fångar han allt från småkryp till stora däggdjur. 

– Jag brukar fastna. När jag hittade grodäggen fortsatte jag att följa utvecklingen hela sommaren, säger Torbjörn och beskriver hur tillfälligheter dyker upp, som grodrom i ett hällkar. Upptäkten blir en början och nyfikenheten drar honom tillbaka. Från de glänsande äggen i maj öppnar sig hela sommarens utveckling mot färdiga grodor i juli. 

På 70-talet vann Torbjörn de senaste systemkamerorna i två fototävlingar. Det gav fotograferandet en puff framåt i tillvaron. Med digitalkameran kom så småningom möjligheten att vara generös med bilder och att mer noga följa långa förlopp för att hitta precis rätt i rörelse, ljus och känsla. Foton med djur, från småkryp till stora däggdjur fick mer plats bland Torbjörns landskapsfoton.

Naturen och djuren i skogen intill huset i Byske, utmed stränderna av älven och havet kan Torbjörn Lilja inte vara utan. Alla bilderna här är tagna i hemtrakten, utom fjällugglan som krävde en resa till Rovaniemi. Dit hade ugglan dragit på sorkjakt och fotografer och fågelskådare följde efter. En flygande uggla var för övrigt en av vinnarbilderna i de tidiga fototävlingarna. Men här sitter ugglan på en för arten ovanlig utkiksplats, en gammal lada, med fin översikt över omgivningens ängar med smaskiga sorkar.

Det grafiska linjespelet i renens balettliknade rörelse är, liksom sälbilden, ett resultat av den norrländska sommar-natten. Och, får man tillägga, lite klåda i basthuden på hornen, eller kanske på bakbenet. 

– Man känner sig lite naken utan kamera, säger Torbjörn och konstaterar att många upplevelser aldrig skulle blivit av utan den, som havet vintertid före isläggningen och andra tillfällen när husvärme och bekvämlighet lockar mer än regn, vindar och svarta, kalla vatten. 

Torbjörn har svårt att välja favoriterna bland alla foto- och naturupplevelser, men de senaste årens möjlighet att komma närmare vikaresälar som tidigare var mycket mer ovanliga, är inspirerande. Han nämner också spelande dubbelbeckasiner en sommarnatt (läs om dubbelbeckasiner i SN 1/14). Men också det allra mest vardagliga fångar och fascinerar, som blåmesens bestyr med ungar (se nästa uppslag). Närhet, uthållighet och uppmärksamhet på detaljer, som den vuxna fågelns fot på ungens huvud är viktiga ingredienser i Torbjörn Liljas vackra bilder.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.