Galen av törst

Vissa djur har inget emot att bli uppätna – tvärtom. För en liten tagelmask-larv är det bland det bästa som kan hända. Den måste nämligen ta sig in i ett annat djur, gärna en insekt, för att kunna växa och bli stor.

Tagelmaskar trivs i vatten, men larverna kan sitta på växter vid stranden och bli uppätna av landinsekter, till exempel en gräshoppa. När masken vuxit klart vill den komma tillbaka till vattnet. Då gör den så att gräshoppan blir jättetörstig och hoppar till närmsta sjö. Där tackar masken för sig, borrar sig ut och simmar iväg. Hur det går för gräshoppan, det struntar den i.

Bada i mat

Hästar äter gräs och många skalbaggslarver äter ved. Men de gör det faktiskt inte själva. Utan hjälp av mycket små kompisar i tarmarna skulle de bara få ont i magen. Där bor urdjur, bakterier och svampar, som är specialister på att ta itu med svårsmälta växtdelar och kan bryta ner stora kolhydrater till mindre molekyler.

För tarm-kompisarna är det toppen att få bo någonstans där det är skyddat och skönt och de får bada i mat hela dagarna.

Svamp+Alg = Sant

Lavar växer på ställen som andra aldrig skulle drömma om – direkt på berget, till exempel. Det fungerar tack vare att de består av två olika organismer, som har ett mycket nära samarbete. Oftast är det en sporsäck-svamp (släkt med murklor och mögel) som lever ihop med en grönalg eller en blågrönalg.

Svampen skuggar algen mot för starkt solljus, och matar den med vatten och näringsämnen. Algen har klorofyll och tillverkar socker och vitaminer, som svampen får. Det här ger en superorganism, som kan leva där andra torkar bort eller svälter ihjäl.

Underjordiska möten

Kantareller växer gärna vid tallar, granar och björkar. Det man inte ser är att under marken växer faktiskt svampen och trädet ihop. Kantarellen består under jorden av tunna trådar som väver in spetsarna på trädets rötter. Sedan hjälper de varandra: svampen suger upp vatten och näring till trädet, som ger socker tillbaka till svampen.

Många goda matsvampar jobbar ihop med träden på det här viset – och det gör giftiga flugsvampar också. Förresten är det inte bara träd som har svamp-kompisar. Det har morötterna i trädgårdslandet också.

Eremitens vänner

Eremitkräftor är inte så förfärligt ensamma som det låter. De bor i gamla snäckskal och har ofta husdjur på taket. Ett av deras favorithusdjur är taggpolyper, som är ett slags nässeldjur.

Taggpolyperna är glada att ha någonstans att bo, och kan mumsa i sig rester från eremitkräftans måltider. I utbyte skyddar de kräftan från att bli uppäten av hungriga fiskar. Dels genom att brännas, dels genom att gömma kräftan så att den mest bara ser ut som en bit av botten.

När eremitkräftan ska byta snäckskal petar den på sina husdjur med klon, så flyttar de med.

Liftar med laxen

Hur tar man sig mot strömmen, om man inte kan simma? Man liftar så klart. Flodpärlmusslans pyttesmå larver hakar fast sig i gälarna på unga laxar och öringar och åker med. Efter tio månader släpper de taget och gräver ner sig i botten. Då har de fått hjälp att komma till en ny plats med strömmande vatten och dessutom har de blivit tio gånger större. Det är en bra start för någon som bara är en tjugondels millimeter lång vid födseln.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.