DEN GIVMILDHET SOM VÄXT i flodvågskatastrofens spår kan innebära ett genombrott för en stärkt global solidaritet. Allmänhetens stora vilja att hjälpa är en ljusglimt i mörkret.Samtidigt står det klart att drabbade västerlänningar och ett sällan skådat flöde av tv-bilder varit viktiga orsaker till hjälpviljan. Det är inget fel i sig. Men det väcker frågan om möjligheterna till långsiktigt stärkta insatser. Katastrofhjälp är viktig, men förebyggande arbete är mer betydelsefullt.Därför gäller det att inte stanna upp, utan tvärtom stärka insatserna för att lindra nöden i världen. Men det bör ske i ett bredare sammanhang och med insatser från alla aktörer.Att hjälporganisationer som Läkare utan gränser avbryter Asieninsamlingen och styr om resurser till regioner i ständig kris är klokt och trovärdigt. Vi hoppas att fler följer i samma spår.Det gäller också staterna. Risken är nämligen stor att biståndet till flodvågskatastrofen blivit så stort att andra områden – i lika allvarlig, men dessutom kronisk nöd – nedprioriteras. Därför måste biståndets totala volym öka i världen, på sikt fördubblas. Det räcker heller inte bara med gåvor. Hållbara handelsrelationer är minst lika viktiga. Här finns mycket i övrigt att önska, även av Sverige.En annan viktig aktör är resebranschen. Turismen har utvecklats lavinartat i världen. Tyvärr har näringens påverkan på naturen knappast belysts i debatten. Det är turistnäringen som flyger ner människorna till stränderna, som bygger hotell alldeles invid havet och som överexploaterar kustområden. Många korallrev är utfiskade och söndertrampade av turister. Och ibland körs lokalbefolkningen på porten. Resebolagen måste ta ett större ansvar och ta till sig ekologisk kunskap.Även på hemmaplan måste strån dras till stacken. Jätteräkor är ett exempel. För några decennier sedan täckte mangroveskogarna stora delar av de tropiska och subtropiska kusterna. I dag återstår kanske hälften av mangroven. Framför allt är det odlingar för export av jätteräkor (tigerräkor, scampi) till rika länder som ligger bakom skövlingen.För att etablera räkodlingar måste mangroven huggas ned. Då försvinner ett naturligt skydd mot stormar och översvämningar. Därför klarade sig områden med bevarad mangroveskog bättre mot tsunamin. Dessutom förstör avverkningen levnadsbetingelserna för mängder av fisk. Räkodlingar sprider även stora mängder antibiotika och föroreningar.SNF har länge drivit frågan om räkodlingarnas skadeverkningar på kustzonen. Nu borde alla inse avigsidorna och sluta att köpa jätteräkor. När vi väl tagit till oss den kunskapen är det ett bistånd minst lika bra som en hundring i en sparbössa.När SNF nu engagerar sig i återuppbyggnaden i Sydostasien gör vi det genom att framför allt stödja vår partnerorganisation Walhi i Indonesien. Wahli arbetar bland annat med att återplantera mangrove. Och det är glädjande att även myndigheterna i Malaysia, Indien och Indonesien börjat inse behovet av sådana åtgärder.SNFs internationella arbete har stor bredd. Föreningen fångar upp och stöder miljöröster hos ett drygt 30-tal organisationer i olika delar av världen för att minska miljöskador och fattigdom, för att öka hållbarheten och bygga upp demokratin. Arbetet rör frågor om jordbruk, skog, hav, klimat, kemikalier och vattenkraft. Du som är medlem är med och stöder detta.Flodvågskatastrofen har visat vårt beroende av naturen. Mangroveskog och korallrev är livförsäkringar inte bara mot flodvågor utan även översvämningar vid klimatstörningar.Ett viktigt bidrag till en bättre värld är att konsumera produkter och tjänster som inte skövlar naturen. Här guidar SNF med exempel som ekologiska bananer och kaffe. SNF påverkar även politiska system som undergräver global utveckling, exempelvis EUs jordbrukspolitik.Det kommer att inträffa katastrofer igen. Är vi rädda om naturen kan vi få hjälp av dess egna stötdämpare när kaoset överraskar oss. Och med förebyggande arbete kan människors livsvillkor världen över förbättras. Den djupa solidariteten med flodvågens offer ger grund för en bättre värld.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.