I GÅR SÅG JAG FYRA eller fem havsörnar lyfta ur skogen. De hade nog hittat ett trafikdödat djur”, säger Thomas Land-gren, biologilärare i Gullspång och miljöövervakare, fågel­skådare och aktiv medlem i Naturskyddsföreningen sedan årtionden.

Han går runt med kikare i handen uppe på Gullspångs vatten­torn, pekar och berättar. Vänern möter horisonten i väster, i öster – skymd av skogen – ligger sjön Skagern. I det höglänta skogsområdet mellan sjöarna vill företaget Amnehärad Vindkraft AB bygga vindkraftverk, maximalt 64 stycken, minst 150 meter höga.

– Landskapet är kanske inte så märkvärdigt, det är havs­örnarna jag är mest orolig för, säger Thomas Landgren.

Ville man se havsörn i Vänern under 70-talet, när arten var som mest hotad, var chansen störst vid Gullspångsälvens utlopp. Fram till för två år sedan lockade matplatsen här flest örnar i Västsverige – 120 havsörnar och 20 kungsörnar sista året.

Thomas Landgren tittar i kikaren och pekar igen.

– I tallen som sticker upp där borta häckar ett havsörnspar.

Nära Gullspång ligger våtmarksområdet Kilsviken. Förra året var det Sveriges tredje största rastplats för sångsvan, som mest var de 3 000. Många svanar flyger mellan Vänern och Skagern, på ganska låg höjd.

Nio mil söder om Gullspång ligger Hornborgasjön där tranorna rastar på sin väg norrut. När de flyger vidare passerar många landtungan mellan Vänern och Skagern. Vi står alltså precis i sångsvanarnas och tranornas trafikkorsning. Men det syns inte den här dagen, bara en kråka passerar.

– Tranorna flyger oftast högt, men många sångsvanar ­flyger precis i de planerade vindkraftverkens rotorhöjd. De kan säkert väja vid god sikt, men de sträcker nattetid och i dimma också, säger Thomas Landgren.

Skulle fåglar dödas av kraftverken skulle de locka dit korpar och kråkor, och sedan örnarna, säger Thomas Landgren.

Örnar hör till de stora rovfåglar som har svårt att undvika vindkraftverk. Skräckexemplet är den örntäta norska ön Smøla. Där har det byggts 68 vindkraftverk som hittills har dödat 28 havsörnar.

– Jag är för vindkraft, men man måste undvika högrisklägena, säger Thomas Landgren.

Det är Amnehärad Vindkraft AB som vill bygga vindkraftparken. Företaget ägs av fastighetsbolaget Wallenstam som har bestämt sig för bygga egen vindkraft för att täcka sitt och kundernas elbehov.

Parken i Gullspång är ännu i planeringsstadiet, ingen ansökan är inlämnad ännu. Projektledaren Magnus Igel säger att om företaget skulle finna att vindkraftparken inte är hållbar så kommer den inte att byggas, men utifrån den kunskap man har i dag tyder inget på att parken skulle hota örnarna.

¬- Det finns inga häckande par i närområdet, få örnar flyger där i dag. Oron bygger på en bild från när örnarna matades i området, nu håller de till i andra områden, säger han och hänvisar till en studie som företaget lät göra under 2009.

Magnus Igel säger också att de studier som gjorts visar att andfåglar undviker vindkraftverk och att sångsvanarna därför inte borde vara hotade.

ARGUMENTATIONEN GÖR Thomas Landgren arg: Det finns inga studier av hur sångsvanar klarar vindkraftparker just i skog och i dålig sikt, säger han. Och bolagets egen fågelstudie missade också att örnarna hittade mat på andra platser just när studien gjordes, och att det kan vara därför så få flög i området då.

Förtroendet för Amnehärad Vindkraft AB har inte ökat efter de samråd som naturvårdsorganisationerna varit med på.

– De viftar bort problemen och de vi pekat på kom inte med i samrådsprotokollen, så vi fick skicka in ett eget, säger Thomas Landgren.

– Från kommunen och länsstyrelsen har det kommit negativa signaler om vindparken och naturvårdsorganisationerna har starka invändningar – men företaget verkar vilja bygga till varje pris.

ETT ANNAT EXEMPEL på en krock mellan vindkraftens och naturvårdens intressen finns 125 mil från Gullspång, utanför Övertorneå i Tornedalen. Där, på berget Etu-Aapua, står sju vindkraftverk. På några toppar i närheten ville bolaget Vindkompaniet – i dag heter det O2 – bygga 19 kraftverk till.

Ofta har skog på berg fått stå i fred, den har varit besvärlig att bruka och ibland av låg kvalitet. Området där vindkraftverken planerades är inte orört, men där växer månghundra­åriga granar, lövskog och ett 30-tal rödlistade arter. Svea­skog, som äger området, har gjort det till en ekopark.

– I kommunen finns några få procent gammelskog, resten av skogen är ett skogsindustrilandskap. Företaget ville bygga några av kraftverken just i den gamla skogen, säger Urpo Taskinen, aktiv i Övertorneå naturskyddsförening.

– Nya vägar och kraftledningar hade splittrat upp skogs­området och förvandlat det till industrimark. Vi föreslog att de skulle bygga på hyggen i närheten, men det var inget alternativ tyckte bolaget och naturvärdesinventeringen brydde det sig inte alls om, säger han.

Bygget fick nej av länsstyrelsen, miljödomstolen sa ja. Miljö­överdomstolen tillät bara 14 verk, men företaget drog tillbaka sin ansökan innan Högsta domstolen hann pröva ärendet.

– Sveaskog tog ett policybeslut om att vindkraft inte ska tillåtas i deras ekoparker, förklarar Peter Kalla, projektan­svarig på O2.

Han försvarar ändå företagets agerande.

– Gjorda inventeringar visar att sättet vi hade tänkt bygga på skulle ha påverkat skyddsvärda habitat marginellt. Ungefär en procent av gammelskogen skulle ha huggits ned, vindkraftelen hade gynnat miljön mycket mer än bevarandet av de träden.

Jag tycker inte alltid att naturskyddsföreningarna baserar sina åsikter på relevanta fakta, och de verkar inte förstå att vi måste bygga kraftverken där det blåser bra för att kunna finansiera dem. Ofta verkar motståndet handla om att de inte vill ha vindkraftverk i sin egen närhet, säger Peter Kalla.

VINDKRAFTEN VÄXER SNABBT, som regeringen önskar. Kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter har fått i uppdrag att underlätta eller främja vindkraftens utbyggnad, och för att förenkla prövningen av var man får bygga har lagen ändrats. Nu ska de större byggena – i de flesta fall – enbart prövas av länsstyrelserna enligt miljöbalken. Tidigare skulle de också prövas av kommunerna utifrån plan- och bygglagen.

KLAS HJELM, NATURVÅRDSEXPERT på Naturskyddsförening­ens kansli, är positiv till vindkraft och till en snabbare prövning, men han oroas av avvägningen mellan vindkraftens och naturvårdens intressen:

– Just nu görs den inte tillräckligt bra, jag får allt fler signaler utifrån landet om vindkraftplaner i områden som är viktiga för naturvården.

ENERGIMYNDIGHETEN HAR PEKAT UT 2,2 procent av Sveriges yta som ”Riksintressen för vindbruk” – främst utifrån vindförhållandena. Delar av områdena är skyddad värdefull natur, men man kan få tillstånd att bygga vindkraft också där.Men Klas Hjelm vill att skyddade och skyddsvärda områden – som gammelskog, områden med mycket rovfågel, fladdermöss eller där många flyttfåglar passerar – blir ”stoppområden” där inga vindkraftverk tillåts.

– Det finns tillräckligt med bra vindlägen även utan dem, säger Klas Hjelm.

I väntan på att ett beslut om ”stoppområden” tycker han att det är bra om lokala naturskyddsföreningar tar kontakt med vindkraftbolagen tidigt, för att undvika byggen i områden med höga naturvärden.

– Vi uppmanar också våra medlemmar att ta sådana kontakter, säger Matthias Rapp, vd för branschorganisationen Svensk vindenergi.

Han tycker att det skulle kunna vara acceptabelt om regeringen beslutar att stoppa utbyggnaden i områden som är viktiga för naturvården, under vissa förutsättningar.

– Går bra vindlägen förlorade stiger kostnaden för vindkraftelen och ersättningen från elcertifikatsystemet, men det drabbar då konsumenterna, säger han.

Att vindbolagen inte gärna nöjer sig med de näst bästa vindlägena beror på att elcertifikatsystemet premierar den mest lönsamma elproduktionen, förklarar Matthias Rapp. Tar man miljöhänsyn och väljer ett sämre vindläge blir de förväntade intäkterna mindre, då kanske man inte får låna pengar till bygget.

Fortfarande är vindkraftens påverkan på växter och djur osäker, särskilt när det gäller vindkraft i skog. Och det är i skogslägen mycket av den nya vindkraften planeras.

Martin Green, fågelforskare vid Lunds universitet, leder en grupp – tillsatt av Energimyndigheten och Naturvårdsverket – som ställer samman alla forskningsresultat om vindkraftens påverkan på fåglar och fladdermöss.

Rapporten ska komma i vår och den får stor betydelse för placeringen av ny vindkraft, spår Martin Green.

Han menar att det enklaste sättet att slå vakt om fåglar vore att helt stoppa byggen av vindkraftverk i områden som är skyddade, just på grund av sin rika fågelförekomst.

– Stryk även andra områden med stora koncentrationer av fåglar. Det skulle förenkla för vindkraftbolagen också, säger Martin Green.

Han har dragit ännu en slutsats: Den naturvårdshänsyn som tas när man bygger vindkraft i dag är för lokal.

– Det är inte enstaka döda örnar och fladdermöss, eller några exemplar av rödlistade arter som är intressant, utan hur hela populationer och arter påverkas av vindkraftutbyggnaden. Men det nationella perspektivet saknas helt i planeringen i dag, säger Martin Green.

Några veckor efter Sveriges Naturs besök i Gullspång ringer Thomas Landgren upp:

– Nu ses örn nästan varje dag just där parken är planerad, det har nog dött några rådjur där. Vi får se om det påverkar företaget.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.