LIVSMEDELSFÖRSÖRJNINGEN KOMMER att bli alltmer problematisk framöver. Det beror på att världens befolkning ökar, att den odlingsbara ytan är begränsad och att tillgången till fossil energi minskar.

– Men det går att påverka mycket genom att ändra våra konsumtionsvanor, menar Susanne Johansson som doktorerat på systemanalys av svensk livsmedelsförsörjning vid SLU.

I avhandlingen The Swedish Foodprint (2005) visar hon att vårt direkta matavtryck, jordbruksmarken, är cirka 4 000 kvadratmeter per person och år. En tredjedel av ytan ligger utanför Sveriges gränser.

Men den odlingsbara jordbruksmarken är en begränsad resurs. Det finns inte mer än 2 300 kvadratmeter tillgängligt per världsmedborgare.

Räknar man med naturens arbete – de ekosystemtjänster som krävts för att producera maten – blir det svenska mat¬avtrycket mycket större. Ända upp till 40 gånger vår egen åkerareal eller 3,6 gånger hela Sveriges yta.

MED DAGENS PRODUKTIONSFORMER räcker jordens areal alltså inte på långa vägar om alla skulle äta som svenskarna. Men forskning som Susanne Johansson hänvisar till visar att hur vi äter och konsumerar kan påverka vår framtida resursanvändning mer än befolkningsökningen.

Några enkla hållpunkter är att välja mer lokalt producerad och säsongsanpassad mat. Och mer vegetariskt i stället för kött ¬- åtminstone så länge det gäller djur som föds upp på kraftfoder och sådant som människor kan äta direkt.

Men att helt ta bort djurhållning inom livsmedelsproduktionen är ingen lösning enligt Susanne Johansson.

– Djurproduktion fyller viktiga funktioner i många agroekologiska system och betande djur bidrar till landskapets biologiska mångfald.

Två tredjedelar av världens tillgängliga jordbruksmark kan inte odlas upp. Det kan vara områden som är för torra, för kalla, för våta eller för branta. Där är betesdjur det bästa sättet att omvandla areal till föda. Och även om vi svenskar äter mer proteinrik och köttbaserad mat än vi behöver så finns stora befolkningsgrupper i andra delar av världen som måste öka intaget.

I SIN ANALYS HAR SUSANNE Johansson jobbat med tre centrala begrepp: Foodshed, Foodprint och Emergy.

Foodshed innebär att man ser på matflöden ungefär som ett tillrinningsområde för ett flodsystem. Även om vi är ett litet land påverkar vi långt utanför vårt lands gränser. Sverige konsumerade till exempel mest bananer per person

i hela Europa under den period Susanne studerade (1997-2002), och när det gällde kaffekonsumtion låg vi världstvåa efter Finland.

Hälften av vår livsmedelsimport kom från Danmark, Holland, Norge och Tyskland. Därnäst i statistiken kom USA (spannmål, ris och frukt) följt av Brasilien (kött från boskap och kreatursfoder, i första hand soja). Våra matvanor bidrar alltså till exempelvis avskogningen av Amazonas (se reportage från Brasilien här intill). Efter Brasilien följde Costa Rica (frukt), Colombia (kaffe), Panama (frukt) och Thailand (ris).

Foodprint (matavtryck) är Susanne Johanssons eget be¬grepp. Utgångspunkten är det välkända begreppet ekologiskt fotavtryck – alltså hur stor yta ett land eller en stad egentligen tar i anspråk inom och utom landet. Fotavtrycksmodellen mäter biologiskt produktiv areal: odlingsbar mark, betesmark och skog som energiyta.

– Men den säger inget om den historiska areal vi utnyttjar för att ge energi till att framställa maten.

Susanne Johansson har därför kompletterat analysen med begreppet Emergy (emergi), som mäter även ”historisk” energi lagrad av ekosystemen i form av fossila bränslen. De resurser som krävs att framställa och transportera maten har tagit lång tid att bilda. I emergi-analysen räknar man om till hur stor yta som behövs för att fånga in motsvarande mängd solenergi och väger även in andra ekosystemtjänster som pollinering och rening av luft och vatten.

– Tack vare de fossila bränslena har vi kunnat avskärma oss från vårt beroende av naturen. Men i framtiden måste vi hitta nya system som är bättre anpassade till de ekologiska förutsättningarna i vår omgivning, säger Susanne Johansson.

Eftersom samhället fortfarande har mycket billig energi att tillgå går den utvecklingen långsamt.

– Det vore bra om vi kunde börja omställningen nu, annars kommer det att göra ont när vi blir tvungna att klämma in oss i en annan struktur.

Klimatförändringarna kommer att förstärka problemen, liksom obalansen i resurser mellan olika delar av världen, menar hon. Som vanligt är det inte vi i den rika världen som drabbas först och mest, men vi kommer att påverkas, till exempel av flyktingströmmar.

SUSANNE JOHANSSON SER TVÅ forskningstrender som svarar på den globala försörjningsproblematiken. Den ena bygger på effektivare utnyttjande av jordbruksmark och ökad avkastning. Kruxet är bland annat behovet av energitillskott.

Den andra trenden handlar om extensivare, ekologisk produktion som mer efterliknar naturliga ekosystem.

– Här kan man tänka sig mer av både handkraft och hästkraft, i ordets ursprungliga bemärkelse, säger Susanne Johansson.

I Sverige har jordbruksforskningen hittills haft en kraftig slagsida mot den första modellen.

– Det har funnits en brist på acceptans för olika synsätt. Jag tror det behövs mer tvärvetenskaplig forskning som jobbar med olika systemsyn.

FOTNOT Avhandlingen The Swedish Foodprint finns på internet: http://diss-epsilon.slu.se/archive/00000843/

LÄS MER OM emergianalys: Rapporten Att utvärdera uthållighet i lantbruket – genomgång av metoder för miljö- och naturresursanalys av Johanna Björklund och Torbjörn Rydberg. Kan laddas ner som pdf på www.cul.slu.se

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.