DIMMAN LIGGER TUNG över Jordbromossen i Kolmården. Vi står mitt i en av Östergötlands två största tjäderlekplatser. I våras samlades här upp till 14 tuppar för att göra upp om vem som skulle få betäcka hönorna. Nu är det höst och de enda spåren av tjäderleken är speciellt vridna ”spelskitar” bland renlaven på marken och några urätna, nästan barrlösa sovtallar.

– Här på hällen brukar en av tupparna spela, där borta ännu en, säger ornitologen Jan-Eric Hägerroth och pekar på de lavklädda hällarna i den glesa högstammiga tallskogen. Ungtupparna avvaktar i utkanten av spelet.

Vårarnas tjäderspel är en verklig höjdpunkt för ornitologerna. För att inte störa sätter de ut sina gömslen vid spel­platsen på eftermiddagen och inleder sin långa väntan.

– I skymningen flyger tupparna in till spelet, då gäller det att räkna dem, säger Jan-Eric Hägerroth. Sedan får man vänta natten igenom tills spelet sätter igång i gryningen. På en så här stor lekplats behöver vi vara flera för att kunna ha koll på alla tupparna. Vi sitter i varsitt gömsle med upp till 200 meters avstånd och håller kontakt med kommunikationsradio.

En bit bort sitter gulröda snitlsar runt trädstammarna märkta med texten Holmen Skog. Hela Jordbromossen med omgivande skog är avverkningsanmäld, tillsammans med skogsbestånd vid Svartgölen, den andra stora spelplatsen i länet med 14 tuppar.

Holmen Skog hänvisar till att tjädern inte är hotad i Sverige och till forskning av Maria Hörnell Willebrand, zoo­ekolog från Lantbruksuniversitetet, som säger att tjäderlekplatserna inte har så stor betydelse för arten, hönorna blir parade i alla fall och får ut kycklingar. Företaget lyfter också fram en finsk studie av Janne Miettinen som säger att tjädern klarar sig utan gammelskog och att skogen blir lämplig för tjädern redan i 30-40 årsåldern.

”Vår bedömning är att tjäderpopulationen i Kolmården är mycket livskraftig” skriver Jonnie Friberg, distriktschef vid Holmen Skog i Norrköping i ett brev till Naturskyddsföreningen i Norrköping, och fortsätter:

”I enlighet med forskare från SLU anser vi att spelplatsernas betydelse för populationens utveckling är ringa. Där­emot är det viktigt att skydda kantzoner till fuktiga miljöer såsom mossar, bäckar och sjöar. Vilket är viktigt för hönorna och kycklingarnas överlevnad. Dessa miljöer har absolut störst betydelse för populationens tillväxt.”

På Jordbromossen har dock bolaget snitslat för avverkning ända ut i myrkanterna, utan några synliga kantzoner.

I Kolmården har Norrköpings kommun inventerat tjäderlekar sedan 1993.

– Det är svårt att tro att stammen skulle vara livskraftig när antalet spelande tuppar har halverats på femton år, säger Kaj Almqvist, kommunekolog i Norrköping. Vi har också gjort linjetaxeringar och då funnit låga tätheter av både tjäder, orre och järpe.

Inför de aktuella avverkningarna bjöd Holmen skog i höstas in till ett välbesökt tjäderseminarium i Norrköping. Maria Hörnell Willebrand var en av talarna. Hon menade att tjädern är en flexibel art som kan anpassa sig till olika skogs­typer och åldrar.

– I Norge har andelen gammelskog minskat kraftigt, men tjädern har en stabil utveckling och visar till och med en svag ökning. I Finland har tjädern ökat även i yngre skogar. Det är inte kris och katastrof för arten totalt sett, då är det värre för orren, som minskat kraftigt.

Hon uppmanade också de närvarande ornitologerna att i stället för den traditionella räkningen av tuppar på spel räkna tjädrar på hösten med linjetaxering. Årsöverlevnaden för hönor och kycklingar är, enligt Maria, den viktigaste måttstocken för tjäderstammens utveckling, mer betydelsefull än antalet spelande tuppar.

Om en känd lekplats förstörs uppstår kanske nya någon annanstans, som ornitologerna kanske inte har koll på. Det är en felkälla med den traditionella inventeringsmetoden.

Maria Hörnell Willebrand pekade också på rävens betydelse för tjäderstammarnas utveckling. När rävstammarna minskade under 70- och 80-talet på grund av rävskabb så ökade tjäderpopulationen, när räven nu kommer tillbaka tar den fler kycklingar.

– Jag håller inte med, säger Göran Rönning, från kommittén tjäderobservatörerna med fyrtio års studier i tjäder­skogen bakom sig. Räven och tjädern har alltid samsats i skogen. Skogsbruket är definitivt boven i dramat som fått tjäder­stammarna att minska, även i Finland. När tallskogen blir mer än 40 år gammal börjar visserligen strukturer uppstå som är acceptabla för tjädern. Men det är inte så att tjädern föredrar ungskog.

KVALITETEN PÅ DE OMKRINGLIGGANDE markerna är enligt Göran Rönning avgörande för hur tjädern klarar sig. Arten behöver ett helt komplex av olika biotoper. Den trivs bäst i en mosaik av myrar och äldre gles, flerskiktad tallskog med god sikt men behöver också kjolgranar att gömma sig under, bärris och sumpskog med starr.

Antalet tuppar på en tjäderlek har visst stor betydelse, menar Göran Rönning. Ju fler tuppar som är på en lek desto större genetiskt urval blir det. Om inventeringsmetoderna säger han att det visserligen är mycket svårt att räkna tjädrar men att den etablerade metoden, att räkna antalet tuppar som kommer inflygande till spelet, är effektiv och har stor träffsäkerhet.

Göran Rönnings slutsats är att Holmen Skog plockar ut enstaka forskningsresultat och lyfter fram dem för att legitimera sina avverkningar. Tjädern är arealkrävande, ett revir kan vara upp till 300 hektar. Hittar man då en forskare som säger att skogsbruket inte spelar någon roll för tjädern så är det naturligtvis ett budskap bolaget vill föra ut.

– För att långsiktigt bevara tjäderstammarna behövs alternativa brukningsmetoder i skogen. Tjädern hade en topp på 30- och 40-talet, samtidigt med blädningsskogbruket som gav en flerskiktad bärrik skog med skydd och föda för kycklingar och hönor. Kalhyggesbruk innebär motsatsen.

Kommunekologen i Norrköping är också tveksam till de nya rönen.

– Tidigare har en enad forskning sagt att tjädern lidit stor skada av trakthyggesbruket, säger Kaj Almqvist. Enstaka forskningsrapporter som säger motsatsen ändrar inte forskningens ståndpunkter. Jag har svårt att se någon ljus bild av tjäderns framtid. Det är besynnerligt att tjädern över en natt skulle gå från att vara en paraplyart för hotad natur till att bli en mycket robust art som står emot ökat virkesuttag, klimatförändringar och fortsatt kvävenedfall.

Kjell Sjöberg från institutionen för vilt, fisk och miljö vid Lantbruksuniversitetet i Umeå hade på seminariet också belägg för att skogsbruket påverkar tjädern.

– Den omgivande skogen styr tupparnas antal på tjäder­leken, fragmentering av skogen kring lekplatserna ger mindre areal med lämpliga hemområden för tupparna, med ett minskat antal som följd.

Det är dock svårt att veta vad som händer när en tjäderlekplats avverkas, kanske flyttar leken någon annanstans eller splittras upp i mindre lekar.

Men Kjell håller med om att tupparnas spel inte betyder allt för artens fortlevnad. Hönornas och kycklingarnas överlevnadsgrad spelar också stor roll. Trettio procent av hönorna dör varje år, främst genom rovdjur, jakt och trafikdöd. Enligt norska forskningsresultat dör mellan 50 till 70 procent av kycklingarna innan de når vuxen ålder.

HUR DET GÅR MED AVVERKNINGEN av tjäderleken på Jordbromossen är i skrivande stund oklart. Holmen skogs vd Björn Andrén sade sig i en intervju i Folkbladet strax efter tjäderseminariet ha tagit intryck av tjädervännernas argument och att man kan komma att lägga in området i bolagets hänsynsplan. Svartgölen, den andra tjäderspelplatsen som var avverkningsanmäld, är redan inlagd där. Den avverkningen är därmed avvärjd för stunden.

– I enlighet med FSC-certifieringen avsätter vi frivilligt fem procent av vår skog i vår hänsynsplan, säger Jonnie Friberg, distriktschef på Holmen skog. Planen omfattar de arealer som har de högsta naturvärdena i ett område. Men det är en levande plan, vi reviderar den och lyfter in och ut arealer allteftersom vår kunskap om naturvärdena i våra skogar ökar. På Jordbromossen finns höga naturvärden och sällsynta arter utöver tjäderspelet, vilket kan motivera att lägga in dessa arealer i planen. Den planerade avverkningen innehåller därför flera olika partier som vi avsett att lämna orörda. Som den planerade avverkningen beskrivits i media framstår det som om hela området skulle kalavverkas, vilket är en misstolkning.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.