Annons

Tillbaka på toppen

Spana in en majestätisk fågel från Norrlands fjällskogar. Kungsörnen har återhämtat sig från tidigare förföljelse. Men alltför många örnar dör i trafiken, jagas illegalt eller krockar med kraftledningar.

Skribent Anders Friström

Foto: Rolf Segerstedt

KUNGSÖRNEN HÖR TILL DE stora rovdjuren på flera sätt. Den omfattas – tillsammans med ”de fyra stora” varg, järv, lo och björn – av den statliga rovdjurspolitiken. Regeringens mål är minst 150 lyckade häckningar i Sverige per år. I dag ligger sannolikt antalet strax ovanför den nivån. Men kungsörnen är också beroende av ”de fyra stora” genom att den gärna äter av kadaver som dessa slagit.

Nio av tio kungsörnar finns i Norrland. Arten minskar i fjällområdet men ökar i mellersta och södra Sverige. Vanligast är den faktiskt på Gotland. Kungsörnen lever mest av småvilt men äter gärna av ren- eller älgkadaver. Sådana hittar den lätt längs Malmbanan genom Norrbotten, vilket gör att alltför många kungsörnar blir påkörda av tåget. Illegal jakt är ett annat hot mot arten, liksom kraftledningar.

Kungsörnen fridlystes 1924, tillsammans med havsörnen, efter en lång kampanj från Naturskydds-föreningen. Därefter kunde stammen återhämta sig från decennier av förföljelse. I dag räknas kungs-örnen som ”nära hotad”.

Den bygger sitt stora bo av ris i riktigt grova gamla tallar eller på klipphyllor. Kungsörnen är be-roende av stora orörda skogområden och är känslig för störningar. Det gör att arten inte går så bra ihop med modernt skogsbruk.

 


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Anders Friström
Artikeln publicerades i