Hur har intresset varit?

– Det har varit stort, vi har fått ta in fler deltagare än planerat. Deltagarna har varit småskogsägare och kommunfolk i form av markplanerare och kommunekologer med flera.

Vad har de fått lära sig?

– Vi började med att prata med deltagarna om hur de såg på skogen: ekosystemtjänster, marknadens krav på skogen, vad ger mest betalt? Ute i skogen pratade vi om grundläggande funktioner som fotosyntes och mykorrhiza, grunden för trädens tillväxt.

Inom det hyggesfria skogsbruket vill man skapa förutsättningar för de mest vitala träden att växa fort, samtidigt eftersträvas att få ut kvalitetsvirke och skapa grövre dimensioner som ger bättre betalt hos sågverken.

– Men intensiteten i skogsbruket bestäms av vilka avkastningskrav du har. Sparar du till dina barn sänker du kraven. Många småskogsägare är måna om framtida generationer och vill därför inte göra kalhyggen, som mest lämnar kostnader och arbete till barn och barnbarn.

Skogsbrukare som Bonnie Nilzon tänker på skogen som grupper av träd. Inom gruppen väljer man ut dominanter, som ska ge timmer vid nästa uttag, och ställer undertryckta ”rekryter” runt om som får chans att växa till sig när dominanten tagits bort.

– Deltagarna fick träna på att bestämma vilka träd som bör tas bort, vilka som ska stå kvar till nästa uttag och vilka som ska ställas som evighetsträd.

Reaktioner från deltagarna?

Ingen var skeptisk, men de som hade skoglig utbildning och stor skogsvana hade nog svårast att tänka i nya banor.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.