KULTUR *Geigermätarna tickar snabbt långt utanför de zoner som myndigheterna evakuerat runt Fukushima. Maj Wechselmanns film Världens säkraste kärnkraftverk visar daghem där vattenfyllda pet-flaskor i fönstren och blyskikt ska hejda strålningen. Gamlingarna på ålderdomshemmen kommer över huvud taget inte ut. Och de frivilliga som kommit hit för att hjälpa till skyfflar jord utan annat skydd än reflexväst.

Exponeringen kan leda till mängder av sjukdomar, inte minst sköldkörtelcancer. Det menar Maj Wechselmann, bland annat utifrån erfarenheterna från Tjernobyl. Hon har läst det ukrainska krisministeriets rapport med vederhäftig medicinsk statistik.

– Jag blev chockerad över omfattningen.

I filmen låter hon en svensk tonåring, Bi, som bor i närheten av Ringhals kärnkraftverk resa till Japan för att se följderna av haveriet i Fukushima. Utgångspunkten är den kritiska statliga rapporten om olyckan som visar att elementära säkerhetskrav har nonchalerats. Tillsynsorganen har agerat i maskopi med kärnkraftsindustrin som i sin tur samarbetat med yakuzan – den japanska maffian.

SOM FILM ÄR det skissartat och ofta går det för fort. Men bilderna i sig är hjärtskärande. Ändå är det kanske den andra delen av filmen som känns mest skrämmande, den som tilldrar sig på hemmaplan. Ringhals vägrade tillträde, men tillsammans med en före detta säkerhetsvakt gör Wechselmann sitt eget stresstest som visar hur lätt det var att komma nära och kunna sabotera.

KÄRNKRAFTSEXPERTEN Lars Olov Höglund som medverkar i filmen menar att de svenska kärnkraftverken är bland världens sämst bevakade och att försäkringspengarna bara kan täcka en bråkdel av skadorna om något skulle hända.

Enligt Wechselmann är den planerade effekthöjningen i de svenska verken ett farligt experiment.

– I Tyskland anser man att det okritiska Sverige används som försökslaboratorium. Ett test på hur långt man kan gå med utbyggnaden av gamla kärnkraftverk.

”Barnens nakna fötter på radioaktiv sand. Det var det som berörde mig mest”, berättar Maj Wechselmann som korskopplar Fuku­shima och Ringhals i sin nya film.

Nestor inom naturfoto

KULTUR/Foto * Nestor inom naturfotografin och aktiv naturvårdare. Nu presenterar årets naturfotograf Jan Grahn sina bilder på Naturhistoriska riksmuseet.

– I mitt fotograferande är det själva vistelsen i naturen som är det primära, möjligheten att göra nya upptäckter, att genom kameran få uppleva naturens skiftningar och mångfald. Och kanske att få känna tillhörighet. Detta är den verkliga drivkraften och belöningen för mitt arbete med kameran, säger Jan Grahn som i höstas utsågs till Årets naturfotograf av Naturvårdsverket försitt kreativa och poetiska bildspråk.

Jan Grahn föddes 1930 i Trollhättan, där han fortfarande är bosatt. Han var med och bildade föreningen Naturfotograferna och är något av en nestor inom svenskt naturfotografi. Han är utbildad biolog och har arbetat som lärare.

Även inom den ideella naturvården har han spelat en viktig roll. Han var med och bildade de lokala Naturskyddsföreningarna i Trollhättan och Norra Älvsborg och har fortsatt att arbeta aktivt genom åren.

Utställningsbilderna har tidigare tagits fram med gamla beprövade kopieringsmetoder men framställs numera på digital väg. Fram till den 12 maj visar han sina bilder i utställningen Naturnära fotografi i Vegasalen på Naturhistoriska riksmuseet.

KULTUR/Böcker

Planeten Havet, Stefan Edman, Max Ström/SNF

Stefan Edman tar ett brett grepp på oceanerna i folioformats­boken Planet Havet, som också var Naturskyddsföreningens temabok 2010. Tyngdpunkten är havets liv och förhållandet till oss människor. Edman har en speciell förmåga att förmedla förundran och lust – trots de stora miljöproblem han berättar om känns boken fylld av hopp. Ett fantastiskt bild­material som sträcker sig från våra svenska vatten ut över världens hav och kustlandskap lyfter boken och gör den till en njutning att bläddra i.

Mot pingvinernas land, Milo Dahlmann, Norstedts

Hon lät bygga båten själv och styrde en junidag ut från Stockholm med sydlig kurs. Turen tog över två år och man förstår rätt snart att detta är ett välplanerat livsprojekt. Det handlar inte så mycket om att prestera som seglare, mer om att uppleva havet och andra livsvärden än ekorrhjulets. Fåglarna, valarna, delfinerna och miljökampen är särskilt viktiga. Milo lyckas också få till samvaro med sina vänner som gastar i etapper. Här saknas dock inte utmaningar som stormar, strömmar, mörker, kyla och sömnbrist, allt väl skildrat.

Carl-Axel Fall

Vi, de drunknande, Carsten Jensen, Bonniers

Vi, de drunknande är något så ovanligt som en modern episk sjöroman med ett stort kollektiv som huvudperson. Utgångspunkten är fiskar­samhället Marstal på danska Ærø och författaren följer den stora flottan och invånarna under hundra år, från 1848 till andra världskriget. Människornas öden styrs helt av förhållandet till havet och berättelsen flyter i svallande suggestiva vågor. Det är grymt och vackert, både välresearchat detaljerat och fyllt av en sorts nordisk magisk realism. I Danmark har boken blivit något av ett nationalepos.

Att leva med havet

KULTUR/Film * Havet blir en ny och egen värld i Ang Lees film Berättelsen om Pi. Med teknikens hjälp öppnar han både skönheten och hotfullheten i vattenvidderna som täcker 70 procent av vår planets yta.

Himlen fylls av flygfiskar, det ser ut som en svärm av gigantiska gräshoppor. Mareld förvandlar havet till en glödande trädgård. En väldig val bryter ytan och voltar i en vattenexplosion. Självlysande maneter, guldmakrillstim, sköldpaddor på vandring. Väderomslag som får himmel och hav att smälta samman.

Ang Lees tredimensionella och datoranimerade bilder gör havet levande på ett sätt man sällan sett i spelfilm. Hans filmer handlar alltid om relationer. Här är det inte mellan människor, utan mellan människan och naturen, hela ekosystemet.

För den indiske tonåringen Pi handlar det om överlevnad mot alla odds. Hans familj var på väg över Stilla havet till en ny tillvaro i Kanada när en storm sänkte lastbåten de färdades med. Havet slukade besättningen, Pis familj och dessutom nästan hela uppsättningen djurparksdjur som pappan skulle sälja.

En bengalisk tiger med det mänskligt klingande namnet Richard Parker har dock klarat sig och blir Pis skräckin­jagande reskamrat ombord på den lilla livbåten i 227 dagar. Efter en fasansfull start pinkar de bokstavligen in sina revir i livbåten. Tigern är förstås en datoranimation, men fullkomligt övertygande i sin djuriskhet.

För är det något filmen och huvudpersonen tar avstånd från är det överdrivet förmänskligande. Tigern är allt annat än gullig. Ändå är relationen med det 225 kilo tunga rovdjuret nödvändig, själva förutsättningen för Pis överlevnad. Att hålla tigern vid liv i det främmande elementet ger mening åt tillvaron.

FILMEN BYGGER på Yann Martels bästsäljande bok, som i första hand är ett existentiellt drama. Pi testar sig fram genom tre olika religioner för att finna en väg till Gud. ­Filmen är mer fysik än meta­fysik. Storslaget, men ändå en sorts kammarspel med temat att naturen sätter gränserna för vår överlevnad i fokus. Pi tvingas bli en mästare på att hushålla med knappa resurser.

På Oscarsgalan blev ­Berättelsen om Pi den stora vinnarfilmen med elva nomineringar och fyra Oscars: för bästa regi, foto, filmmusik och visuella effekter.

FÖR ATT HITTA havsskildringar med samma kraft får man söka sig till dokumentärfilmerna. Till exempel Oceans av Jacques Perrin från 2010, som tog med publiken på djupet på riktigt. Perrins team utvecklade nya tekniker för att komma riktigt nära havets invånare. Filmen vill vara en väckarklocka för den skönhet som är på väg att gå förlorad och varnar för rovfisket och nedsmutsningens konsekvenser.

En än djupare dykning är BBCs tv-serie The Blue Planet från 2001 (kom också som långfilm 2003) som var resultatet av 70 expeditioner till 50 olika platser i världshaven. Greppet här är pedagogiskt: vi får lära oss om allt från fiskars parningsriter till havets olika ekosystem i totalt åtta avsnitt.

UNDER VÅREN kommer en ny film om havet av Yann Arthus-Bertrand och Michael Pitiot att visas i Sverige, delvis i Naturskyddsföreningens regi. Bertrand är känd för sina flygfotografier av landskap världen över med miljön i fokus. I Planet Ocean tar han också ett övergripande perspektiv på människans påverkan. Målet är att ändra vår syn på havet: att förklara det stora naturmysteriet, men också att vädja om respekt för den värld vi lever i.

Det är också vad Pis resa till slut utmynnar i. Hur gärna han än vill och hoppas blir varken tigern eller den om­givande havsmiljön vänner på något slags mänskligt plan. Men relationen, respekten, skapar förutsättningen för fortsatt liv.

FILMER OM HAV OCH MÄNNISKOR

Att angöra en brygga 1965, Regi Tage Danielsson, Manus Tage Danielsson och Hans Alfredson

Klassisk svensk komedi. Fyra personer ger sig ut i segelbåt mot en kräftskiva på ön Ensamholmen. Det visar sig svårt att lämna havet.

Det stora blå, 1988, Regi och manus Luc Besson

Fridykaren Jacques Mayol har en ovanlig förbindelse med havet och är fixerad vid sin sport. Konkurrensen med rivalen Enzo blir ödesdiger för dem båda.

Eva-Lena Neiman

Hitta Nemo, 2003, Regi och manus Andrew Stanton

Clownfisken Marvins långa färd för att rädda sin son som hamnat i ett akvarium tar honom genom Stilla havets spännande och färgsprakande ekosystem.

Ponyo på klippan vid havet, 2008 Regi och manus Hayao Miyazaki

Anime om fiskprinsessan Ponyo som blir förälskad i människopojken Sosuke. En saga om vänskap och kärlek så stark att den skapar obalans i naturen.

KULTUR/Ordet

 ”Bevarandestatus”

Är ett ord som varken Antikrundan eller Facebook ännu lyckats knycka från vargen eller uppdatera. Ordet beskriver ett föränderligt tillstånd mer än ett ögonblick eller ett ting.

Detta tillstånd ställer outtalade krav på omgivningen.

Olika stadier av bevarandestatus kan hjälpas på traven av diverse åtgärder, mer eller mindre brutala. Såväl vapen som skalpeller kan förekomma i värsta fall. I rätt miljö kan emellertid den mest skamfilade bevarandestatus gynnas av ömsinthet.

De mest slitna gamla kommoder och mödrar kan tillerkännas gynnsam bevarandestatus genom kärleksfulla handlingar, försonande gester och överseende blickar. Dämpat ljus, mörka skogar eller skumma besluts­korridorer kan på olika sätt inverka menligt på resultatet, gynna eller tillintetgöra bevarandestatusens chans.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.